En svår förlossning för 80 år sedan blev fröet till dagens sektion för obstetrik, gynekologi och urologi (tidigare kvinnors hälsa). Två före detta ordförande och en nuvarande tar oss med på en kort tidsresa.
Lena Scharp Sandegrens födsel blev startskottet för sektionen. Foto: Privat
Sjukgymnasten Isabel Scharp fick en svår förlossning, en sådan som tog slut först efter ett dygn när barnet till sist fick dras ut med tång. Det här var i maj 1945 och det fanns inte mycket till smärtlindring eller annan hjälp att få. Dessutom var Isabel, som nyligen flytt till Sverige från Tyskland, undernärd av krig och elände.
– Det blev en så turbulent upplevelse att hon bestämde sig för att försöka göra något för att kvinnor skulle få en lättare förlossning, berättar Lena Scharp Sandegren som är Isabels dotter och alltså den som tog tid på sig att komma ut.
Gravida skulle få lära sig hur den egna kroppen fungerar och vad man kan göra för att underlätta, menade Isabel. Hon började bland annat hålla i mödragymnastik och föräldrautbildningar. Efter en tid fick hon förbundets godkännande att bilda en särskild sektion för mödrahälsovård, med henne själv som ordförande.
Lena Scharp Sandegren, som hängde med när hennes mamma undervisade gravida kvinnor på sjukhuset, blev också fysioterapeut med samma specialintresse (och med tiden blev även hon ordförande i sektionen). När psykoprofylaxen lanserades av en fransk obstetriker åkte de tillsammans till Frankrike för att träffa honom och lära sig mer. Sedan reste de runt i delar av Sverige och undervisade både barnmorskor och sjukgymnaster i metoden.
– Mamma gick verkligen till grunden med allt hon gjorde, tog reda på basfakta och läste på, berättar Lena. När jag fick mitt första barn 1972 skulle jag testa om det här funkade. Barnmorskorna som jag hade undervisat i tekniken var också nyfikna. Mamma var med hela förlossningen, och vi spelade in allt på band eftersom det skulle vara vetenskapligt. Jag var alltså testperson! Det funkade bra.
Under tiden som Lena Scharp Sandegren var ordförande i sektionen breddades fokuset, från själva förlossningen till problematiken runtomkring.
– Som foglossning och andra krämpor, säger hon. Där föreläste jag för sjukgymnaster och annan personal. Jag tog också upp en hel del postpartum, och så kallad maternity blues.
Lena Nilsson Wikmar var ordförande i 25 år. Foto: Anna-Karin Nilsson
Ordförandeklubban lämnade hon så småningom över till Lena Nilsson Wikmar, som behöll den i 25 år. Under denna tid lades fler fokusområden till, berättar hon. Till exempel utvecklades det internationella samarbetet, och sektionen var bland annat med och startade en särskild kvinnoorganisation inom fysioterapeuternas världsorganisation. Men framför allt var det i Norden som nätverkandet tog fart, berättar Lena Nilsson Wikmar. Den största förändringen under hennes långa mandatperiod var dock att professionen började arbeta mer evidensbaserat, säger hon.
– Man kunde tydligt se hur sektionens arbete kopplades mer och mer till vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi bjöd ofta in kollegor som höll på med forskning i någon form. Kanske innebar det också döden för psykoprofylaxen, för den hade ju ingen riktig vetenskaplig förankring. Det är min tolkning.
Att arbetet blev mer evidensbaserat har också lett till att det i dag finns flera disputerade fysioterapeuter på området, och flera specialister.
– Men det behövs fler, säger Lena Nilsson Wikmar. Så jag hoppas på ett förstatligande av specialistordningen, för det skulle underlätta för fler att välja den vägen. Jag hoppas också att vi kan bli bättre på att nå ut till fler kvinnor, särskilt våra fantastiska invandrarkvinnor som är underrepresenterade bland patienterna.
I dag har sektionen breddats ytterligare, och bytt namn ännu en gång: Sektionen för obstetrik, gynekologi och urologi (OGU). Sara Axelson Sahlén är ordförande.
– Vi behövde byta namn eftersom vi inte längre bara behandlar kvinnor, säger hon. Vi behandlar också väldigt många män, och även transpersoner.
Till sektionens stora fokusområden hör numera bland annat klimakteriet, liksom inkontinens och rehab efter operationer i underlivet. Patienter som blivit strålade för cancer i bäckenregionen är en växande patientgrupp. Unga kvinnor finns numera också bland dem som söker hjälp.
– Det finns många tjejer som inte kan ha sex för att de har smärta i eller kring vagina vilket ofta leder till en överspänd bäckenbotten, säger Sara Axelson Sahlén.
Hon håller med Lena Nilsson Wikmar att de behöver bli fler fysioterapeuter som jobbar inom OGU.
– Vi behöver bli fler i samma takt som allmänheten får upp ögonen för att den här typen av fysioterapi finns. Vi behöver också bli fler på mindre orter, för vi finns framför allt i storstäder.
Sara Axelson Sahlén, nuvarande sektionsordförande. Foto: Peter Bartholdsson
För att få fler kollegor att välja den här inriktningen jobbar sektionens styrelse mycket med vidareutbildning och nätverkande, berättar Sara Axelson Sahlén. Eftersom de universitetskurser i bäckenbottenhälsa som finns är så populära, och därmed svåra att komma in på, håller sektionen i egna kurser.
– En där man får börja palpera bäckenbotten och en som också innehåller anal palpation, vilket gör att fysioterapeuter också kan hjälpa män med bäckenbottensmärta, säger hon.
Men sektionen jobbar också med att OGU-fysioterapeuter ska hitta varandra i olika nätverk. Bland annat ordnar de ett ”magistermingel”.
– De som skriver sina uppsatser inom OGU får chansen att presentera dem på en digital lunchföreläsning, och så har vi lite mingel efteråt. Ett lite mer långsiktigt mål är att utveckla det här till ett ordentligt nätverk.
För man behöver ett nätverk att bolla med, säger hon. Det är ofta mentalt tunga patienter man möter.
– De kan till exempel ha varit med om övergrepp. Du kan inte bara koncentrera dig på en del, utan du behöver jobba med en större förståelse för varför bäckenbotten gör reagerar på just det här sättet. Jag brukar säga att jag önskar att jag också var utbildad psykoterapeut och sexolog eftersom man jobbar så mycket med de bitarna också.
Tillbaka till startskottet till hela den här sektionsresan: Lena Scharp Sandegren. När hon reflekterar över hur det började med ett smalt förlossningsfokus, och var fysioterapin är i dag, kan hon konstatera en enorm utveckling av det kunskapsområde som hör till sektionen.
– Och det med rätta! Det är underbart att det har gått vidare. Och att det där lilla fröet, som jag tycker man kan säga att min mamma planterade, har vuxit till det stora träd det är i dag. Tänk!
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
