Söndag den 13 september är det val till riksdag, region och kommun. Vad är viktigt för fysioterapeuter? Vi har frågat tre av förbundets förtroendevalda vad de vill se – och inte vill se – de närmaste fyra åren.
De här frågorna ställde vi:
- Vad hoppas du på under kommande fyra år?
- Vad vill du inte se under mandatperioden?
- Hur tror du ett förstatligande av vården, alternativt ökat statligt ansvar, skulle påverka fysioterapeuter?
Cecilia Winberg, förbundsordförande. Foto: Agneta Persson
CECILIA WINBERG, förbundsordförande Fysioterapeuterna:
– Att vi får politiker som tar välfärden på allvar, som ser de utmaningar som finns och som har en vilja att förändra. Med välfärd menar jag hälso- och sjukvård, omsorg och skola. Alltså områden som spelar roll för hur vårt samhälle fungerar, och då behöver man också ta välfärden seriöst. Det handlar om lön och arbetsmiljö, det vill säga det som ger fysioterapeuten goda förutsättningar att utföra sitt arbete.
– Jag vill inte se politiker som lägger mer tid på att tjafsa med varandra än på att presentera lösningar på de utmaningar som finns. Jag vill att politiker, oavsett parti, lyfter blicken och har en vilja att arbeta tillsammans för vårt land.
– Förutom att det råder brist på fysioterapeuter är det också ojämlik tillgång på oss över hela landet och inom våra olika områden. Ett ökat statligt inflytande skulle kunna göra de problemen mindre. I botten handlar det ju om att vi vill komma till rätta med ojämlikhet, brist på medarbetare och brist på fortbildning inom hälso- och sjukvården. Men jag ser också en risk att vården skulle styras betydligt längre bort från både medarbetare och patienter, vilket skulle kunna innebära en tyngre organisation som gör det svårare för medarbetare och oss som fackförbund att vara med och påverka.
Rebecca Nugent, ordförande i Primärvårdssektionen. Foto: Privat
REBECCA NUGENT, ordförande i Fysioterapeuternas primärvårdssektion:
– Det viktigaste är ett förstatligande av specialistordningen och fler specialisttjänster i primärvård. Jag vill också se ett tydligt strukturerat mentorskap inom primärvården där de som är mer erfarna är mentorer till juniora fysioterapeuter, och får ett lönepåslag för det. Alla ska veta vem de ska kunna vända sig till. Det ska ingå i regionernas rehabuppdrag att se till så det finns mentorer.
– Jag vill inte se en ännu mer pressad primärvård än vad vi redan har. När så mycket vård nu flyttas ut från sjukhusen och hamnar på primärvården måste det också vara tydligt vad vi ska göra. Allt möjligt tenderar att hamna hos primärvården per automatik nu, men vi kanske inte har kunskap att hantera allting. Och då blir det dåligt för patienter som hamnar i kläm, och fysioterapeuter får det ännu stressigare.
– Jag tror det skulle kunna vara bra med ett ökat statligt ansvar för att få vården mer jämlik. För patienterna skulle det kanske inte längre vara så stor skillnad som i dag beroende på vilken region man bor i. För fysioterapeuter skulle det kunna innebära att vi kunde jobba mer på samma sätt och därmed få mer jämlika arbetsvillkor. I dag varierar ju till exempel antalet fysioterapeuter med olika ersättningssystem.
Sandra Eklund, ordförande distrikt Västerbotten. Foto: Privat
SANDRA EKLUND, ordförande i Fysioterapeuternas distrikt Västerbotten:
– Vi har ett ganska bra samarbete med många av politikerna i dag, så jag hoppas att vi kommer fortsätta ha öppna dialoger med de som kommer att styra framöver. Sen kan man ju hoppas att fysioterapeuters löner prioriteras och att vi ser till så att det lönar sig över tid att bli fysioterapeut. Vi vill ju behålla våra fysioterapeuter och så ser det inte riktigt ut i dag, särskilt inte inom primärvården. Det här handlar både om lön och arbetsmiljö. Sen hoppas jag också att kompetensutveckling kommer att prioriteras, med kompetensutvecklingsplaner och en förstatligad specialistordning.
– Ja det är väl den raka motsatsen då. Att vi har inga dialoger med politikerna och att vi bara står och stampar. Det behöver börja hända saker så vi får se lite resultat ute i verksamheterna.
– Det kan finnas både för- och nackdelar med lite mer statlig styrning. Fördelarna skulle kunna vara en mer jämlik vård där man får tillgång till vård i rätt tid och där köerna kan kapas lite. Det skulle också kunna innebära en mer jämlik värdering av yrkesgrupperna. I dag skiljer sig fysioterapeuters arbetsvillkor, löner och kompetenskrav åt mellan regioner, avdelningar och vilken primärvård man råkar befinna sig på. Kanske skulle ökad statlig styrning kunna ge en mer rättvis resursfördelning. Det skulle kanske också kunna vara en hjälp på vägen att få till en statligt reglerad specialistutbildning. Men det kan också innebära raka motsatsen, med längre beslutsvägar och centralisering av hälso- och sjukvården. Det vore inte bra för oss som är ett län med stort geografiskt område där många i dag har långt till vården. Det blir också en väldigt stor omställning att genomföra, och frågan är hur mycket resurser och tid det skulle kräva.
Agneta Persson
agneta@tidningenfysioterapi.se
