Det intresserar honom inte att bli sedd som den högste ledaren. Nej, Stefan Jutterdal ser sig själv som en coach som formar och leder laget, motiverad av ord som ”vi”, ”tillsammans” och ”kraften hos många”. Men en rebellisk sida väcks när patienterna inte får vara delaktiga.
Innan jag tackade ja till uppdraget reflekterade jag över om jag tyckte att förbundets frågor är så viktiga och meningsfulla att de är värt allt arbete. Jag kom fram till att de är livsviktiga, och det tycker jag fortfarande, säger avgående ordföranden Stefan Jutterdal. Foto: Gustav Gräll
För avgående förbundsordföranden Stefan Jutterdal handlar fackligt arbete inte om att kriga. Det handlar om att kommunicera. Kanske vill han visa att en ledare kan ha en varm och inkluderande stil, och ändå vara rebellisk.
– Orättvisor triggar mig oerhört och människor som inte tar ansvar och utnyttjar systemen, säger Stefan Jutterdal. Jag är rebellisk i att ta frågan om patientens delaktighet i sin egen vård på allvar. Trots att vi talar mycket om att vården ska vara personcentrerad är det fortfarande professionerna som styr. Det kräver en rebellsjäl att driva patientens perspektiv.
Den frågan har engagerat honom sedan första dagen som ordförande.
– Ja, och mitt tålamod börjar tryta, det tar sådan tid att förändra. Men jag är glad för att ett förslag om personcentrerad fysioterapi fanns med vid vår kongress och att tiden var mogen att fatta beslut om det.
Ett tydligt patientfokus har gett förbundet mer uppmärksamhet genom att andra också bär budskapet, menar Stefan Jutterdal.
– Det blev stor skillnad när vi började jobba utifrån och in och tala mer om patientnyttan fysioterapeuter bidrar med. Om vi fokuserar på vad som är viktigt för patienter och närstående blir vi mer lyssnade på, det är min övertygelse.
Ett annat perspektiv som alltid varit viktigt för Stefan Jutterdal är förebyggande insatser.
– Jag har konsekvent talat om hållbar hälsa och om att prevention måste ta en större plats i hälso- och sjukvården, inte minst för att förebygga våra stora folksjukdomar, säger han.
För ett mindre förbund är det viktigt att samarbeta, inte bara med patientföreträdare, utan också med andra professionsförbund, anser Stefan Jutterdal. Och han har byggt nära relationer med Sveriges Arbetsterapeuter, Läkarförbundet, Vårdförbundet med flera förbund.
– Våra samarbeten har gett oss bra utdelning och vi tar stor plats i debatten i förhållande till vår storlek, säger han. Fördelarna är att vi kan växeldra och att vi tillsammans representerar väldigt många medlemmar, det blir mer kraft bakom orden. Om vi kommer splittrade till förhandlingsbordet är det också enklare för arbetsgivarsidan att spela ut oss mot varandra.
Ett tecken på att ”utifrån och in”-strategin gav ökad synlighet för förbundet var enligt Stefan Jutterdal, att han började klättra på branschtidningen Dagens medicins lista över makthavare i vården. I en artikel strax före Almedalsveckan i Visby 2017, skrev tidningen följande: ”Trots att han företräder ett relativt litet förbund med 12 700 medlemmar anses Fysioterapeuternas Stefan Jutterdal vara nästan lika mäktig som Vårdförbundets ordförande.”
– Rubriken var ”Så tog fysioterapeuterna plats mitt på scenen”. För mig var det ett bevis för att förbundet lyckats ta sig in i hälso- och sjukvårdens rampljus.
Ett sätt för Stefan Jutterdal att hålla kvar omvärldens blickar på förbundets frågor har varit en kontinuerlig aktivitet på sociala medier.
– Sociala medier för mig och förbundet handlar om att knyta nya kontakter. Men det handlar också om att man har en relation, kommunikationen är ju inget värd om den bara är så ytlig som Twitter.
Men visst har Twitter fungerat i många fall, tycker han, och särskilt i arbetet med att sprida visionen om ett hälsosamt liv i rörelse för alla.
