En storsatsning på elevhälsan och en egen skolfysioterapeut har satt Malmaskolan i lilla Kolsva på kartan. Men hur ska fysioterapin i skolan se ut? Linnéa Kärdevik fick bygga upp allt från grunden. Grundstenen är att snabbt fånga upp barn med olika hjälpbehov.
Det var när Linnéa Kärdevik jobbade på vårdcentral och träffade ungdomar som mådde psykiskt dåligt som tanken på att jobba med barn började gro. Vilka insatser skulle hon kunna göra för att förhindra tung medicinering redan i tonåren? Foto: Ulla-Carin Ekblom
Det närmar sig sommarlov och Malmaskolan i bruksorten Kolsva utanför Köping kan fira ett och ett halvt år med fysioterapeut. Vid det här laget vet alla vilket uppdrag Linnéa Kärdevik har. Som att hon till exempel inte är en extra idrottslärare. När tidningen ringer henne har hon precis tillbringat ett par lektioner i ett klassrum med att observera ett barn som har svårt att sitta still och koncentrera sig. Läraren hade efterlyst tips och råd om hur man kan tänka kring ergonomi och pauser.
– Jag tittade på vad eleven gör när den tappar koncentrationen, hur den står och sitter, var belastningen ligger och hur den fattar tag om pennan, för att se om eleven rent motoriskt är orolig. Jag kommer att återkoppla till läraren om vilka åtgärder som kan sättas in, men vi behöver också ta det här med de andra professionerna i elevhälsan tror jag.
Innan hon sedan gick vidare till matsalen för att agera tvålvakt – en lott som faller på alla i elevhälsoteamet i coronatider – hann hon planera nästa veckas specialträning för de lågstadieelever som är i behov av det.
– Det är en grupp som jag genom observation har sett behöver lite extra motorisk träning. De får öva koordination, korsrörelse, balans och öga-handkoordination och sin grovmotorik. Någon kan också behöva träna individuellt. Sen avslutar jag det hela med lite basal kroppskännedom.
De här barnen har Linnéa tidigare screenat enligt MUGI, Motorisk utveckling som grund för inlärning, efter att deras lärare sett vissa avvikelser hos dem och bett Linnéa ta en titt. Enkelt beskrivet går MUGI ut på screening av elevernas grundmotoriska färdigheter, och ju högre poäng på bedömningsskalan desto större behov av motorisk träning. Hösten 2019 började Linnéa mer metodiskt göra det här då alla barn i F-klass screenades. De som avviker erbjuds gruppträning med Linnéa varje vecka med samma upplägg som för de äldre barnen, men med lite mer fokus på lek.
– Det kan vara stationer eller hinderbana. Jag försöker alltid se till så de är själva vid en station eller en del av banan så ingen behöver stå och vänta. Många vill skynda på och stressa eftersom det är så man gör annars, men här ska de få tid att få träna ordentligt och känna att de klarar av det.
Efter en termin görs en ny screening. En del barn behöver inte mer stöttning i sin motoriska utveckling utan uppmuntras till fortsatt rörelse hemma, medan andra behöver fortsatt hjälp i skolan. Efter ytterligare en observation får de barn som fortfarande avviker fortsätta träna med Linnéa med individanpassade övningar. Vid det här laget kanske även skolläkaren behöver kopplas in för eventuell remiss vidare till BUP, habilitering eller vad som är relevant i det enskilda fallet.
– Men vi släpper inte barnet för det. Vi i elevhälsoteamet träffar ju eleverna varje dag och därför fortsätter vi följa upp det hela.
De här insatserna betyder att Linnéa har regelbunden kontakt med föräldrar, något som inte alltid är helt enkelt. Som förälder till ett barn som anses avvika på något sätt kan man bli misstänksam och tro att skolan letar fel, säger Linnéa.
– Men det här handlar ju om att kunna erbjuda hjälp och stöttning. Föräldrar vill ofta skydda sina barn så klart, och då blir man lätt ifrågasatt. I och med att jag hör till en ny profession inom skolan kan jag bli extra ifrågasatt. Föräldern kan till exempel säga att ”jag ser att mitt barn kan cykla och springa” och då får jag förklara att ja, det ser jag också men det är inte det mitt jobb handlar om.
Det kan vara en utmaning att förstå varandra rätt. Men det brukar ändå så småningom fungera bra, säger Linnéa. Nu när hon har varit så pass länge på skolan tycker de flesta att det är skönt att det finns en till i elevhälsoteamet som bryr sig om eleverna, och att det finns en till att ställa hälso- och sjukvårdsfrågor till.
