En aktuell rapport från Folkhälsomyndigheten visar att 40 procent av unga människor har erfarenhet av sexuella handlingar mot sin vilja. Den lyfter också fram att tjejer upplever kränkningar, diskriminering och våld oftare än killar. Att detta fortsätter ända in i vuxen- och yrkesliv har de olika #metoo-uppropen gjort väldigt tydligt.

På DN debatt* beskriver arbetsmiljöprofessorn Eva Vingård sexuella trakasserier som ett arbetsmiljöproblem som enligt lag ska åtgärdas. De chefer som blundar är inkompetenta, skriver hon, för trakasserier och osunda maktstrukturer tillhör inte en frisk arbetsplats. Fysioterapeuterna med flera fackförbund har också markerat att sexuella kränkningar på arbetsplatsen aldrig kan accepteras.

Men det vi talar om nu, är inte bara ett arbetsmiljöproblem. Det är ett livsmiljö-problem att småflickors, tonårstjejers och kvinnors kroppsgränser och kompetens inte respekteras i skolan, inom idrotten, i hemmen, på jobbet, på sociala medier, på scener och dansgolv. Hur påverkar det kvinnors hälsa under en livstid?

Jag undrar vad som kommer att ske när strålkastarljuset över olika branscher slocknat. När de som utnyttjat sin makt tvingats lämna sina positioner. När juridiken har gjort sitt och det offentliga rensandet upphört. Den dagen när en människa kommer till dig som fysioterapeut (eller chef) och säger: ”Det här hände också mig. Och nu behöver jag hjälp.”

Är hälso- och sjukvården redo att ta hand om vad övergreppen och tystnadskulturen har gjort med kvinnors hälsa? Kvinnor behöver inte bara berätta. De behöver kompetenta behandlare på vägen tillbaka till en närvarande kropp där de kan uppleva trygghet, tilltro och rörelseglädje. Och framför allt – få leva, studera och arbeta i miljöer fria från nya kränkningar!

Det fysiska, psykiska och sexuella våldet mot kvinnor är i blickfånget som aldrig förr. Det är ett avgörande skede där beslutsfattare på alla nivåer måste se sambanden och på allvar ta itu med vad detta kostar den enskilda människan och hela samhället. Förändringskraften kan bli enorm om fler aktörer vill börja förebygga denna ojämlikhet i hälsa och livskvalitet.

*DN-debatt, 26 november 2017

Kvinnor behöver inte bara berätta. De behöver kompetenta behandlare på vägen tillbaka till en närvarande kropp.