I Indien, världens farligaste land för kvinnor, har en ny organisation för kvinnliga fysioterapeuter startats för att hjälpa kollegor som sextrakasseras och diskrimineras i det indiska arbetslivet. Vi backar inte utan driver processerna, berättar initiativtagaren Ruchi Varshney, som på kort tid uträttat storverk.
På bara några månader organiserade hon 8000 kvinnliga kollegor och tillsammans har de stärkt respekten för kvinnliga fysioterapeuter och skapat nya strategier för att nå ut med fysioterapin över landet, exempelvis via olika lokala evenemang för kvinnors hälsa, trygghet och självförsvar.
I reportaget blir det tydligt att det aldrig har handlat om att kvinnorna i Indien är svaga, utan tvärtom att deras styrka och kompetens inte har fått utrymme, varken i fackförbundet, hälso- och sjukvården eller samhället. Vi var redan starka, vi behövde bara få en möjlighet att visa det, säger Ruchi Varshney.
Vad vi kan inspireras av och påminnas om av våra indiska kollegor, är just detta att den styrka som behövs för att förändra, ofta redan finns där. Det handlar mer om att börja agera utifrån denna styrka, att ha modet att kliva fram och höja sin röst. Också här i Sverige behövs fler kvinnliga fysioterapeuter som vågar säga stopp när arbetsvillkoren är ohållbara, när vissa patientgrupper diskrimineras, när arbetsbelastningen är så hög att patientsäkerheten hotas och när avgörande insatser för kvinnors hälsa får minimala resurser eller inga alls.
Att se hur det fackliga engagemanget sprider sig som en löpeld i Indiens delstater får mig också att fundera på hur det lokala fackliga engagemanget år efter år har svalnat i vårt forna folkrörelse-Sverige. Fast situationen i fysioterapeuters och många andras arbetsliv egentligen är sådan att anslutningen till facken borde öka.
För vem är det som ska företräda dig i en tid av åtstramningar i regioner och kommuner, i en tid när varslen hotar att bli fler och ekonomerna börjar skära i budgeten på ett väldigt kortsiktigt sätt? Kanske vill du ha någon vid din sida när verksamhetschefen säger att ni kan erbjuda samma goda vård med hälften så många fysioterapeuter? Då är fackets kunskap och stöd inte så dumt.
Också här i Sverige behövs fler kvinnliga fysioterapeuter som vågar säga stopp när arbetsvillkoren är ohållbara.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
