Här följs cyklisterna ända in i mål

Intresset för cykling ökar i landet. Det vet fysioterapeuterna på ElitRehab i Göteborg som nischat sig mot uthållighetsidrottare som cyklister, löpare och triathleter. Vi besökte kliniken för att ta reda på hur de arbetar med elit- och motionscyklister.

Martin Gotting från Giro Cycle Club passerar genom entrén till Fysiken i Göteborg, en stor träningsanläggning med gym, klätterväggar och bassäng. Här huserar ElitRehab. Med cykeln vilande på vänster axel vandrar han in till fysioterapeuten Wenche Norén.
Wenche startade ElitRehab 2011 tillsammans med fysioterapeutkollegan Marie Larsson, och de har utvecklat en verksamhet som nischar sig mot konditionsidrottare på elit­ och motionsnivå. De insåg att det fanns ett glapp att fylla. Många fysioterapeutiska verksamheter i Göteborg var inriktade mot lagidrotter som fotboll och handboll men det fanns mindre av specifik rehabilitering för uthållighetsidrottare, som var deras stora intresse.

Enligt statistik från Svenska cykelför bundet har intresset för cykling ökat i landet. Det visas bland annat i att antalet registrerade medlemmar ökat från 30 000 år 2014 till 51 000 år 2017. Det ökade cykelintresset märker man av även på ElitRehab.
– När jag började arbeta med cyklister insåg jag att det fanns väldigt mycket att jobba med, och lite evidens att utgå ifrån. Cykling handlar ofta om flera timmar i en sluten rörelsekedja i samma position och ett ensidigt rörelsemönster. Det ställer höga krav på den idrottsspecifika träningen för att hitta balansen mellan många påverkande faktorer, säger Wenche Norén.

Hon har jobbat elva år som fysioterapeut och redan de första åren började cyklisterna droppa in. Hon brinner för det skadeförebyggande arbetet, ett intresse som också bottnar i egna erfarenheter. Bakom sig har Wenche en aktiv idrottskarriär och som ung tävlade hon i längdskidåkning i Norge parallellt med motionscykling. Men skadorna satte stopp.

Klinikens koncept handlar om att rehabilitera och förebygga skador hos uthållighetsidrottare, specifikt cyklister och löpare, och möta patienternas individuella behov så optimalt som möjligt, berättar Wenche.
– Vi följer våra idrottare hela vägen in i mål. Friskare och förhoppningsvis starkare än innan skadan.
Programmet som ElitRehab jobbar efter är indelat i fyra faser (se faktaruta) och anpassas individuellt. Primärt handlar det om att lindra smärtan och försöka hitta smärtmekanismens orsakssamband utifrån ett helhetsperspektiv med fokus på teknik, styrka, rörelsekontroll – och hos cyklisterna cykelpositionen. Rehabiliteringen och den skadeförebyggande träningen utgår från idrottsspecifika rörelsemönster. Mountainbike, landsvägscykling och triathlon ställer olika fysiska krav på idrottaren, påpekar Wenche. I triathlon måste man också ta in löpningen och simningen i bedömningen och upplägget av program. Det är här fysioterapeutkollegorna på ElitRehab kompletterar varandras kompetenser och jobbar dynamiskt tillsammans kring idrottarna.

Martin har tävlat i elitklass i sex år och tävlar i princip varje helg från mitten av april till september, med en topp under sommaren. Cyklingen kombineras med längdskidor på vintern. För två år sedan fick han en fraktur i vänster nyckelben, som är en vanlig skada hos cyklister, men lyckades samma säsong ta en plats bland de hundra bästa i Vasaloppet.
– Det hade inte varit möjligt om inte Wenche hade hjälpt mig med rätt rehab, påpekar Martin och lägger sig på britsen i Wenches behandlingsrum.

Wenche å andra sidan vet att när en cyklist gör sin läxa så ger det resultat. Den här gången var konsekvensen av Martins vurpa för fem veckor sedan ”bara” en kontusion av höger axel. Förra helgen var han uppe på cykeln igen och tävlade. Tejpad av Wenche.
– Jag använder ofta semielastisk tejp, det ger oftast resultat direkt både när det gäller smärtlindring och stabilisering, exempelvis vid patellaproblematik. Men tejpning kompletteras alltid med träning, betonar hon.
De senaste veckornas behandling har handlat om smärtlindring, mjukdelsmobilisering och rörlighetsträning. Martins mål kommande helg är att klara av cykelloppet Roserittet i Norge med en ”mjukstart” på nitton mil den första dagen.

Martin lyfter upp bakhjulet på cykeln medan Wenche monterar cykeltrainerns armar i navet på bakhjulet så det rullar fritt från golvet i gymmet. Han hoppar upp på cykeln och Wenche trycker fast markörer på trochanter major, femurkondylen, laterala malleolen och på pedalaxeln inför 2D­analysen. En av de saker Martin fått hjälp med av Wenche är att hitta en optimal sittposition.
– Tidigare satt jag snett. Wenche kom fram till att orsaken var en benlängdsskillnad, och vi har jobbat mycket med styrkan i min vänstra sida för att få en bättre sittposition, säger Martin.

Primärt handlar det om att hitta en så optimal biomekanisk position som möjligt på cykeln, säger Wenche. Men en cykelposition är alltid dynamisk och kan ändras genom säsongen, oftast handlar det om millimeterstora justeringar.
– Martin har en svaghet i serratus och det är därför viktigt att anpassa styret efter hans fysik så att han med så optimal position som möjligt kan hålla en stark och aerodynamisk position så länge som möjligt. Det är en balansgång säger Wenche.

