Fysioterapeuterna går inte vidare till Nämnden mot diskriminering när det gäller löneskillnaderna i Region Västerbotten. En tandlös lag gör det lönlöst, enligt förbundets chefsjurist.
Lagen ställer krav på samverkan men preciserar inte vad det innebär. Foto: Colourbox
Det var i höstas som Fysioterapeuterna tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter i Västerbotten anmälde regionen till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Anledningen är att lönegapet mellan de kvinnodominerade yrkena fysioterapeut/arbetsterapeut och likvärdiga mansdominerade yrken, som till exempel ingenjörer, bara blir större. Detta trots att arbetsgivaren själv flera gånger konstaterat att löneskillnaderna inte fullt ut kan förklaras med könsneutrala argument. Arbetsgivaren har skjutit till mer pengar för att minska skillnaden, ändå har lönegapet stadigt ökat. Arbetsgivaren har därmed inte gjort tillräckligt, argumenterade de båda facken i sin anmälan.
DO valde dock att inte utreda, och därmed blev det upp till respektive förbund att själva ta ärendet vidare till Nämnden mot diskriminering. Men varken Fysioterapeuterna eller Sveriges Arbetsterapeuter tänker gå vidare. Enligt Fysioterapeuternas chefsjurist Dominika Borg Jansson är det inte en fråga om bristande resurser, utan att bestämmelserna om lönekartläggning är för vagt formulerade i lagen.
– Lagen ställer krav på samverkan men preciserar inte vad det innebär, säger hon. I det här fallet har arbetsgivaren både samverkat och fyllt på pengar utöver den vanliga lönerevisionen.
Det hade varit en annan sak om arbetsgivaren hade låtit bli att ge någon information alls till facket. Där är lagen tydlig, säger Dominika Borg Jansson. Det är också svårt att komma åt löneskillnaderna när arbetsgivaren alltid kan hänvisa till marknadskrafterna, så som man har gjort i Region Västerbotten, säger hon.
– De domar vi har på området, men också hur samhället ser ut i stort, gör att de här strukturerna hela tiden kan upprätthållas.
Lagens generellt formulerade bestämmelser kring lönekartläggning begränsar också vilka möjligheter DO själv som tillsynsmyndighet har att ställa krav på arbetsgivare, säger Dominika Borg Jansson. Redan 2020 föreslog en statlig utredning att DO ska få rätt att formulera bindande föreskrifter till arbetsgivare. Utredningen efterlyste också tydligare skrivningar om vad som konkret krävs av arbetsgivare. Men än har ingen förändring skett.
– Det innebär att tillsynen blir begränsad och mer handlar om huruvida det finns en lönekartläggning alls, än om hur det faktiska innehållet i den ser ut, säger Dominika Borg Jansson.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
