Daniel Petersson säger att nackutlöst yrsel är mycket ovanligt och att hög ålder inte är godtagbart som en ensam förklaring till balansrubbningar. Möt yrselnörden som fick designa sin egen drömtjänst.
Daniel Petersson säger att han anställdes på “en tjänst som inte fanns och med villkor som ingen annan har”. Foto: Agneta Persson
Daniel Petersson har svårt att prata om ”nackutlöst yrsel” utan att gå upp i varv. Det är den diagnos han näst oftast gör second opinions på. Men fenomenet existerar knappt inte, säger han.
– Är man duktig på att behandla nackar och patienten har ont i nacken och är yr så tror man att yrseln är nackutlöst. Särskilt om läkaren säger att det är så. Och då tar man itu med något som inte är grundproblemet. Ett exempel är kristallsjuka där vården ofta behandlar sekundära symptom som depression, ångest, rörelserädsla och ont i nacken i stället för att gå på det som gav symptomen från början: yrseln.
Mer än hälften av dem som kommer till Daniel Peterssons yrselmottagning på Universitetssjukhuset i Linköping lider av kristallsjuka som inte har undersökts eller behandlats korrekt. Det händer att patienter suttit upp på nätterna i många år eftersom symptomen blir värre när de ligger. I bästa fall kan Daniel fixa problemet på fyra minuter.
– För patienterna är det nästan lite magi över det. De har ju lidit något fruktansvärt och så … tadaa! De är otroligt tacksamma, men många blir också arga över att lösningen hela tiden var så enkel.
Yrselnörd. Det är så fysioterapeuten Daniel Petersson presenterar sig själv. Resan mot den titeln började med ett vanligt morgonmöte 2010 på en rehabklinik inom Linköpings primärvård. Han och kollegorna sorterade remisser när han la märke till att alla undvek en patient. Det gällde virus på balansnerven, ett område som ingen kände sig säker på.
– Jag kunde inte heller ett smack om det, men tänkte tvärtom. Så ingen vill göra det här? Då kanske det är bra att ta tag i det!
På universitetssjukhuset i Linköping spetsade specialisterna som skickat remissen öronen. Så det finns en fysioterapeut som är intresserad av yrselsjukdomar, vill han kanske samarbeta? I sju års tid jobbade Daniel en och en halv dag i veckan på sjukhuset med bedömning och rehabilitering av yrselpatienter. Han blev en del av yrselteamet där han lärdes upp av specialiserade överläkare och docenter, fick följa med på utbildningar och blev bättre och bättre på det han gjorde.
I dag har Daniel samlat så pass mycket kompetens att han utbildar andra vårdprofessioner på området yrsel. Och han har fått designa sin egen drömtjänst. För när universitetssjukhuset ville anställa honom på heltid tog Daniel chansen och presenterade exakt hur han ville ha det. Han visste att hans kompetens vid det här laget var eftertraktad. Ett guldläge. Så han bad om att få läsa en master på arbetstid. Specialistsjuksköterskorna gör det ju så varför ska inte samma gälla fysioterapeuter, argumenterade han. Han ville också själv få lägga upp sitt jobb på mottagningen. Gå fler utbildningar. Vara med och utveckla kliniken. Ha tillgång till en sekreterare. Och så vidare. Han fick allt.
– Jag anställdes på en tjänst som inte fanns, och med villkor som ingen annan har. Men jag är också här för att driva utvecklingen framåt, och ska jag kunna göra det måste jag också ha förutsättningarna. Det är helt annorlunda mot primärvården där du hela tiden tyngs ner av kravet på tillgänglighet.
Kollegan Karl Schultz ställer upp när Daniel Petersson ska visa hur TRV-stolen fungerar. Foto: Agneta Persson
Tillbaka till tricket som i bästa fall kan fixa yrseln på några minuter. En heter Epleys manöver och är en serie bestämda rörelser som är till för att flytta ut kristallerna som trillat in i bakre båggången i innerörat. Manövern är känd sedan länge, men eftersom den utförs manuellt på brits är utgången inte alltid given. Har patienten till exempel ont i nacke, rygg, höft eller knä så begränsas rörligheten och precisionen minskar. Risken finns att den misslyckas.