Rektorn Johan Hallberg tycker att Linnéa Kärdevik har en mycket viktig funktion i elevhälsoteamet. Foto: Ulla-Carin Ekblom
Det var när Linnéa som nybliven fysioterapeut fick jobb på vårdcentral som tanken på att jobba med barn började gro. På vårdcentralen träffade hon så många ungdomar som mådde psykiskt dåligt att hon började fundera på vilka insatser hon själv skulle kunna göra för att förhindra tung medicinering redan i tonåren. Genom en bekant kom hon i kontakt med Malmaskolans rektor Johan Hallberg. Som rektor för F-9-skolan i Kolsva hade han sedan länge profilerat sin verksamhet genom att medvetet satsa på elevhälsan (scrolla ner för intervjun med Johan ) och var öppen för vad en fysioterapeut skulle kunna bidra med. Sverige kunde då räkna till knappt en handfull fysioterapeuter i skolan. Att jämföra med Norges omkring 250, på en befolkning hälften så stor som vår.
– Jag presenterade mina idéer för honom. Hur jag tänker, hur jag skulle vilja jobba och vilka mål och ambitioner jag har. Jag pratade om vikten av att vara ute i god tid med det förebyggande och hälsofrämjande arbetet, om kopplingen mellan psykisk ohälsa och stillasittande. Att det inte bara handlar om mycket träning som många kanske tror, utan att man måste tänka i ett bredare perspektiv och få upp det hela på organisations- och gruppnivå. Och att när det kommer till fysisk aktivitet är det fysioterapeuterna som är experter på rörelse-stödjeorganen.
Saken var klar. Malmaskolan skulle förstärka sitt elevhälsoteam med en fysioterapeut. Linnéa anställdes, och nu började arbetet med att mejsla fram mer exakt vad hon skulle göra. Linnéa kontaktade barnkliniken och habiliteringen för att höra hur deras fysioterapeuter jobbar, för att inte gå in på deras område och för att se hur de skulle kunna komplettera varandra. Hon kontaktade också en av Norges skolfysioterapeuter, plus några av de få som redan fanns i Sverige, för att hämta inspiration och bolla idéer.
– Sedan dess har allt gått från klarhet till klarhet kring mina arbetsuppgifter och hur man kan samarbeta med andra professioner, säger hon. Screeningarna gör jag till exempel tillsammans med specialläraren. Det ger oss båda en väldigt bra helhetsbild av eleven. Eller om någon har problem med sitt idrottsbetyg på grund av ett fysiskt problem så kan studie- och yrkesvägledaren hänvisa vidare till mig. Vi kan snabbt fånga upp eleven eftersom vi alla är här på plats.
Fyra gånger i veckan har Malmaskolans elevhälsoteam möte. Då ses Linnéa, skolsköterska, kurator, speciallärare, specialpedagog, studie- och yrkesvägledare, beteendevetare, fritidsledare och rektor. Minst fyra gånger per läsår deltar även lärare för att berätta hur eleverna ligger till i omdömen och betyg, eller om det är något som bekymrar.
– Det kanske är genom betyget man uppmärksammar att eleven inte presterar som vanligt. Läraren kan ha en magkänsla av att något har hänt, och då försöker vi lägga våra pusselbitar kring vad det kan vara. Sen strukturerar vi upp vårt arbete kring vem som gör vad och agerar snabbt.
Finns det tendens till hemmasittande kan det vara aktuellt att åka hem till eleven för att få den tillbaka till skolan. Linnéa kan också möta upp på ett gym utanför skolan för att få igång en aktivitet och en delaktighet. Hon kan även ordna hemträningsprogram, något som blev aktuellt för flera barn i våras när pandemin bröt ut, och sedan hålla kontakt via till exempel sms eller skolans digitala plattform.
Hon planerar också rastaktiviteter tillsammans med rastpedagogen för att öka den fysiska aktiviteten hos alla. Det kan vara helt vanliga lekar, men med lite mer uttänkt motorik och koordination – och med extra fokus på de elever som annars inte är med så mycket i lekarna.
– Syftet kan alltså vara både socialt och att få igång dem rent fysiskt och utmana motoriken. Det är bra att vi är två i det här så vi kan diskutera med varandra vad det är vi gör, och varför vi gör det.
Förutom den motoriska specialträningen hon har med de barn som fångats upp i MUGI-screeningen besöker Linnéa låg- och mellanstadiet för att prata anatomi, fysiologi och träning på deras nivå.
– Jag tar också emot elever som är inbokade på enskilda besök hos mig. Det kan vara en lärare som har uppmärksammat något, en idrottslärare som bokat in barnet för att det har hänt något på idrotten som jag bör kika på, eller en förälder som ringer och vill att jag tittar på deras barn. Eller så har jag bara öppen dörr så att eleverna får komma och gå. Ibland vill någon bara prata om något särskilt som har hänt. Man blir som en extra vuxen på plats.
Vi har en väldigt fin kuperad skolgård, men vi funderar på hur man skulle kunna bygga om den för att uppmuntra till ännu mer motorisk aktivitet, säger Linnéa Kärdevik. Foto: Ulla-Carin Ekblom
Det händer också att lärarna ber Linnéa om tips och trix på hur man kan göra med elever som har myror i brallan.
– Då kan jag till exempel ge tips på avbrott, så kallade brain breaks, som är lite lugnare än bara upp och hoppa för att få puls. Det är medvetna övningar som samlar ihop kropp och huvud. Enligt den återkoppling jag fått på det så fungerar det bra.
