Arbetet på Karolinska universitetssjukhuset ska omorganiseras igen. Förändringen upplevs dåligt förankrad hos både personal och fackliga organisationer.
– Många är missnöjda, och folk har sagt upp sig. Det är ju en konsekvens av att man gör det här utan att samverka, säger Saco-representanten Håkan Walles.
Karolinska universitetssjukhuset. Foto: Fredrik Sweger
Fysioterapi skrev i höstas om hur den nya organisationen på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm påverkat fysioterapeuterna, och att många har slutat sedan den infördes. Nu är det dags för ännu en omorganisation. Tanken med den är att alla hälsoprofessioner ska börja jobba i interprofessionella team, där de ska organiseras och arbeta i olika teman istället för respektive profession. Det nya arbetssättet ska vara sjösatt i september nästa år, och då ska också alla chefstjänster lysas ut på nytt.
Åsikterna om nyttan och konsekvenserna av ännu en omorganisation går isär bland anställda som Fysioterapi varit i kontakt med. Alla är dock eniga om att processen inte är förankrad hos vare sig personal eller fackliga organisationer.
– Många tycker det är bedrövligt att vi inte har fått vara med i processen, säger en fysioterapeut som vill vara anonym. Varför får inte vi som kan verksamheten vara med och säga vårt? Varför frågar de oss inte hur vi har det? Det är en gåta för mig. Det finns ingen transparens över huvud taget. Så här långa steg upp till ledningen har vi aldrig haft tidigare.
Håkan Walles, psykolog och Sacos representant på Karolinska universitetssjukhuset, bekräftar att facket inte har fått vara med och samverka kring förslaget.
– Processen hade kommit ganska långt innan den presenterades för oss i samverkan för några veckor sedan, och att det då presenterades som mer eller mindre färdiga förslag har fått konsekvenser. Det är olyckligt.
Trots att några beslut formellt sett inte har fattats än är fackets roll i förändringsprocessen oklar.
– Det återstår att se hur mycket vi kan påverka. Intrycket är att ledningen kommer att driva igenom det här, att det redan är en färdig produkt. Många är missnöjda, och folk har sagt upp sig. Det är ju en konsekvens av att man gör det här utan att samverka.
Men det är inte bara den dåliga förankringen som är ett bekymmer, säger Håkan Walles. Även tajmingen hade kunnat vara bättre.
– Vi har just gått igenom en organisationsförändring, och så kommer det en till. Det är arbetsamt. Man hade också kunnat utvärdera den temaanpassning som genomfördes i januari, ”Åldrandets hälsa och funktion”, och först därefter eventuellt gå vidare med fler liknande förändringar.
Johanna Lindholm, Fysioterapeuternas arbetsplatsombud på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, hade också gärna sett en sådan utvärdering.
– ”Åldrandets hälsa och funktion” har använts av ledningen som ett bra exempel på att det funkar, men så har det framkommit från medlemmarna att det kanske inte är så bra ändå, säger hon. Det hade varit jättefint med en utvärdering innan man går vidare.
Enligt Johanna Lindholm drogs informationen om förändringarna i funktionsområdessamverkan först när den redan hade presenterats på APT i flera grupper. En konstig och bakvänd väg, säger hon.
– Nu måste vi försöka bena ut hur den har gått till. Det vi har fått är två förslag presenterade för oss, och det är dem vi kan välja mellan. Vi har ställt frågan om ledningen kommer att ta ställning till ett tredje förslag, om vi presenterar ett sådant, men vi har fått luddiga och varierande svar.
Johanna Lindholm bekräftar bilden av att både anställda och fackliga representanter inte görs delaktiga i den här förändringsprocessen.
– Medarbetare är frustrerade över att de känner sig överkörda, och om man väl kommer med frågor och förslag så tar ledningen det inte till sig. När vi framför kritik svarar ledningsgruppen att de upplever det annorlunda.
Någon risk- och konsekvensanalys har heller inte gjorts än. En sådan kommer att tas fram först när det finns ett beslut på vilket omorganisationsförslag som ska genomföras. Men en analys på en ny omorganisation borde ha genomförts redan nu, anser Johanna Lindholm.
– Vi vill veta vilka risker ledningen ser med att göra en ny omorganisation så nära inpå den förra. En stor farhåga är att den här förändringströttheten och uppgivenheten kommer att leda till att många väljer att byta arbetsplats. Vi har redan problem med stor personalomsättning. Dessutom får vi det här presenterat för oss när det är som mörkast ute och vi har som mest att göra. Och då ska vi också orka ta ställning till det här, med snabbt påkomna dialogmöten.