I Sverige finns i dag två specialstolar som gör både undersökning och behandling precis, oavsett patientens fysik. En av dem står sedan ett år i Daniels mottagningsrum. Patienten sitter hela tiden hårt fastspänd med bälten, och kan vridas till vilken position som helst.
– Den är snällare än den ser ut, säger han. Den äldsta patienten jag har kört här var 94 år.
En annan diagnos som Daniel ofta behöver hantera är ”ålder”. I journalerna står det ofta att patienten är yr för att hen är gammal.
– Det finns inte någon diagnoskod som heter ålder. Det stämmer att det är en faktor som kan spela in på balansen, men det innebär ju inte per automatik lägesyrsel eller obalans.
En tredje diagnos som ofta dyker upp är den som kallas psykogen yrsel. Eller spänningsyrsel, fobisk yrsel eller postural yrsel. Många namn på en diagnos som ofta sätts slapphänt, säger han. Diagnosen heter dessutom PPPY vilket alldeles för få känner till. Det är patienter som valsar runt hos naprapat, kiropraktor, fysioterapeut och läkare, men som ingen vet vad man ska göra med. Symptomen misstolkas och patienten får höra att den lider av stress och depression. Vilket är vanligt, men grundproblemet är egentligen ett annat, säger Daniel.
– Hos 30 procent har något hänt i innerörat. Hos övriga 70 procent är det andra orsaker som har utlöst det. Som till exempel panikångestattacker, eller neurologiska sjukdomar. Migränpatienter är överrepresenterade. Det kan också vara biverkningar från läkemedel.
Det kan verka som om balansen är dålig, säger Daniel. Särskilt som patienten själv upplever att det svajar. Men det kan i stället vara så att hjärnan har börjat övertolka många ofarliga situationer som ett hot. Det är där det egentliga problemet ofta ligger.
– Balans ska fungera som en autopilot, man ska över huvud taget inte behöver fundera på den. Eftersom de här patienterna tänker på varje steg de tar kan de ha svårt att gå, men de kan i vissa fall springa hur bra som helst eftersom de inte hinner tänka. Har de då verkligen problem? Ja, för patienten är det ett jätteproblem eftersom de i värsta fall inte alls kan lämna hemmet.
Generellt är kunskapen om yrsel inom vården låg, säger Daniel. Det gäller alla, inte bara fysioterapeuter. Man har inte koll på anatomin och fysiologin i stort, och än mindre för innerörat, och man tar anamnes med uråldriga metoder som inte är patientsäkra. De flesta vet helt enkelt inte vilka frågor de ska ställa.
– Man låter till exempel patienten välja mellan två yrselkaraktärer: snurrar eller gungar det? Utifrån svaret placerar man patienten i olika fack där man utesluter flera sjukdomar. Men även om det gungar kan det vara kristallsjuka.
Han upprörs också över att patienter med neurologiska diagnoser skickas runt mellan olika vårdprofessioner när kunskapen brister.
– Det är för dåligt helt enkelt, vi borde kunna ha en bättre vårdgång för de här patienterna. Det är en stor grupp!
I fysioterapeuternas legitimation ingår det att hålla sig à jour med aktuell evidens, påpekar Daniel Petersson. Problemet är att man sällan får tid till det. Här har han ett konkret tips:
– Känner du dig inte tillräckligt patientsäker när du jobbar med yrsel eller någon annan patientgrupp, och ändå inte får gehör av chefen för att förkovra dig, så nyttja de system som finns. Skriv en avvikelse. Använd våra interna rapportsystem. Få det att synas tills det händer något. Du måste våga sticka ut och göra dig lite obekväm om det ska bli bättre för patienterna.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