Finlir? Hon nickar.
– Jag känner till vilka krav som finns i cyklingen och var risken för skador är potentiellt störst. Men det är ett ständigt lärande. Genom åren har vi utvecklat ett testbatteri med cykelspecifika tester som baseras på kraven på rörlighet, muskelkontroll och styrka, med syfte att förebygga skador. Den cykelspecifika screeningen riktar sig mot cyklister som vill förbättra sina svaga länkar.

Samtliga cyklister testas för cykelspecifik rörlighet: höftflexion, flexibilitet i baksida lår och bröstryggsrörlighet, samt bedömning av anteversionsvinkel. Genom ett antal funktionstester bedöms cykelspecifik styrka och rörelsekontroll i axlar, bål och ben.
– När vi testar mountainbikecyklister ligger fokus mer på explosiva tester som hopptest. Triathleterna gör även löp­ och simspecifika tester.
Fördelen med dynamisk mätning i 2D är att man kan se hur det funkar vid olika motstånd och få exakta dynamiska vinkelmätningar, säger Wenche när Martin börjar trampa. Om man saknar en cykeltrainer på sin mottagning tipsar hon om att observera cyklisten i rörelse utomhus och i sittande med stöd.
– Man kan även använda en enkel goniometer. Grundprincipen för landsvägscyklister är att axelvinkeln, överkropp och överarm bör vara 85–95 grader och knäflexionen 25–35 grader. Sadelpositionen ställs in efter knävinkeln. Och med tuberositas tibia i lodrät linje över pedalaxeln som en grundregel för landsvägscyklister.

Hon plockar upp ett lod och placerar vid tuberositas tibia och låter det falla rakt genom pedalaxeln med fotens position i klockan nio. I det läget har cyklisten optimal knäposition och kraft i trampcykeln.
– Jag tittar också på ryggens symmetri. Det är oerhört viktigt att ha bra funktion i bål och säte för att kunna bibehålla en bra position och med det undvika ländryggsbesvär. Svag coremuskulatur kring skulderbladen kan leda till cervikal smärta och domningar i armarna.

Elitrehab jobbar inte bara med elitcyklister. Många som söker sig till kliniken är tävlingsmotionärer. De har ett annat fysiskt utgångsläge och kombinerar vanligtvis tävling på helgerna med sittande kontorsarbete i veckorna säger Wenche.
Motionärerna vill ofta sitta likadant på cykeln som eliten, långt ner med överkroppen i en mer aggressiv position eftersom man tror att det automatiskt ger ett bättre aerodynamiskt läge. Resultatet kan i stället bli mindre kraft och sämre aerodynamik.
– Vi anpassar sadel och räckvidd efter fysiska förutsättningar. Huvudregeln är att cyklisten ska sitta stabilt och vara stark i sin sittposition. Det handlar oerhört mycket om coachning och att skola cyklisten i hur kroppen fungerar, det är det som är så roligt.

En svag länk är höfterna. Styrka i höftextensorerna behövs för att förebygga problem med knäsmärtor. Och en framåt rotation i bäckenet är viktig. Om framåtrotationen är nedsatt blir cyklisten sittande längre bak med raka armar, det leder till sämre kraft i pedalcykeln och större moment över ländryggsmuskulatur och risk för diskpåverkan. En åtgärd kan vara att sänka sadeln något, tills man jobbat med bäckenrotationen säger Wenche.
Cyklister aktiverar också ofta baksidan av låret för mycket och höftmuskulaturen för lite. Generellt bör muskelaktivering i trampcykeln vara framsida lår 35 procent, sätesmuskulaturen 25 procent och hamstrings 10 procent.
– Om man hittar en överbelastad baksida­lår behöver man gå vidare och testa om cyklisten kan koppla på sätesmuskulaturen. Ofta beror tröttheten i baksida­lår under cyklingen på svårigheter med muskelaktivering av sätet snarare än att baksidan skulle vara svag, säger Wenche.
– Eftersom sätesmusklernas aktivering ändras genom hela höftflexionen är det viktigt att träna benövningar med en djup höftvinkel för att stimulera cykelspecifik muskulatur som till exempel djupa enbens knäböj.

Cyklisterna i Martins klubb screenas en gång per år under försäsongen med syfte att hitta riskfaktorer för skador och förebygga dessa. Under försäsongen stegras styrketräningen till att i slutet bestå av få repetitioner med snabb mobilisering. Under tävlingssäsong minskas antal set, men få repetitioner på 3–6 rep behålls under hela säsongen och cyklisterna uppmanas att träna minst en gång var tionde dag. Och det ska räcka enligt forskningen, påpekar Wenche. Däremot saknas till stor del forskning gjord på skadade cyklister. Och i den mån det finns är kategoriseringen generell.

Det här har väckt hennes forskningsintresse och öppnat upp nya perspektiv. Senare i höst blir hon klar med sin master, inriktning OMT, vid Luleå tekniska universitet. Hon berättar engagerat om sin examensuppsats som blev ”större än tänkt”, där hon har tittat på skillnaden mellan skadefria cyklister och cyklister med främre knäsmärta, och undersökt parametrar som skulle kunna vara riskfaktorer för att utveckla skador.
– Analyserna är inte klara än men vid jämförelse mellan grupperna visar flera av parametrarna signifikanta skillnader. Bland annat indikerar resultaten att en ökad retroversionsvinkel i höften kan påverka knäsmärta.

Anki Wenster
frilansreporter

Joakim Roos
frilansfotograf