Inga andra än vi själva kan stå upp för fysioterapeuters löner och arbetsvillkor. Demokratin börjar i lunchrummet på våra arbetsplatser. Det skriver Lie Larsson i sitt debattinlägg.
Lie Larsson. Foto: Privat
Det är med stor oro jag ser på framtiden. Medlemstalet inom förbundet sjunker samtidigt som effekterna av de senaste årens inflation inte helt blommat ut med effektiviseringskrav och nedskärningar i avtal och verksamheter. Det värsta har vi fortfarande framför oss.
De senaste årtiondena har synen på oss själva och samhället färgats av kapitalismens logik och vi ser oss själva som varumärken. Individualiseringen har gjort det svårare att se skogen för vi ser bara träd. Vi missar att gemensamt ta ansvar för de gemensamma frågorna när vi är upptagna med våra egna individuella frågor i de små sammanhangen. Konkurrens lokalt framför samarbete centralt. Framför allt är vi uppfyllda av oss själva och ser inte hur tiden ska finnas för att värna våra frågor och utmaningar. Demokrati tas för givet. Demokratin är ett stort ord och någon borde väl ta ansvar för den?
Är det vårt fackförbund kanske som ska göra det? Vi har outsourcat vår demokratiska plikt och facklig verksamhet ses som en tjänst bland andra tjänster. Är du missnöjd, så går du bara. Att stå upp för en avvikande åsikt kan vara obehagligt och konfliktfyllt. Den svenska konsensuskulturen har både för- och nackdelar. Ska man snälltolka följderna av konsensus så blir det lugnare och mer eftertänksamma rörelser och beslut, ska man fultolka så blir det oengagerat och likgiltigt. Det öppnar för att starka krafter med starka egenintresse lätt tar över. På vår bekostnad.
Staten har lierat sig med kommuner och regioner i ett intresseorgan som heter SKR. Om till och med staten, kommunerna och regionerna måste gå samman för att löneförhandla vad får dig att tro att du som ensam människa på arbetsmarknaden skulle klara dig bättre? Det vill jag att du frågar din kollega som gått ur facket.
Så nu kommer den obehagliga biten in.
Ansvaret är ditt. Inga andra än fysioterapeuter själva kan stå upp för fysioterapeuter. Vi har bara varandra. Så samordna er på arbetsplatsen och välj ett ombud. Håll rollen rullande och lyft era perspektiv. Var med och forma vårt förbund, ni behövs. Demokratin börjar precis där i ert lunchrum.
Lie Larsson
leg. fysioterapeut MSc, specialisering i ortopedi
Idrottskliniken Rehab, Solna
