”Vackra värdeord räcker inte”

Han vill kriminalisera mobbning, införa en särskild mobbningsmyndighet och göra det möjligt för Arbetsmiljöverket att bötfälla på stående fot.  Vi har träffat psykologen Stefan Blomberg, nationell expert på arbetsplatsmobbning.

När Stefan Blomberg förra året var med som expert i tv-programmet Morgans mission med Morgan Alling hörde många drabbade av sig. Foto: Agneta Persson

Mänskligheten är dålig på civilkurage, konstaterar Stefan Blomberg. Ser vi något otrevligt hända så drar vi oss hellre undan än sätter stopp.
– Särskilt om det är många som ser det, säger han, för då tänker man att det är andra som borde göra något. Den är välbelagd, det som på forskarspråk kallas för åskådareffekten.
För många innebär undfallande arbetskamrater ett svek som kan skada förmågan att lita på andra människor, säger Stefan. För det är ju de, den stora gruppen, som har makten att sätta stopp för det som sker. Om de bara kliver in.
– Men det gör de inte – om de inte har tränat på det i förväg. Vi har en övertro på vår förmåga att följa våra värderingar när det väl brinner till i en komplex situation. Ska det finnas civilkurage på arbetsplatserna behöver man också öva på det i grupp. ”Om vi ser det här hända, vad gör vi då?” Då blir det lättare att agera eftersom vi har förberett oss.

Den absolut största riskfaktorn för att arbetsplatsmobbning ska kunna förekomma är otydliga roller, säger Stefan Blomberg. Alltså när gränserna mellan ansvar och befogenhet är luddiga. Klämda roller är också en klassisk risk, säger Stefan.
– Hur man än gör så är det någon som blir arg på en. HR är en typisk klämd roll. Projektledare. Eller om man är involverad i flera projekt och varje ledare aldrig är nöjd om man inte satsar fullt ut i just deras projekt. Men då hinner man ju inte med de andra …
Även första linjens chefer ligger illa till. De befinner sig mitt emellan medarbetarnas förväntningar på stöttning och lojalitet mot gruppen och den ännu högre chefen som kanske har andra krav på vad som måste genomföras. I grund och botten är det en organisationsfråga, säger Stefan Blomberg. Klara, tydliga organisationer med ett schyst och genomtänkt ledarskap, där man har mål och policydokument som hålls levande, har också de bästa förutsättningarna. Dit hör dessvärre inte hälso- och sjukvården.
– Historiskt har man pekat ut kommun- och landstingssverige som sämst på det här. För att där finns en uppsjö av riskfaktorer. Som till exempel starka professionsgrupperingar med hierarkier mellan dem. Flera parallella ledningssystem: det medicinska, det administrativa och det politiska. Och många anställda på varje chef.

Ändå är många
offentliga arbetsgivare bra på att skaka fram policydokument och riktlinjer som gör klart och tydligt att trakasserier och mobbning inte accepteras på arbetsplatsen. Men huruvida de sen får något praktiskt värde är extremt varierande, säger Stefan.
– Det räcker inte med att ha fina, vackra värdeord. Man måste omsätta dem i praktiken också, och kontinuerligt jobba med dem.
I arbetsplatsens policy måste det finnas konkreta exempel på vad man menar med kränkningar, säger Stefan Blomberg. Som till exempel att baktala, skvallra eller frysa ut. Man kan inte nöja sig med svepande formuleringar som ”här tolererar vi inte kränkningar och mobbning”.
Och om en medarbetare sedan kommer till arbetsgivaren och säger sig vara utsatt? Ja, då måste arbetsgivaren ta upplevelsen på allvar, säger Stefan Blomberg. Aldrig vifta bort det hela eller komma med egna tolkningar.
– Arbetsgivaren ska ställa följdfrågor. När hände det? I vilket sammanhang? Hur ofta? Hur mår du? Om personen mår dåligt måste arbetsgivaren ta reda på om det finns någon risk för ohälsa. Har någon redan hunnit bli sjuk så föreligger en omedelbar utredningsplikt enligt föreskrifterna om det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM).

