Appar och sportklockor som håller koll på träningen kan vara bra. Men fastnar man i mätandet bara för att det går blir det lätt destruktivt. Forskaren Mikael Swarén har koll på för- och nackdelarna med idrottsteknologin.
Mikael Swarén jobbar på Högskolan Dalarna. Där forskar han på idrottsteknologi, biomekanik och idrottsmekanik, kopplat till prestationsoptimering och skadeprevention. Foto: Anders Gårdestig
Det finns alltså två sidor av det här myntet?
– Ja, den bra sidan är om man får någon form av motivation. Kanske kommer man ut och rör på sig med hjälp av en sportklocka. Eller, om man håller på med elitsport och är ute efter maximal prestation, då kan det finnas en motiverande tävlingsfaktor när man ser att någon annan satt en bättre tid. Men den andra sidan är att du kan bli stressad och pressad om siffrorna tar över. Det är lätt att mäta en massa saker men det är en annan sak att dra rätt slutsatser av det.
Vad är risken med att hålla koll på olika värden då?
– Om du till exempel köper en pulsklocka för att mäta just pulsen får du femtioelva variabler till. Det är steglängd, vertikal rörelse och fan och hans moster. Alltså en massa skojigt som frestar, och så börjar man jaga siffror och logga saker utan att förstå varför. Man hamnar lätt i ”Nej nu har jag inte gjort det jag borde”. Eller om pulsen ligger tre slag högre på löprundan så tänker man shit jag håller på att bli sjuk, och så blir man stressad och avbryter passet. Fast den där variationen i puls är ju bara normal, men med tekniken kan vi inte värdera det ordentligt. Dessutom finns det en massa mätfel. Bara för att pulsbandet mäter just pulsen bra betyder det inte att steganalysen stämmer eller att kaloriberäkningen är korrekt. Vi behöver alltså en grundkunskap för att kunna se igenom vad klockan säger.
Du har nyligen skrivit en forskningsrapport med fokus på ungdomar som går idrottsgymnasium. Berätta!
– En väldigt hög andel av eleverna använder idrottsteknologi för att deras tränare vill att de ska göra det. Samtidigt lägger mellan 20 och 25 procent av tränarna ingen tid alls på att analysera resultaten och ge feedback, och 50 procent lägger max två timmar i veckan på det – vilket är en piss i Mississippi! Att inte veta vad all data ska användas till, och att inte förstå vad den egentligen säger, gör att många känner sig övervakade och mår dåligt. Här krävs resurser och kunskap så man kan använda hjälpmedlen på rätt sätt och inte mäter för att det är roligt eller för att man kan. Man behöver analysera och förädla datan så att den faktiskt gör någon nytta.
Hur ska man göra för att använda tekniken på ett balanserat sätt?
– När vi pratar organiserad elitträning handlar det väldigt mycket om att tränarna har kunskap kring vad det är de mäter, varför de mäter det och hur de ska använda resultatet. Och att den aktive får kontinuerlig feedback, helst efter varje pass där man har mätt. Det har visat sig vara bra både för prestationsutveckling och för det mentala måendet.
Är det bara avancerade idrottare som blir slavar under tekniken?
– Nej, även normala glada motionärer riskerar att fastna. Men man måste inte analysera löpsteg, pulsvariation och allt vad det kan vara om man bara ska ut och springa för hälsans skull. Låt bli mobil och AirPods så hör du både löpsteg och flåsandet. Och kanske något fågelkvitter. Spring i skogen för att det är skönt! Då mår man bättre.
Om man känner att man behöver tagga ner, hur ska man göra?
– Skit i alla de där variablerna som finns, använd bara en eller två parametrar som tjänar ditt syfte och så följer du dem. Det andra är liksom bara brus.
Kan man räkna med en svår avgiftning?
– Ha, det är en bra fråga! Jag tror att det blir svårare och svårare faktiskt, i och med att vi har vant oss så otroligt mycket vid det här dataflödet. Elitidrottare för 20 år sedan kunde avgöra när de låg på ungefär 80 procent av sin maxnivå. Längdåkare hade inte pulsband när de tränade men visste ändå vad det var för sorts träning de körde. I dag har de jättesvårt att avgöra om det var ett bra pass eller inte och behöver kolla på klockan för att få svar. Jaha, det var en bra träningsomgång. Men hur känns det då? Man hamnar lätt i en väldigt negativ spiral i stället för att lyssna på kroppen.
Det är som att kolla väder-appen om solen skiner i stället för att titta ut genom fönstret och se själv?
– Ja precis! Men jag tänker så här, att när du ska ut på den där femkilometersrundan nästa gång så lägger du ifrån dig sportklockan. Testa vad som händer om du springer allt du kan utan att ta tid. Utan klocka är det kroppen som avgör om du orkar, inte siffrorna. Kroppens signaler säger nämligen inte alltid samma sak som det som är mätbart. Du kan ju ändå ta tid om du vill, men i så fall skriva ner den på en papperslapp. För genom att inte logga digitalt noterar du bara det du är intresserad av att mäta. Inte allt det andra. Man behöver inte förkasta tekniken, men inte heller ha en övertro på den.
Mäter du själv någonting?
– Nej, ingenting. Jag äger ingen pulsklocka och har inte ens någon distans- eller hastighetssensor på mountainbiken. Så jag lever väldigt ålderdomligt faktiskt.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
