Lois Steen, chefredaktör och ansvarig utgivare Foto: Gustav Gräll

Den svenska hösten inleddes med det tunga beskedet att regeringen vill gå vidare med att stifta en angiverilag som hotar själva kittet i vårt demokratiska samhälle – tilliten mellan oss. Det är ett exempel på hur skrämmande snabbt det kan gå att nedmontera grundläggande värderingar som likabehandling, respekt för den enskilda människan och vård efter behov.

”Om regeringen inför en angiverilag riskerar det att utlösa en nationell tillitskris där våra välfärdsinrättningar uppfattas som angivericentraler snarare än sjukhus, skolor och vårdcentraler.” Det skrev Sacos ordförande Göran Arrius med flera på DN Debatt i början av september. I samma veva fylldes olika sociala medier av inlägg från landets vårdprofessioner med budskapet att man valt sitt yrke för att vårda och inte för att ange sina medmänniskor och patienter. Under hashtaggen FysioterapeutINTEgränspolis gick förbundet ut med att ”Fysioterapeuterna är emot regeringens förslag till anmälningsplikt. Förslaget strider mot vår professions yrkesetik och skulle försämra en redan tuff arbetssituation för våra medlemmar”.

Hälso- och sjukvårdens medarbetare kämpar med hög arbetsbelastning och etisk stress och gör under ständig press sitt bästa för att garantera patientsäkerheten och ge god vård. Därför är det fullkomligt ansvarslöst av regeringen att lägga sten på bördan och skapa grunden för ett angiverisamhälle. Socialministern och hälso- och sjukvårdsministern, som annars gärna talar om etik och goda värden, har också varit märkbart tysta. Var finns den politiska ryggraden när välfärden och medborgarna så desperat behöver den?

Sverige håller på att ändra struktur från socialt föredöme till social fallucka. Mitt i sorgvreden över det behåller jag ett envist hopp. Att de kritiska rösterna som hörs nu ska bli fler. Tills vi är en majoritet som sätter gränser mot destruktiva samhällssystem. Tills vi är en majoritet som vägrar att bygga murar mot våra medmänniskor. Och egentligen tror jag att vi redan är tillräckligt många. Vi behöver bara visa det mer öppet. Låta vårt stopp ljuda högre.

—–

I huvudet har jag även höga förväntningar inför konferensen Fysioterapi 2023 som vi lyfter i vårt aktuella mässnummer. Jag ser fram emot att träffa dig som läsare i vår monter H03:10. Välkommen till Göteborg 4–5 oktober!

Läs tidningen här!