Vad är det som rör sig under ytan?

Två dagar före midsommar tryter skrivinspirationen hos mig. Jag lämnar redaktionen och tar en promenad till en närliggande park. Kombinationen av inre reflektion och fysisk aktivitet brukar vara en källa till ny kraft. Men denna gång förblev hjärnkontoret tyst. ”Jag får publicera en enda rad: ÄR OCH FISKAR” sms:ade jag till en nära vän. Han svarade snabbt: ”Ibland kan fiske hjälpa en att hitta det inre utrymmet för att låta nya saker ske.” Och jag skyndade tacksamt tillbaka till skrivbordet med ny inspiration på kroken.
det som rör sig under ytan är ett viktigt och spännande ämne.

Jag hade börjat tänka på det inre liv som ständigt pågår i oss människor och hur avgörande det är för våra förändringsprocesser. Om inte vår inre motor har startat blir förändringar av olika slag varken genuina eller hållbara. Därför är det grundläggande för fysioterapin att hämta in ny kunskap om hur inre behandlingsprocesser ska sättas igång hos olika målgrupper. Det är precis vad Henrik Nilsson på Röda Korsets behandlingscenter i Malmö gör för att ta reda på hur man hjälper traumatiserade flyktingar att öka sin fysiska rörelse.

Vårt reportage från Rwanda 20 år efter folkmordet tar sig också an tidskrävande och mödosamma processer och skildrar vägen tillbaka för ett samhälle vars befolkning sargats såväl fysiskt som psykiskt. Glädjande är att fysioterapin sakta växer fram och att fler får hjälp idag. Ibland sker det också oerhört viktiga saker i det dolda. Att fysioterapin utvecklas mer än någonsin i Afghanistan just nu, får inte så stora rubriker, då den väpnade konflikten överskuggar allt.

I fikarummet på arbetsplatsen, där kan det tvärtom vara lugnt på ytan, medan det pågår psykologiskt väpnade konflikter i de anställdas inre. Vinnartexten i årets novelltävling synliggör på ett skönlitterärt sätt detta. Den lyfter frågor om den psykosociala arbetsmiljön och kan säkert ge agn till nya tankar om hur vi skapar mer generositet och luft och mindre skav och skitsnack på arbetet. Att lära känna sig själv är en bra början. Kanske kan en inre fisketur bli ett sätt att finna utrymmet för att låta nya saker ske?