I en ny studie utvärderas skridskoåkningens betydelse för barn och ungdomar med funktionsvariation. Det viktigaste resultatet är att fysisk aktivitet kan bidra till att de hittar sig själva och växer som människor, säger fysioterapeuten Elina Thorslund.
Elina Thorslund är konståkningsledare och har varit delaktig i uppstarten av en Funki-verksamhet i Uppsala. Här åker hon med Martin Malmberg. Foto: Julia Thorslund
Elina Thorslund arbetar som fysioterapeut inom äldreomsorgen i Uppsala. Hon har också varit delaktig i uppstarten av en skridskoverksamhet i Uppsala för barn och ungdomar med funktionsvariation. Skridskoåkningen sker med hjälpmedlet NoFall, en sele fäst i takskenor, inom en verksamhet som kallas Funki. I den masterstudie som hon slutförde strax före årsskiftet intervjuade Elina Thorslund 15 barn och ungdomar med funktionsvariation, tolv vårdnadshavare och fem ledare från fem verksamheter. I studien ingår även observationer och videosekvenser av 24 barn och ungdomar. Utifrån materialet kunde fyra teman med underrubriker identifieras:
Att växa som människa: Att utveckla tilltro till sin egen förmåga, Att skapa och stärka bilden av vem man är, Att bli sedd och inkluderad, Att våga ta klivet ut, Att delta på egna villkor, Att stå på egna ben, Att utmana och erövra sin kropp.
Att väcka livslust: Att uppleva rörelseglädje, Att uppleva längtan och glädje.
Att träna för livet: Att främja hälsa och välbefinnande.
Att bli en del av samhället: Att bli delaktig i en social aktivitet, Att ishallen öppnas som en arena för fysisk aktivitet.
Vilka av resultaten är viktigast tycker du själv?
– Att skridskoåkningen är en källa till rörelse, glädje och livslust. Man kan se glöden i barnens ögon när de får vara konståkare och hockeyspelare och inte bara sin funktionsvariation. Det är det starkaste jag har upplevt i studien; att fysisk aktivitet kan bidra till att man hittar sig själv och växer som människa. Vårdnadshavarna och ledarna säger också att ”de blir som nya personer när de kommer ut på isen”.
Barn med autismspektrumstörning som inte har fysiska rörelsebegränsningar, inleder ofta med selen för att sedan avancera till att bara använda ett lättare stöd och till slut åka helt själva. Det här med att klara sig själv ute på isen lyfter en annan viktig aspekt av att erövra sin kropp, säger Elina.
– När barnen, med eller utan sele, kan åka utan att ha en person bredvid sig utvecklar de sitt oberoende och sin självständighet. De som under hela livet behövt ha någon med sig blir så stolta av att stå på egna ben!
Hur hoppas du att dina resultat ska användas?
– Genom att sprida resultaten hoppas jag att skridskoåkningen ska bli mer tillgänglig så att den fysiska aktivitetsnivån kan öka hos barn och ungdomar med funktionsvariation. Kanske kan fysioterapeuter också bli mer delaktiga i att barnen får träna på sådant de behöver på isen. Det här är ju en form av ståträning, till exempel för den med cerebral pares. Om man någon dag kan ersätta den vanliga ståträningen med att få stå på isen i stället så blir det ett mer lustfyllt sätt att träna.
Elina Thorslund Foto: Amy Finlay
Kan man hämta något mer fysioterapeutisk ur den här studien?
– Att fysisk aktivitet kan påverka viktiga existentiella, sociala och psykiska aspekter för de här barnen och ungdomarna. Visst framkom det att de upplevde förbättrad styrka, balans och koordination, men det var inte det centrala, säger Elina Thorslund.
– Jag tror att vi behöver börja i den andra änden och hitta de aktiviteter som är roliga; där man är trygg och inte tvingad. När man väl hittat lusten att röra på sig kan man börja jobba med de fysiska delarna av träningen, på ett lekfullt och strukturerat sätt.
I dag finns NoFall-utrustningen på 32 anläggningar i 29 olika kommuner i Sverige, från Gällivare i norr till Ängelholm i söder. Men med tanke på att det finns 290 kommuner, är det inte särskilt många, säger Elina Thorslund. Hon tillägger också att även om NoFall-skenorna är installerade, finns det inte alltid en Funki-verksamhet startad.
– Hockey och konståkning går ofta först, men föräldrarna till barn med funktionsvariation betalar också skatt för arenorna. Jag hoppas verkligen att fler kommuner vill satsa på ökad tillgänglighet, stödinsatser och personal för att skapa förutsättningar för fler att få en fysiskt aktiv och meningsfull fritid. Jag hoppas också att fysioterapeuter vill rekommendera Funki-verksamheten, där den finns, till familjer som inte hittat någon fritidsaktivitet än.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
