Var en människa och ingen liten lort

Vi lever i ett alltmer våldsdrabbat land. Dessutom har världsläget blivit extremt spänt. I sådana tider är en mental försvarsmekanism att stänga dörren om sig och bara bry sig om sin egen familj och den närmaste kretsen. När galna och förödande beslut tas över våra huvuden säger maktlösheten till framtidstron att ”det är kört med vår värld”.
Vet då att varje dag du vaknar och ännu andas kan du välja att öppna dig. Du kan välja att krympa ditt hjärtas mod eller låta det växa med uppgiften. När samhällen nu står och väger mellan ljus och mörker har det enorm betydelse vad du gör. Du kan dra ditt strå till stacken. Du kan bära en planka och några spikar till demokratins ständigt pågående bygge. Andra bidrar med ett fönster, ett matbord, en öppen dörr och en mustig soppa.

Låt oss skapa en motståndsrörelse av medmänsklighet. Inga hatmarinerade ledare kan hindra dig att göra gott mot dem du möter i ditt individuella liv. Använd din frihet till att befria någon som sitter fast i en svår situation. Använd din värme för att få någon att känna sig välkommen. Gör det lilla du kan för att säga stopp när du ser att någon far illa.
Det är lätt att bli handlingsförlamad av vapenskramlet och rädd av det hotfulla tonläget. Fruktans taktik är likadan, oavsett om mobbningen sker i din närmiljö, i Vita huset eller regeringskansliet. Den som mobbar vill att du ska bli tyst och tillbakadragen i stället för att stå i din fulla kraft på den klippa som är ditt och mitt okränkbara människovärde.

Jag säger som Astrid Lindgrens Lejonhjärta när tyrannen Tengil plågade medborgarna: ”Det finns saker man måste göra även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” Eller som den amerikanska medborgarrättsaktivisten Maya Angelou:
You may shoot me with your words,
You may cut me with your eyes,
You may kill me with your hatefulness,
But still, like air, I’ll rise.

Läs tidningen här!

Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se