Hur ska man bedöma rörelsekvalitet hos patienter med korsbandsskador? Sjukgymnasten Jenny Älmqvist Nae har utvecklat och utvärderat ett testbatteri som hon hoppas ska bli användbart, exempelvis för att bedöma när patienten är redo att återgå till sin sport.

Jenny Älmqvist Nae har låtit patienterna utföra fem olika funktionella test. Foto: Privat

Egentligen ville jag titta på förebyggande arbete, om man kunde identifiera riskfaktorer för knäskador utifrån rörelsekvalitet, berättar Jenny Älmqvist Nae, som disputerat vid Lunds universitet.
– Men det fanns så lite gjort på området att jag fick börja från början med att ta fram själva utvärderingsmetoden.
Det handlar alltså om postural orientering hos patienter med främre korsbandsruptur. Jenny Älmqvist Nae har låtit patienterna utföra fem olika funktionella test – till exempel utfallssteg, steg nedför trappa och enbenshopp åt sidan. Och så har hon filmat de här rörelserna och letat efter sex olika avvikelser från ett optimalt rörelsemönster – som pronation av foten, felställning i bäckenet och om knäskålen hamnar medialt om foten. En poäng för måttliga avvikelser, två poäng för tydliga avvikelser.

Att göra bedömningen är inte så jättesvårt, anser Jenny Älmqvist Nae.
– Jag har lärt upp flera sjukgymnaster, både noviser och erfarna.
Bedömningen tar 15 till 20 minuter totalt. Lite för mycket, anser Jenny Älmqvist Nae, som tror att det kan vara svårt att avsätta den tiden i klinik. Så målet är att på sikt förenkla testerna ytterligare.
Testbatteriet visar god interbedömarreliabilitet, god intern konsistens och tycks inte ha någon golv- eller takeffekt. Däremot återstår att testa validiteten gentemot rörelseanalys i 3D, en dyr och komplicerad metod som är gold standard för sådana här mätningar.

En sista del av avhandlingen handlar om hur könen skiljer sig åt efter en korsbandsskada. Hos kvinnliga patienter hänger till exempel sämre rörelsekvalitet ihop med sämre hoppförmåga vid enbenshopp, men det gäller inte manliga patienter.
– Männen kan hoppa långt trots nedsatt rörelsekvalitet, säger Jenny Älmqvist Nae, troligen eftersom de är starkare.
Hennes slutsats blir att man behöver titta på män och kvinnor med olika glasögon. Hos en del patienter är det kanske muskelstyrkan som behöver förbättras, hos andra är styrkan god medan rörelsemönstret ändå behöver förbättras.

Hur påverkar då faktorer som muskelstyrka postural orientering hos män respektive kvinnor? Det ska Jenny Älmqvist Naes fortsatta forskning förhoppningsvis ge svar på.

Annika Olsson
frilansskribent