En utmaning för fysioterapeuter i låginkomstländer är de utländska volontärerna. De kommer och går och gör alla på sitt eget sätt. På ett seminarium i Genève efterlystes standardiserade samarbetsmetoder.
Hållbart samarbete efterfrågades i Genève. Foto: Colourbox
WCPT 2019 Omkring 80 procent av världens befolkning som lever med funktionsvariationer finns i låginkomstländer där tillgång på rehabinsatser är begränsad. På världskongressen i Genève diskuterades vilka varierande utmaningar detta för med sig. En aspekt som lyftes är hjälpen som kommer utifrån. Å ena sidan är många beroende av att fysioterapeuter både kommer för att hjälpa till i klinik och med utbildning. Å andra sidan riskerar de utländska insatserna att orsaka en brist på kontinuitet.
– Vi har mängder av hjälporganisationer som kommer och går, sa Sibille Buehlmann från Haiti. Volontärer dyker ner några veckor och gör på sitt sätt. Sen kommer nästa som gör på ett annat sätt. Det är bra att de delar med sig, men det kan också vara väldigt förvirrande. Jag vill ha standardiserade metoder, allt annat innebär en stor utmaning.
Flera i publiken som hade egna erfarenheter av att jobba som volontärer i olika hörn av världen nickade instämmande. Någon berättade att hennes studenter gärna vill åka på praktik i Tanzania och ”hjälpa till”.
– Då säger jag alltid att det är tvärtom. Det är de själva som ska bli hjälpta.
Att komma från ett höginkomstland och gästspela som ”räddare” i fattigare delar av världen är en fråga om attityd som fysioterapeuter måste sluta upp med, sa en annan åhörare.
– Det känns som om vi sällan ger de lokala fysioterapeuterna möjlighet att visa deras skicklighet. Vi bara hoppar in och vi gör alla på olika sätt. Vi måste samarbeta – på deras villkor.
Sibille Buehlmann från Haiti höll med:
– De lokala fysioterapeuterna är de som ska bestämma vad som behövs. Problemet för oss är inte bara att det är så många olika organisationer involverade, utan också att fysioterapeuter inte är en erkänd profession av regeringen. Vem som helst kan kalla sig fysioterapeut, vilket gör problemet ännu större.
Brittiska Fiona Lindsay, från organisationen Developing Physio, poängterade vikten av att aldrig åka iväg och jobba på egna villkor.
– Vi tvingar oss aldrig på någon, vi säger aldrig hur det ska gå till. Utbildnings- och utvecklingsprogram måste alltid ske i samarbete med de lokala fysioterapeuterna för att det ska vara hållbart.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