Medan motoriken är i fokus för de yngre barnen så är problem med stress och psykisk ohälsa mer framträdande hos de äldre. Det händer att högstadieelever söker sig till Linnéa för att de har ont i nacken, ryggen eller ett knä. Men egentligen kan det vara så att de mår dåligt, säger hon.
– Först fokuserar jag förstås på där de har ont. Men jag tittar också på den fysiska självkänslan och pratar om hur de genom att vara fysiskt aktiva kan må bättre även psykiskt. Jag jobbar också mycket med basal kroppskännedom. Många ungdomar vet inte hur man djupandas, flera har väldigt svårt att komma ner i andning och bara känna vad som händer i kroppen.
Det är en hel del snack ute i högstadiekorridorerna om stress och ångest, och hur dåligt de sover på nätterna. Det är bra att de kan prata öppet om det, säger Linnéa, men när de använder starka ord som ångest och panikångest förstärker det bara de negativa tankarna. Bland annat därför besöker hon högstadieklasserna för att prata om stresshantering och mental träning.
– Jag pratar också med dem om hur man kan hjälpa varandra att prata kring det hela för att lugna ner sig lite. Och att stress inte alltid är farligt, det är till och med sunt att känna lite stress inför ett prov.
För ett tag sedan gick hon en kurs i dans för hälsa med Anna Duberg, och nu under höstterminen drar hon igång dansklasser för tjejer i sexan till nian.
– Vi börjar med de här tjejerna eftersom de uttrycker störst behov. Sen får vi se var vi landar, om vi utvidgar det till yngre barn, kör mixade grupper med både killar och tjejer eller startar en HBTQ-grupp.
Som den enda fysioterapeuten på en skola med 600 elever är Linnéa förstås sårbar. Blir hon sjuk så blir det ett abrupt avbrott för både henne och eleverna. Ändå tycker hon att det funkar bra och känner inte något behov av fler fysioterapeuter på plats.
– Däremot skulle jag absolut vilja ha kollegor i kommunen för att kunna diskutera hur vi jobbar, vad kan man göra och så vidare. Jag skulle också vilja skapa ett kontaktnät med oss få fysioterapeuter som jobbar inom elevhälsan, dels för att utveckla vårt eget jobb, dels för att sprida kunskap till andra. Det är ju många som är intresserade av att bli fysioterapeut inom skolan. Och det finns det verkligen ett stort behov av!
”Elevhälsan behöver vara en kärnverksamhet i skolan”
Han läste ett reportage om fysioterapeuters roll i den norska elevhälsan och blev nyfiken på att anställa en egen. Så här säger Johan Hallberg, rektor på Malmaskolan, om tiden med Linnéa Kärdevik på plats.
Johan Hallberg, rektor på Malmaskolan. Foto: Ulla-Carin Ekblom
1,5 år med fysioterapeut i elevhälsoteamet. Vad har det gett?
– Det här är en funktion jag inte vill bli av med! Hennes specialistområden – kropp, träning, värk, hälsa och även kost – är friskfaktorer som en hel del barn och ungdomar saknar i dag. Så där har hon fyllt en mycket välkommen roll. Hon följer också enskilda elever under en längre tid för att komma tillrätta med något som verkligen gör skillnad, både för person och för skolgång. På individnivå har jag också sett att hennes insatser haft direkta effekter på den psykiska hälsan. Och vi har precis som alla andra skolor hemmasittare, men vi jobbar effektivt tillbaka dem till skolan. Linnéa är en del i det arbetet.
Hur kommer det sig att du anställde en fysioterapeut?
– Jag kom av en slump över ert reportage om Norges motsvarighet till elevhälsa där varje kommun måste ha en fysioterapeut anställd. Samtidigt gick Skolverket ut med medel för utveckling av elevhälsan som vi hade sökt, men inte riktigt bestämt oss för vad vi skulle göra med. Så varför inte använda pengarna till att se vad en fysioterapeut inom elevhälsan skulle kunna göra?
Är det inte dyrt att ha en egen fysioterapeut på skolan?
– Klart det kostar, det är ju en heltidstjänst, men om man ser till vad det kan ge för elevernas välmående och resultat så tror jag att det här är en investering. Som alla andra investeringar är det inte säkert att det betalar sig på en gång, men man behöver se att det gör det över tid.
Hur kommer det sig att ni satsar så mycket på elevhälsa?
– Jag har jobbat med utvecklingsfrågor kring elevhälsa i 15 år och insåg tidigt att elevhälsan behöver bli en kärnverksamhet i skolan, just eftersom jag hade tagit del av forskning kring hälsa och lärande. När du mår bra kan du lära bättre. Och du mår bra när du lär bättre. Så fort vi lyckas få in en elev i den uppåtgående spiralen så vet jag att vi är på rätt väg.
Läs reportaget från Norge i Tema Elevhälsa i Fysioterapi nr 4, 2018 här!
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
