Fysioterapeut-ledd fysisk träning förbättrar den fysiska kapaciteten hos patienter med permanent förmaksflimmer. Däremot har FaR ingen effekt på patientgruppen. Det visar en ny avhandling.
Maria Borland. Foto: Johan Wingborg
Det pratas mycket om att FaR, fysisk aktivitet på recept, kan öka den fysiska aktivitetsnivån hos inaktiva patienter. Men om det verkligen har någon effekt på personer med hjärtsjukdom är inte utvärderat, säger nydisputerade fysioterapeuten Maria Borland.
– All legitimerad personal kan förskriva ett FaR utan att veta någonting om patientens fysiska kapacitet, säger hon. FaR består ofta av promenader, men att promenera kan vara för ansträngande om du har en låg fysisk kapacitet – eller för lätt om du har en högre kapacitet.
I studien har Maria Borland jämfört effekten av de två metoderna fysioterapeut-ledd fysisk träning inom hjärtrehabilitering och Far hos patienter med permanent förmaksflimmer.
– De som fick träna med fysioterapeut förbättrade sin fysiska kapacitet med ökad arbetskapacitet i watt och muskeluthållighet. I FaR-gruppen såg vi ingen förbättring. Däremot hade FaR-gruppen en högre energiförbrukning, men det var inte tillräckligt för att förbättra den fysiska kapaciteten.
Men Maria Borland vill inte dra slutsatsen att FaR inte ska användas på patienter med hjärtsjukdom. Snarare bör studieresultaten leda till en mer individbaserad rehabilitering, säger hon.
– Min förhoppning är att patienter med förmaksflimmer får fysioterapeut-ledd fysisk träning som består av att fysioterapeuten testar patientens fysiska kapacitet och sedan förskriver individanpassad fysisk träning i grupp. FaR kan möjligen vara ett stöd för patienten att bibehålla sin fysiska kapacitet.
Maria Borland har även studerat om patienter med kronisk hjärtsvikt som får fysioterapeut-ledd fysisk träning även ökar sin fysiska aktivitetsnivå. I den här studien fick personer med hjärtsvikt och samtidig medsjukdom regelbundet träna med en fysioterapeut. De utrustades även med en stegräknare.
– De blev inte mer fysiskt aktiva i antal steg. Däremot förbättrades den fysiska kapaciteten mätt som arbetskapacitet i watt och muskeluthållighet. Den hälsorelaterade livskvaliteten förbättrades också signifikant. Jag har alltså kunnat visa att den äldre multisjuka patienten med hjärtsvikt också har nytta av att delta i individanpassad hjärtrehabilitering.
Maria Borlands forskning består också av en uppföljningsstudie där hon tagit reda på vad som händer om patienter med permanent förmaksflimmer slutar träna. Resultat: Den högre energiförbrukningen hos FaR-gruppen försvann helt efter tre månader. Den fysiska kapaciteten hos de som hade deltagit i fysioterapeut-ledd fysisk träning sjönk signifikant, och livskvaliteten försämrades.
Att doktorera var inget som Maria Borland, till vardags kliniskt verksam på Alingsås lasarett, hade planerat. Det bara blev så, säger hon.
– Jag är klinikern som blev nyfiken. Det har berikat mig jättemycket. Jag uppmanar alla som får chansen att ta den!
Forskningen har gett henne mersmak, och målet är att fortsätta på den inslagna vägen och studera patienter med förmaksflimmer.
– Det är inte så beforskat, och det väcker ju många nya frågor när man håller på med en studie.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
