Andningsbesvär i samband med fysisk ansträngning är vanliga hos elitidrottande ungdomar, men upptäcks ofta inte. Inflammationsprofilen skiljer sig också åt mellan unga elitidrottare och unga i befolkningen.
Forskningsresultaten bör ge ringar på vattnet i idrottssamhället så att tränare är vakna för luftvägshälsa, tycker Karin Ersson. Foto: Henrik Johansson
Fysioterapeuten och med dr Karin Ersson har i sin avhandling studerat ansträngningsutlöst bronkkonstriktion (EIB), där luftrören drar ihop sig vid träning, och ansträngningsutlöst laryngeal obstruktion (EILO), där struphuvudet tillfälligt hindrar luftflödet. I studierna ingick 98 elitidrottande ungdomar på idrottsgymnasium och 143 ungdomar från en normalpopulation. Alla fyllde i frågeformulär, utförde ansträngningstest, mätte FeNO och utförde lungfunktionsbedömning med spirometri och oscillometri.
Ett resultat ur de två första delstudierna var att bland elitidrottande unga var prevalensen av EIB 23 procent och av EILO 8 procent.
– Vi såg också att självskattning av träningsinducerad dyspné och andningssymtom hade begränsat värde för att ställa en diagnos. Det understryker vikten av att vi använder objektiva bedömningsmetoder när unga söker vård för sina besvär.
De två sista delstudierna var epidemiologiska kvantitativa studier, berättar Karin Ersson.
– Ett viktigt kliniskt fynd var att inflammationsprofilen skiljer sig åt mellan elitidrottande unga och unga i normalbefolkningen. Som kliniker ska vi därför ta reda på om unga patienter tränar mycket – och beroende på svaret ha olika handläggningsrutiner.
På vilket sätt behöver uppläggen skilja sig åt?
– Om den som söker för andningsbesvären säger att de tränar mycket eller hårt, då bör vården vara mer generös med att ansträngningsprovocera dem och se om de faller i sin lungfunktion. Eftersom symtom inte räcker för säker diagnos behövs objektiva tester för att kunna ge rätt behandling och råd.
Fanns det något oväntat i dina fynd?
– Det är känt att inflammationsprofilen vid EIB hos vuxna elitidrottare skiljer sig från den som är associerad med EIB hos astmatiker i befolkningen. Men vi var inte säkra på om 16-åriga elitidrottare skulle ha samma inflammationsprofil som vuxna elitidrottare – eller om de skulle följa en allmän ungdomspopulation. Tyvärr visade det sig att de redan i tonåren är belastade i sina luftvägar.
Skälen till att ansträngningsutlösta andningsbesvär är vanligare hos elitidrottare är inte helt klarlagda, säger Karin Ersson, men en tungt vägande faktor är den stora volymen luft som ska passera luftvägarna under träning och tävling.
– Det uppstår en mekanisk nötning när idrottaren andas snabbt och mycket och kör långa pass, vilket torkar ut slemhinnan i luftvägarna. Andningsbesvär och inflammation är därför mycket vanligare hos uthållighetsidrottare.
Hur vill du att resultaten ska användas av fysioterapeuter?
– Kollegor i den pediatriska öppenvården och i primärvården kan ha nytta av att veta att EIB är vanligt hos unga idrottare, säger Karin Ersson. Får de veta en ung person med andningsbesvär tränar mycket ska man vara mer generös med objektiva tester. För utredning av EIB är det bästa testet någon form av indirekt provokation som ansträngning och inhalation av torr luft. Det har bättre specificitet än direkt luftvägsprovokation med inhalation av metakolin.
Vilka råd för egenvård skulle du ge till tränande ungdomar med andningsbesvär?
– Att undvika träningsmiljöer som triggar en bakomliggande allergi. Den som har pollenallergi ska till exempel inte träna utomhus när det är höga pollenhalter. När det gäller vinteridrottare är kylig luft torrare. Det kan förvärra besvären att som skidåkare anstränga sig hårt och samtidigt dra in väldigt mycket kall luft. Då är det viktigt att använda fuktvärmeväxlande masker, och det finns en del evidens för att det faktiskt har effekt. Det är också viktigt att ha en strukturerad uppvärmningsrutin. Det finns evidens för att sådana icke farmakologiska åtgärder i kombination att ha en rutin för att ta sin inhalationsbehandling gör skillnad.
Resultaten borde också ge ringar på vattnet i idrottssamhället så att tränare är vakna för luftvägshälsa, tycker Karin Ersson.
– Tanken med idrotten är att den ska ha med hälsa att göra och inte ohälsa, så den här kunskapen skulle även behöva spridas inom specialförbunden på elitnivå. Vi vet redan att elitidrottare ofta drabbas av överbelastningsskador i leder och muskler. Då ska de inte behöva ha problem med lunghälsan också.
Lois Steen
redaktionen@tidningenfysioterapi.se