Samtliga arbetsplatsombud från Fysioterapeuterna på Karolinska har kallats till samtal på regeringskansliet på tisdag nästa vecka. Samtalen är en del i den statliga utredningen som bland annat granskar besluts- och genomförandeprocesser i samband med organisationsförändringar i den nya sjukhusorganisationen. Regeringen har tidigare uttryckt oro över sjukhusets personalflykt.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
Åsa Dedering tillbakavisar den fackliga kritiken
Funktionschefen för sjukhusets alla hälsoprofessioner, Åsa Dedering, håller inte med om kritiken från fack och medarbetare. Tvärtom, alla är involverade ”oerhört tidigt”, säger hon.
Åsa Dedering. Foto: Danish Saroee
Varför utvärderar ni inte ”Åldrandets hälsa och funktion” först och fortsätter omorganisera efter det?
– Vi har genomfört en utvärdering av det funktionsområdet. Vi utvärderar kontinuerligt organisationen, chefer och medarbetare tillsammans. Och det har vi självklart gjort med funktionsområdet ”Åldrandets hälsa och funktion” också.
Fackliga representanter säger att de har bett om en sådan, men inte fått se någon?
– Det här har utvärderats på APT, så då undrar jag om de är fullt informerade om att det här är genomfört? Det som har kommit fram i utvärderingen är att man saknar rum, och att hälsoprofessionsrollen inte alltid är tydlig, vilket kan skapa en känsla av att vara utanför. Men det man upplever som positivt är att man lär känna nya människor och att man utvecklar nya samarbeten.
Varför så bråttom? Kunde ni inte vänta?
– Vi sjösätter inte något förrän efter sommaren, så jag skulle inte säga att det är så tajt. Det har hela tiden varit känt att funktion hälsoprofessioner behöver anpassas till den övergripande verksamhetsmodellen.
Men fack och anställda känner sig överkörda?
– Vi har än så länge inte hunnit med all information på alla arbetsplatsträffar. Vi är så pass tidigt i den här samverkansprocessen så jag tror snarare att processen inte är fullt förstådd. Nu kommer vi att starta upp dialogmöten i hela verksamheten. Vi har fyra såna möten före jul och två i januari. Då kan alla komma och ge input. Och på de arbetsplatsträffar vi hittills har genomfört har alla haft möjlighet att ge sin input.
Är ni beredda att lyssna då? Om det kommer ett tredje förslag till exempel?
– Alla har möjlighet att ge input på de förslag som ligger och vi tar till oss all input som kommer. Det kommer att ske en förändring, men hur den ska se ut när den är färdig kan vi inte säga i dag. Vi har de här dialogerna med alla medarbetare och den processen pågår in i januari.
Varför har fackliga representanter inte involverats tidigare? Innebär inte samverkan att man ska involvera så tidigt som möjligt i processen?
– Det har inte funnits något att informera om tidigare. Vi har inlett en samverkansprocess nu genom information. Vi samverkar om det här sjukhusövergripande, och så är det information löpande på lokal nivå. Vi har inte hunnit inleda processen än i full samverkan. Det här är på ett så tidigt stadium, just för att vi vill ha en ordentlig involvering av både fackliga och medarbetare.
Så upplevelserna att man blir överkörd och att ledningens förslag tänker drivas igenom, var kommer de ifrån?
– Det är ett olyckligt missförstånd att det inte finns någon möjlighet att påverka och att man blir överkörd. Men som jag säger, det som är klart är att det ska ske en förändring, men hur den ska se ut är inte färdigt.
Hade ni kunnat göra något annorlunda för att undvika de här missförstånden?
– Man kan alltid göra saker på ett annat sätt. En anledning till att de här missförstånden finns tror jag är för att vi har involverat så oerhört tidigt. Man har nog inte förstått hur tidigt man är involverad och att det finns den här möjligheten att påverka. Planen är att den nya organisationen ska gälla efter sommaren 2019, alltså i september. Det är ju nästan ett år dit. Vi är ute väldigt tidigt. Att man upplever det annorlunda kan jag bara beklaga.
Ser du några risker med att göra en ny omorganisation så nära inpå den förra?
– Det finns alltid för- och nackdelar med allting. För att vi ska kunna göra ett så bra arbete som möjligt kring patienten, och faktiskt också kunna ha en god arbetsmiljö för alla medarbetare, då behöver vi göra det här så vi kan jobba på bästa sättet i den verksamhetsmodell vi har.
Du ser inga specifika risker, att folk tröttnar och slutar?
– Det skulle vara väldigt olyckligt. Anledningen till att vi gör det är här är ju att vi vill göra något som blir bättre för patienterna, och att vi vill förbättra arbetsmiljön för medarbetarna.
