Många med bröstcancer får för lite rehabilitering, eller ingen alls. Det visar en ny rapport. Anna Gradeen, ordförande i sektionen för onkologisk och palliativ fysioterapi, säger att rehab måste bli en självklar del av behandlingen och inte bara vara ett tillägg.
Var fjärde bröstcancerklinik uppger att den har svårt att följa de nationella rekommendationerna för cancerrehabilitering. Foto: Colourbox
Sex av tio bröstcancerpatienter drabbas av sena bieffekter som påverkar livskvaliteten negativt. Trots det har fler än hälften av dem som diagnostiserats med bröstcancer de senaste fem åren inte fått tillräcklig rehabilitering, och två tredjedelar har inte erbjudits någon rehabilitering alls för sina besvär. Bara hälften känner till att de har rätt till rehabilitering. Var fjärde bröstcancerklinik uppger att den har svårt att följa de nationella rekommendationerna för cancerrehabilitering, och bara två av 19 kliniker har rutiner för överlämning till primärvården. Det visar årets rapport från Bröstcancerförbundet.
Anna Gradeen, fysioterapeut i Region Kronoberg och ordförande i Fysioterapeuternas sektion för onkologisk och palliativ fysioterapi, är inte förvånad.
– Nej, tyvärr inte. Vi vet sedan tidigare att det är svårt att nå ut med cancerrehabilitering till våra patienter. Samtidigt vet vi att många överlever sin cancer, men också att många får konsekvenser av både sjukdomen och den extremt tuffa behandlingen. Just de här sena effekterna är kluriga att komma åt.
Varför ser det ut så här?
– Jag tror att det i mångt och mycket handlar om bristande resurser på både personal och kunskap. Vi får till exempel ofta höra att det saknas kontaktsjuksköterskor, och då kan inte heller den första bedömningen göras. Det kan också saknas fysioterapeuter som är kopplade till de onkologiska och hematologiska klinikerna. När patienten har lämnat den specialiserade vården och seneffekterna uppstår kan det också vara svårt att veta om den hör hemma i specialistvården eller primärvården. Dessutom är det inte alltid tydligt vilka resurser som finns i primärvården för att hantera problemen.
Vilken roll har fysioterapin vid cancer?
– Vi har en jätteviktig roll i rehabiliteringen. Våra insatser kan öka livskvaliteten vid många olika symtom som fatigue, lymfödem, neuropati och den allmänt nedsatta fysiska funktionen både när det gäller kondition och styrka men även smärta och rörelseinskränkning. Forskningen visar på stora effekter av fysisk aktivitet och individanpassad träning vid cancer. Men alla patienter behöver få en strukturerad bedömning av sina rehabiliteringsbehov, och finns det ingen som gör den bedömningen kan vi fysioterapeuter inte heller bli inkopplade.
I rapporten uppger flera av de tillfrågade verksamhetscheferna att det finns för få fysioterapeuter. Så kan det absolut vara, säger Anna Gradeen.
– Vi kan behöva bli fler både på specialistnivå och inom primärvården för att kunna hantera de här behoven. Men det kan också vara en prioriteringsfråga. Det ser olika ut i olika regioner. Här i Kronoberg jobbar jag med alla möjliga cancerformer, medan det i större regioner kanske finns fysioterapeuter som kan jobba enbart med bröstcancer. Men vi fysioterapeuter behöver också bli lite tuffare och visa vad vi kan bidra med. Inom sektionen försöker vi lyfta frågan genom att synas och höras, bland annat genom SweCanMove som är ett nätverk för träning vid cancer som vi har varit med och startat. Det riktar sig inte bara till fysioterapeuter utan till alla som är intresserade av området, som till exempel forskare, civilsamhälle, patienter och närstående.
Anna Gradeen är ordförande i Fysioterapeuternas sektion för onkologisk och palliativ fysioterapi. Foto: Privat
Att allt fler inte bara överlever cancer utan dessutom kan leva länge med spridd cancer innebär att behovet av rehabilitering stadigt ökar, säger Anna Gradeen.
– Vi har varit mycket framgångsrika när det gäller canceröverlevnad. Nu måste vi bli lika framgångsrika på att skapa goda liv för patienterna så att de inte behöver leva med så mycket symtom efter behandlingen. Då måste cancerrehabilitering bli en självklar del av behandlingen och inte ett tillägg som erbjuds i mån av tid och resurser.
Finns det länder som är bättre på cancerrehab än Sverige?
– Australien är ett framgångsland som vi tittar mycket på. Deras sjukvård är visserligen organiserad på ett annat sätt, med fler träningsfysiologer så fysioterapeuter har kanske inte samma centrala roll som här. Men de har länge arbetat med frågor som träning vid skelettmetastaser och varit tydliga med vikten av fysisk aktivitet. Samtidigt tycker jag att det bubblar över hela världen när det gäller fysioterapeuters roll inom området.
Agneta Persson
agneta@tidningenfysioterapi.se
