Den som använder sitt know-how hos en annan arbetsgivare riskerar att behöva betala vite på 100 000 kronor. Så står det i Krys anställningskontrakt. Vi har pratat med två fysioterapeuter som vägrar skriva på och därmed blir av med sina jobb.

– Jag skulle säga att Kry vill äga vår själ, säger en av fysioterapeuterna som inte skriver på avtalet och därmed måste söka nytt jobb. Illustration: Colourbox

När Region Stockholm med anledning av förändringar i vårdvalet ändrade villkoren för ett av Kry-företagen erbjöds alla anställda fysioterapeuter att följa med till den nya verksamheten. Men bara om de först skrev på ett nytt anställningsavtal. I avtalet, som tidningen Fysioterapi tagit del av, står det bland annat att alla immateriella rättigheter automatiskt och utan inskränkning ska tillfalla arbetsgivaren som dennes egendom. Till immateriella rättigheter hör till exempel arbets- och kliniska processer, förbättringar och know-how. Vidare ska dessa bestämmelser gälla utan begränsningar i tiden och med ensamrätt för arbetsgivaren både i Sverige och utomlands. Den som bryter mot detta riskerar att behöva betala ett vite på 100 000 kronor för varje överträdelse.

Vi har pratat med några av de fysioterapeuter som reagerat på klausulerna. En av dem, som vill vara anonym, säger så här:
– Det här känns inte bra i magen. Om jag till exempel skriftligen presenterar min kunskap som jag har sedan tidigare så blir det alltså arbetsgivarens, så som jag tolkar avtalet. Och om jag sedan slutar och gör en liknande presentation på min nya arbetsplats, blir jag stämd för det då?
En annan fysioterapeut, som också vill vara anonym, säger att formuleringen om att ens know-how tillfaller arbetsgivaren gör situationen omöjlig.
– Jag skulle säga att Kry vill äga vår själ. Tanken är att vi ska vara med och utveckla den nya verksamheten, men när det står så här äger de allt som vi gör, säger och skriver. Know-how, det är ju all vår erfarenhet och allt vårt kunnande!
Båda fysioterapeuterna säger att de har fått muntlig information från arbetsgivaren att skrivningarna inte ska tolkas bokstavligt.
– Varför kan de inte skriva det de menar då? Det här öppnar upp för väldigt stora tolkningsmöjligheter som kan stå oss dyrt, säger en av dem.
– Det känns olustigt med vite på 100 000 kronor för varje överträdelse, vad nu det är, säger den andra fysioterapeuten. Jag känner mig inte trygg. På mitt jobb vill jag ju känna att jag kan vara med och skapa nytt genom att dela med mig av min erfarenhet.
Av principiella skäl tänker ingen av dem skriva på avtalet, säger de, och de behöver därmed se sig om efter nytt jobb.
– Nu annonseras våra tjänster ut och någon annan kommer väl till sist att skriva på, säger en av fysioterapeuterna. Jag tycker vi som kår behöver sätta ner foten så att vi hjälps åt att värna om fysioterapeuters arbetsförhållanden.

Generellt ska anställningsavtal vara enkla och tydliga så att man förstår vad man skriver under. Det säger Fysioterapeuternas förhandlingschef Åsa Forsberg.
– Ett av syftena med att ha kollektivavtal är att inte behöva detaljreglera allt i ett anställningsavtal utan att de närmare villkoren framgår av kollektivavtalet, säger hon.
Slentrianmässiga formuleringar i anställningsavtal som gäller alla anställda oavsett befattning är inte heller lämpligt, menar Åsa Forsberg.
– Det kan finnas befattningar och situationer där både immaterialrättsliga formuleringar och konkurrensklausuler kan vara befogade, men då ska det vara tydligt varför. För det mesta behövs inte sådana skrivningar.
Den som får ett anställningsavtal i sin hand som innehåller skrivningar om vitesbelopp och andra långtgående villkor som det är svårt att överblicka konsekvenserna av bör vara försiktig med att skriva under, säger Åsa Forsberg.
– I slutänden är det du själv som beslutar om du vill skriva på eller inte. Men fundera över om du behöver just det här jobbet eller om du har andra alternativ.

I ett mejl till redaktionen skriver Jonna Björk, HR-chef för Kry i Sverige, att den här typen av avtal är vanliga på den svenska arbetsmarknaden, framför allt för tjänstemän. För vårdmedarbetare är de däremot inte lika vanliga. ”Att vi har dem på Kry beror på att Kry förutom att vara en vårdgivare också utvecklar tekniska lösningar och processer för att underlätta arbetet för medarbetare och effektivisera sjukvården. Som medarbetare hos oss kan man vara del av teknik- och processutveckling som utgör Krys immateriella rättigheter. Dessa rättigheter vill vi skydda och har därför kopplat ett vite till brott mot detta och satt en tydlig tidsram. Självfallet får fysioterapeuter som arbetat hos oss dela med sig av sina kunskaper inom fysioterapi eller annat som de kan hos en annan arbetsgivare.”