De som skadar främre korsbandet kan många år efter skadan fortfarande ha ett förändrat rörelsemönster för att minska belastningen på knät. Det visar en avhandling från Umeå universitet.
Rörelsemönstret hos de som fått en främre korsbandsskada kan vara förändrat många år efteråt. Foto: Colourbox
Doktoranden Jonas Markström har studerat rörelsekvalitet under landningar vid tester med hopp på ett ben efter främre korsbandsskada. För detta ändamål har han utvecklat och utvärderat ett nytt standardiserat sidohopp på ett ben och jämfört ledvinklar och moment utförda av personer med och utan främre korsbandsskada samt personer med olika idrottsbakgrund. Slutligen har resultaten mellan olika hopptester jämförts.
Avhandlingens fem studier utfördes i ett rörelseanalys-laboratorium. Ett tredimensionellt rörelseanalyssystem synkroniserat med kraftplattor och elektromyografi registrerade ledvinklar och moment samt muskelaktivitet under olika enbenshopp. I studierna deltog personer som fick sin främre korsbandsskada för över 20 år sedan och hade behandlats både med och utan korsbandsoperation och yngre korsbandsskadade personer som genomgått korsbandskirurgi samt oskadade kontroller och elitatleter.
Resultaten visade att personer med främre korsbandsskada, oavsett om de behandlats med korsbandsoperation eller inte, tillämpande rörelsestrategier för att hantera landningar från enbenshopp genom att minska belastningen på knäleden. Det är troligen för att bevara knäets robusthet, enligt Jonas Markström.
Kliniskt är det viktigt, enligt Jonas Markström, att ha större fokus på bål- och höftrörelser vid utvärdering av rörelsekvaliteten efter främre korsbandsskada för att minska risken för framtida skador på grund av rörelsekompensation. Utförandet av sidohoppstester blir även effektivare genom ett ökat engagemang av höften.
Länk till fulltext: Rörelsestrategier och dynamisk knäkontroll efter främre korsbandsskada: en tredimensionell biomekanisk analys, Umeå universitet, 2019
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