– För tre–fyra år sedan började vi själva bryta stillasittandet och stå upp på våra möten och konferenser och delade det på Twitter. Snabbt blev vi kända för att leva vår vision, och de aktiva pauserna spreds till fler sammanhang.
Något som ständigt funnits på hans påverkansagenda är bristen på rehabilitering och ojämlik tillgång till avgörande fysioterapeutiska insatser inom olika områden. Frågor som hamnat i blixtbelysning under pandemin. Och förbundets formuleringar har blivit skarpare och skarpare i samma takt som berget av uppskjuten rehabilitering växer.
– Det är dåligt att beslutsfattarna inte förrän nu uppfattat hur stort rehabiliteringsbehovet är hos olika patientgrupper. Rehabilitering var redan innan pandemin ett eftersatt område och nu byggs rehabiliteringsskulden på ytterligare. Jag känner stor frustration över att det tagit sådan tid att få gehör för våra krav på förbättrad tillgång till rehabilitering, säger Stefan Jutterdal.
Det gäller att fortsätta kommunicera de viktiga budskapen, gång på gång, betonar han.
– Nu när rehabiliteringsbehoven äntligen är synliga för samhällets beslutsfattare gäller det att hålla ut, det är den stora utmaningen. Men jag ser förhoppningsfullt på framtiden eftersom våra frågor har stor genomslagskraft i dag.
När man vänder på perspektivet inåt mot medlemmarna, så finns det många fysioterapeuter som gjort allt för sina patienter, utan att få den uppskattning, de arbetsvillkor eller den ekonomiska ersättning de efterfrågat. Och det gäller särskilt de fysioterapeuter som stått i frontlinjen under pandemin och räddat liv.
Hur ser du på det?
– Patientperspektivet är en del av själen i yrket för våra sjukgymnaster och fysioterapeuter. Men det behövs ett mer hälsofrämjande ledarskap i hälso- och sjukvården för att de ska ha förutsättningar för ett hållbart arbetsliv. Även före pandemin fanns tendensen att hälso- och sjukvårdens personal var allt mer belastad med sjukskrivningar och ökad ohälsa. Det är en jätteutmaning för regioner och kommuner att ta sitt ansvar som arbetsgivare att förändra arbetsmiljön så att den blir attraktiv och hållbar för fysioterapeuter.
Kompetensbristen gör att arbetsgivarna också måste förbättra arbetsvillkoren för att kunna behålla sin personal, säger han och han tycker att det finns skäl att känna hopp också här.
– Vi ska fortsätta att arbeta för patienternas rätt till rehabilitering och samtidigt vara uppriktiga och tydliga med vilka förbättringar som krävs för att skapa en god arbetsmiljö och en bättre löneutveckling för våra medlemmar.
”Precis som våra partipolitiker så ska vi utvärderas för de resultat vi åstadkommer.” Så skrev Stefan Jutterdal i sin första ledare i januari 2013. Och när han senhösten 2020 utvärderar sitt eget arbete blir det både ris och ros.
– Jag är glad och stolt över många av de saker vi uppnått, men det främsta är att våra frågor i dag finns mitt i samhällsdebatten och att de livsviktiga insatser som fysioterapeuter bidrar med är mycket mer kända av beslutsfattarna i hela hälso- och sjukvårdssystemet. Vi har fått en ökad synlighet i frågor om vikten av fysisk aktivitet, förebyggande insatser och hållbarhet. Samtidigt är jag besviken över att vi inte har varit tillräckligt bra på att förbättra löner, ersättningar och villkor. Den strukturella lönediskrimineringen finns fortfarande kvar.
Tänker du nu att förbundets röst kunde ha varit tuffare mot arbetsgivarsidan?
– Ett av våra värdeord är att vi ska vara trovärdiga; det innebär att vi ska leva vår vision. Då handlar det också om hur vi uppträder och hur vi uttrycker oss. Ibland kan man frestas att ta i och vara mer högljudd, men min övertygelse är att vi vinner mer förtroende i det långa loppet genom att vara konstruktiva och bli en del av lösningen.
