Fotbolls-VM har rullat i gång – och därmed är högsäsongen för skador här. Vi ringde upp Martin Hägglund, professor i fysioterapi och världens mest publicerade forskare på fotbollsskador.
Martin Hägglund är professor i fysioterapi, Linköpings universitet. Där är han bland annat forskningsledare för Sport Without Injury Programme och senior forskare i Football Research Group. Foto: Privat
Sitter du uppe på nätterna och kollar nu?
– Ja, i alla fall när Sverige spelar. Det händer också att jag ser någon annan match när den är extra intressant. Men jag har inte tagit semester än och kan inte titta för mycket.
Vad tittar du på, själva spelet eller rörelsemönster och vilka skador spelarna riskerar att råka ut för?
– Nu under VM har jag inte mina vetenskapliga glasögon på utan njuter bara av fotbollen och spelet. Men det är klart, det är ju intressant när det inträffar skador. Det kan till exempel bli en del kontroverser kring huvud- och nackskador. Det har kommit nya regeländringar för hur man ska hantera misstänkt hjärnskakning och då blir det intressant att se om man följer dem.
Vilka skador kommer fysioterapeuter runt om i världen att få ta hand om efter VM?
– Ganska mycket mjukdelsskador, alltså muskel-, sen- och ligamentskador. Kring proffslagen finns stora medicinska team som hanterar allt från skavanker till mer allvarliga ledskador, till exempel knäskador, men också huvudskador som hjärnskakningar. Under brinnande mästerskap är det en central del av fysioterapeutens arbete att hålla spelarna fräscha, rehabilitera småskador och inte släppa tillbaka spelare för tidigt i spel utan att ha gjort en adekvat riskbedömning.
Är det någon skillnad mellan skador som uppstår under träning och i match?
– Andelen kontaktrelaterade skador är högre i match. Skaderisken är mellan fem och åtta gånger högre än under träning, och för vissa skador upp till 20 gånger högre. Därför är det viktigt att förbereda spelarna med klok träning och skadeförebyggande övningar. Man kan till exempel tejpa en fotled som tidigare varit stukad för att minska risken att det ska hända igen. När matcher spelas i varmt klimat, som nu i årets VM, krävs också särskilda strategier. Som vätskepauser och nedkylning med till exempel kalla handdukar.
Du forskar på fotbollsskador och är enligt en färsk analys den mest publicerade forskaren internationellt inom fältet. Inte ens FIFA kommer i närheten. Hur kommer det sig?
– Vi är en forskargrupp, så det här är ett lagarbete för att dra en parallell till fotbollen. Men ja, som enskild forskare sticker jag ut i antal publikationer. En förklaring är att vi i Linköping bedriver bred forskning, bland annat genom ett 25-årigt samarbete om skador inom europeisk elitfotboll. Vi studerar hur spelare tränar och spelar och hur skador uppstår i den miljön. Vi har också forskat mycket på amatörer och barn och ungdomar. Tillsammans med Svenska fotbollförbundet har vi utvärderat och spridit information om skadeförebyggande åtgärder, bland annat om programmet Knäkontroll som fått stort internationellt genomslag. Den bredden, från elit till barn och unga, bidrar till att forskningen får stort genomslag i många miljöer.
Forskningen om fotbollsskador har ökat markant, särskilt efter 2006. Varför?
– Jag disputerade 2007, så det var väl då det tog fart! Nej, skämt åsido. Fotboll är världens största idrott och engagerar enormt många människor. Under de senaste 20 åren har sporten också blivit en stor industri, med ökade forskningsresurser. Många vill hålla spelarna friska, och därför investeras det i sådan forskning.
Hur har forskningen utvecklats över tid?
– Från kartläggning av vilka skador som uppstår och hur vanliga de är, till att identifiera riskfaktorer, utveckla förebyggande åtgärder och utvärdera dessa. Vi har också gått från att främst studera individuella faktorer – som till exempel styrka, rörlighet, balans och koordination – till att också titta på omgivningen. Hur mycket tränar man? Spelas matcherna för tätt? Vad händer vid lagbyten eller resor? Vilken roll spelar tränarens ledarskap? Det är faktorer som inte rör spelaren direkt men som påverkar skaderisken.
Spelar du själv?
– Jag spelade i många år men inte längre. Däremot har jag barn som spelar, så jag är aktiv som tränare.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