Det är viktigt att fokusera på organisationen och inte individen eftersom roten till problemet nästan alltid finns där, säger Stefan Blomberg. Ändå ligger det nära till hands att skuldbelägga offret, förklarar han.
– Vi vill gärna se det som att det bara är de udda typerna som drabbas. Och det är väl inte så konstigt, många tenderar ju att förvandlas till jobbiga personer av själva mobbningsprocessen. En person som har tappat tilltron till sin omgivning och som inte längre tror att omvärlden vill en något gott blir misstänksam och på sin vakt hela tiden. Och då blir man jobbig.
Forskarna har faktiskt tittat på i vilken mån personliga egenskaper ökar risken för att bli mobbad, säger Stefan. Som att vara lättkränkt, paranoid eller ha en uppblåst självbild. Men det är bara några få procent av mobbningsfallen som kan förklaras med sådana faktorer.
– Däremot har man kunnat se att människor som mår dåligt har en större benägenhet att bli utsatta för mobbning. Framför allt de som lider av psykisk ohälsa, men även ohälsa i allmänhet. Förklaringen? När hälsan sviktar så kanske man inte levererar ordentligt, man håller inte deadlines, man går inte att lita på helt enkelt. Folk vill inte ha med en att göra.

Men det intressanta här, säger Stefan Blomberg, är att orsaken till mobbningen ändå står att finna i organisationen. För om de här personerna råkar illa ut eller inte beror på hur välfungerande organisationen är.
– Är ledarskapet rättvist, är rollerna tydliga, tar man tag i saker och ting och ger stöd när det behövs, anpassar man arbetet efter vars och ens behov, ja då ser vi också att människor som mår dåligt inte heller råkar ut för mobbning.
Att de avgörande faktorerna ligger utanför individen innebär också att vem som helst kan råka illa ut, säger Stefan. Om man befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. Men kan vem som helst bli en mobbare?
– Om vi tänker oss den tysta massan, att vara en möjliggörare, en medlöpare, en som dras med i en process som pågår över tid, så ja. Det tror jag alla kan. Men att vara en person som aktivt driver de här processerna och medvetet är elak, nej. Där verkar det mer vara kopplat till vissa personlighetsfaktorer som att vara känslig för kritik eller ha narcissistiska drag.

Stefan Blomberg anser att skyddet för arbetsplatsmobbade är alldeles för svagt i dag. Arbetsmiljöverkets föreskrifter är visserligen bindande, men allvarligt talat, vilka påföljder riskerar den arbetsgivare som inte följer dem? Arbetsmiljöverket har bara mandat att kontrollera att det finns rutiner och policyer, inte om de verkligen tillämpas.
– I praktiken innebär det att en arbetsgivare som har ett till synes bra system för det här, men sen i det specifika fallet inte bryr sig det minsta, ja en sån kommer man inte åt. Det individuella fallet kommer inte ens upp på bordet.
Han skulle gärna se att Arbetsmiljöverket fick rätt att döma ut omedelbara viten till arbetsgivare som inte följer föreskrifterna. I dag kan en arbetsgivare få hot om vite – om bristerna inte åtgärdas.
– Jämför det med en takarbetare som jobbar utan säkerhetsutrustning. Där kan det bli 100 000 kronor i vite på fläcken. Jag vill se samma regler när det gäller den sociala och organisatoriska arbetsmiljön.

Men det räcker inte, säger Stefan Blomberg. Skyddet för den mobbade måste vara heltäckande. Därför vill han även se att arbetsplatsmobbning förs in i brottsbalken. Med andra ord: kriminalisera beteendet. Dessutom önskar han sig att en ny myndighet skapas: Mobbningsombudsmannen.
– Där skulle man kunna lyfta de individuella fallen där arbetsgivaren grovt missköter sig. När det gäller barn finns det redan i och med Barn- och elevombudet som prövar mobbning på skolorna. En skola eller kommun kan dömas till skadestånd om de inte har hanterat en individfråga korrekt. Den möjligheten borde vi ha på vuxensidan också.

Läs hela TEMA Arbetsplatsmobbning här.

2018-11-26|PROFILEN|