Miljontals människor över hela världen får fel vård för ländryggssmärta, enligt en ny global granskning som publicerats i The Lancet. Många med ryggont opereras i onödan fast majoriteten kan bli bra med hjälp av träning och strategier för att hantera smärtan.
Granskningen har gjorts av ett 30-tal ledande ryggforskare från olika länder. Artiklarna sätter ljuset på att i sjukvårdssystemen i många länder idag används värdefulla resurser på att finansiera undersökningsmetoder och behandlingar som vetenskapen har bevisat vara ineffektiva och i vissa fall till och med skadliga.
– Majoriteten av de som får ont i ryggen blir helt bra med hjälp av träning och olika strategier för att hantera smärtan. Men ofta ges dessa patienter i stället en mycket aggressivare behandling som ibland riskerar att förlänga förloppet, säger Birgitta Öberg, professor i fysioterapi vid Linköpings universitet och en av författarna till artikelserien.
Det finns en övertro hos patienter, och hos en del behandlare, att röntgendiagnostik och kirurgi är den främsta behandlingen för ryggbesvär. I Lancet-granskningen klargör författarna att det inte finns några vetenskapliga bevis för att rutinmässiga röntgenbedömningar förbättrar utfallet för patienterna. Snarare leder det till ökad risk för onödig behandling.
– Kirurgi skall endast erbjudas till en mindre och väl utvald patientgrupp där bedömningen visat på mer allvarliga symtom, säger Birgitta Öberg. Sjukvården måste våga stå emot patienternas egen önskan om röntgen och kirurgi som behandling, då vi vet att prognosen oftast är godartad och att olika former av träning många gånger är mest effektivt, säger Birgitta Öberg.
Mari Lundberg, smärtforskare, fysioterapeut och docent vid Göteborgs universitet, välkomnar den aktuella granskningen i Lancet.
– Det är en styrka att många experter från olika länder har skrivit artikelserien tillsammans, det ger en större tyngd och uppmärksamhet i många olika länder samtidigt. Vi har så mycket vetenskapligt stöd för icke farmakologisk behandling, men kunskapen når inte ut i den mån den borde. Människor har rätt till att få tillgång till den bästa behandling som finns för sin ryggsmärta – och i det här fallet är behandlingen varken dyr eller avancerad!
Hon understryker också vikten av att patienter får realistiska förväntningar på vad kirurgi kan åstadkomma.
– Patienter med ryggsmärta har en stark stor på kirurgi, men upp till 40 procent är inte så nöjda med sin kirurgi efteråt. De behöver få veta vad som är realistiskt att uppnå med en operation innan de tar ställning till om de vill genomföra den, säger Mari Lundberg.
Fysioterapeuter och andra professioner som arbetar med patienter med ryggsmärta behöver rannsaka sig själva, tycker Mari Lundberg.
– Vilken information kan vi ge patienterna före en operation så att de kan ta adekvata beslut? Vi måste ge dem mer tid att reflektera, för idag går det allt snabbare från att patienten får en bedömning till dess att en ryggoperation genomförs, säger Mari Lundberg.
Just nu handleder hon ett forskningsprojekt som berör hur fysioterapeuter på ett mer personcentrerat sätt kan få människor att vara fysiskt aktiva trots smärta och rörelserädsla.
– I vår forskargrupp tittar vi systematiskt på vad patienten själv tycker är allra viktigast att uppnå med sin ryggrehabilitering. Syftet är att försöka patienten delaktig på ett helt annat sätt än tidigare.
I studien utvärderas en patientspecifik funktionskala där patienten får skatta vilka tre aktiviteter som hen vill kunna genomföra, men idag inte kan genomföra på grund av sina ryggbesvär. Det kan handla om att orka stå upp under körövningen, leka med barnbarnen eller att kunna sitta i en kanot.
– Den är den enskilda personen som sätter sitt mål, vad den vill kunna göra. En relevant följdfråga blir: Om jag går igenom ryggoperationen, kommer jag kunna göra de här sakerna igen? Då behöver vi fysioterapeuter kunna svara på om patientens förväntningar är rimliga. Med mer forskning kan vi få stöd i hur vi ska guida patienter i den här beslutsprocessen.
Det behövs även ett mer strukturerat omhändertagande kring olika ryggbesvär, tycker Mari Lundberg. Hon jämför då med hur omhändertagandet ser ut vid korsbandsskador.
– Inför korsbandskirurgi finns ett vedertaget strukturerat omhändertagande med grundtanken: ”Nu tränar du upp dig först, sedan tar vi ställning till kirurgi.” Det här borde vi kunna applicera på fler tillstånd, och särskilt för människor med ryggproblem.
Men den första grinden som patienten måste öppna och ta sig igenom är rörelserädslan, betonar Mari Lundberg.
– Om patienten är ängslig och orolig, då är det svårt att ens tänka tanken att kunna träna. Därför måste vi adressera de tankar och föreställningar som patienten har om sin ryggsmärta allra först. Om du som fysioterapeut inte hjälper patienten att möta dem, då kommer du ingenstans med träningen.
FAKTA: KORT OM RYGGBESVÄR
- Ryggbesvär är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning och sjukskrivning i världen i dag, större än flera vanliga cancerdiagnoser tillsammans. Andelen funktionsnedsatta på grund av ryggbesvär har mer än fördubblats de senaste 25 åren och den fortsätter öka.
- I Sverige opereras cirka tio procent av den totala gruppen med ryggbesvär. För majoriteten är det angeläget att man alltid uttömmer effekten av fysioterapi innan man tar ställning till mer omfattande behandling av till exempel diskbråck, spinal stenos och andra långvariga tillstånd.
- Den totala samhällskostnaden för en period med ryggbesvär är i snitt totalt 65 000 kronor i Sverige, varav kostnader för sjukskrivning och förtidspension utgör cirka 75 procent. Variationerna i de totala samhällskostnaderna är väldigt stora, från 10 000 kronor upp till 400 000 kronor, där de högre kostnaderna gäller för de som genomgått kirurgiska behandlingar.
LÄNKAR TILL LANCETS ARTIKELSERIE:
Här nedan hittar du länkar till ”The Lancet Low Back Pain Series”, The Lancet Low Back Pain Series Working Group, The Lancet, publicerad online 21 mars 2018.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
Ryggbesvär är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning och sjukskrivning i världen idag. Artiklarna i The Lancet klargör att prognosen oftast är godartad och att träning i de flesta fall är mer effektivt än kirurgi. Foto: Colourbox