Att Fysioterapeuterna ska vara med och bidra i samhällets omställning mot en ökad hållbarhet, är självklart för Stefan Jutterdal. Ett av förbundsstyrelsens förslag till kongressen i november var att Agenda 2030 med FN:s globala utvecklingsmål (avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikheter och orättvisor i världen, verka för anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, lösa klimatkrisen), ska genomsyra hela förbundets verksamhet och att en hållbarhetsstrategi ska tas fram.
– Många av de globala målen i Agenda 2030 syftar till att utjämna ojämlikheter och att människor utifrån sin potential ska kunna utvecklas och nå hälsa, klart att det är en facklig fråga. Det är naturligt för vår profession att vara ledande i det här arbetet, säger Stefan Jutterdal.
– För att leva ett liv med hälsa måste människor ha ekonomiska och sociala förutsättningar för det. Hälsa hänger tydligt samman med vårt levnadssätt, där exempelvis ökad fysisk inaktivitet gör att folksjukdomarna ökar explosionsartat. Här kan vi göra stor skillnad genom att jobba mer hälsofrämjande.
En helt ny värld som Stefan Jutterdal blev inbjuden till som ny ordförande 2013 var ”den världsvida familjen av fysioterapeuter” inom världsorganisationen WCPT, numera World Physiotherapy.
– Den gemenskapen är verkligen ett inspirerande uttryck för kraften hos många!
I fysioterapins internationella sammanhang har han alltid fått känna sig stolt, säger han.
– Sveriges fysioterapeuter är väl ansedda och mycket respekterade för sina kunskaper världen över. Det mest påtagliga som jag tar med mig från det internationella sammanhanget är känslan att vi är så många som har det bästa yrket i världen!
En av karriärens höjdpunkter, berättar Stefan Jutterdal, var att få tala om ledarskap på världskongressen 2015 i Singapore, där irländska Emma Stokes blev vald till ny världsordförande.
– Jag berättade om Astrid Lindgren och hur hennes ord om ansvar, mod och fantasi fångar vad ledarskap är för mig. Att Emma Stokes tog detta budskap till sig och sedan använde de orden i sitt installationstal om hur hon ville leda världsorganisationen, var fantastiskt.
Enligt Stefan Jutterdal är relationen med World Physiotherapy lika stabil som förut trots den turbulens som blev kring nästa års världskongress i Dubai. Förbundets mål under nästa mandatperiod är dessutom att fördjupa det internationella engagemanget.
Men det framtida utvecklingsarbetet ska inte ledas av Stefan Jutterdal. Snart ska han hänga av sig ordförandekostymen efter att ha gett allt vad han kunnat av sin energi, kompetens och personlighet för att driva professionens ”livsviktiga frågor”. Ett annat skäl till beslutet är hjärtstoppet som han drabbades av hösten 2017; ett gränslöst uppdrag är ju också slitsamt.
– Det finns där dygnets alla timmar. Man måste ständigt vara beredd att hantera de saker som dyker upp. Varje morgon göra en omvärldspaning och sätta sig in vilka frågor som är aktuella. Å andra sidan har jag kunnat använda alla mina tidigare ledarerfarenheter och bara vara Stefan. Jag har inte behövt göra om mig och passa in i någon mall. Jag har kunnat ta ut svängarna och samtidigt ta det fulla ansvaret. Det har varit fantastiska år.
Det sista rådet han vill ge till medlemmarna är att kombinera den egna yrkesstoltheten med öppenhet.
– Känn stoltheten över att ha ett yrke som är livsviktigt för människor! Känn hopp för framtiden utifrån att fysioterapeuters frågor har blivit allt viktigare frågor för samhällets beslutsfattare. Intressera dig också för saker utanför fysioterapin, vi fastnar så lätt i våra egna frågor, men det är viktigt att visa ett genuint intresse för andra gruppers perspektiv.
Jag ser fram emot att spendera mer tid med min fru, barn och barnbarn, men jag vill också fortsätta arbeta med hälsofrämjande ledarskap och för att hälso- och sjukvården ska bli bättre på att lyssna på patienten, säger Stefan Jutterdal. Han efterträds av Cecilia Winberg. Foto: Gustav Gräll
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
