Hög tid att sluta med pseudovetenskap

På grundutbildningen lär man ut behandlingar, undersökningar och resonemang med tveksamt evidensunderlag eller avsaknad av evidens. Även sektionerna anordnar kurser med icke evidensbaserade metoder. Nu måste professionens utbildningsaktörer ta sitt ansvar och uppdatera sig, skriver Fredrik Nordin i ett debattinlägg.

En stor del av skulden för att gamla pseudovetenskapliga metoder, förklaringar och tankesätt fortfarande lever kvar inom vår profession beror, anser jag, på landets fysioterapeutprogram. Grundutbildningen ska bygga på evidens och forskning och inte på gamla traditioner eller individuella lärares ovetenskapliga bias. Det är under grundutbildningen vi borde få lära oss kritiskt tänkande och att reflektera kring olika interventioner och undersökningar. I stället lär man ut ovetenskapliga metoder som exempelvis palpation av hyper/hypomobila segment, hållningskorrigering och identifiering av ”rörelsedysfunktioner”. Det leder till att blivande fysioterapeuter lämnas att på egen hand läsa på och avgöra vad som är evidensbaserat utbildningsinnehåll och inte.

Detta icke evidensbaserade lärande riskerar tyvärr att befästas av sektionerna. Sektionerna bör ta ett större ansvar och sluta marknadsföra och sprida pseudovetenskap. Smärtsektionen marknadsför till exempel den pseudovetenskapliga behandlingsmetoden akupunktur. Välgjorda sham-kontrollerade studier visar tydligt att effekten av akupunktur inte är bättre än placebo.

Sektionen för ortopedisk manuell terapi, OMT, lär i sin tur ut palpation av hyper/hypomobila segment och ”konvex-konkav-regeln”. Det gör man trots att reliabilitet och validitet för identifiering av hyper/hypomobila segment är väldigt dålig och trots att ”konvex-konkav-regeln” är kraftigt ifrågasatt sedan länge. Även mobiliseringar/manipulationer lärs ut, och då påstår lärarna att en viss teknik bör användas vid en specifik lokalisation. Trots att evidens pekar på att effekterna är ospecifika samt att lokalisation och teknik inte verkar spela någon roll.

En tredje sektion, den för fysisk aktivitet och idrottsmedicin, håller kurser där man påstår sig kunna identifiera ”rörelsedysfunktioner” trots att vi inte vet vad som är ”normal” rörelse. Detta är bara ett fåtal aktuella exempel på pseudovetenskap och metoder med bristande evidens som lärs ut inom våra sektioner. Och det skulle kunna upphöra, om vi vill.

Om vi ska ta en större plats och få ett ökat ansvar inom hälso-och sjukvården (vilket vi gärna vill) så måste vi göra upp med pseudovetenskapen inom professionen. Det är hög tid att sektionerna och fysioterapiutbildningarna tar sin uppgift på allvar. Det finns många problematiska områden att förbättra. Jag redan varit inne på några och nedan konkretiserar jag dem till tre områden som borde förändras omedelbart.

Sluta med akupunktur och dry needling. Dessa pseudovetenskapliga behandlingar är något som borde försvinna från svensk hälso- och sjukvård omedelbart. Välkontrollerade och sham-testade studier visar tydligt att akupunktur och dry needling som behandling inte är något annat än en placebobehandling och därmed ingenting som vi borde syssla med. Hur kan utbildningar/universitet/högskolor fortfarande utbilda inom detta? Hur kan sektioner fortfarande marknadsföra/stödja denna behandlingsmetod?

Sluta palpera hyper/hypomobila segment i columna och sluta med lära ut ”konvex-konkav-regeln”. Nej, vi kan inte reliabelt identifiera segment i ryggen som är mer eller mindre rörliga. Även om vi skulle kunna det så har vi ingen evidens för att det skulle leda till bättre utfall. Att vi fortfarande 2019 kan utbilda i palpation av segmentell rörlighet är obegripligt och pinsamt för professionen. Låt oss också konstatera att ”konvex-konkav-regeln” saknar evidens och sluta lära ut den.

Sluta lära ut att det finns en optimal hållning eller korrekt sätt att röra på sig. Det lärs fortfarande ut att patienter med rygg- eller nacksmärta har besvär på grund av sin hållning. Detta trots att forskningen inte kunnat visa att en viss hållning leder till ökad risk för smärta.

Att göra upp med dessa tre områden skulle vara ett stort steg i rätt riktning mot att göra professionens arbete mer modernt och evidensbaserat. Det skulle också innebära att vi i stället kan lägga mer fokus på att bli riktigt bra på grundläggande kunskaper. Den tid som i dag läggs på akupunktur, ”rörelsedysfunktioner” och hyper/hypomobila segment kunde vi i stället lägga på att stärka våra färdigheter inom kommunikation, träningslära (praktiskt och teoretisk), smärta, sjukdomslära och beteendeförändringar. Ett sådant skifte skulle leda till att vi på riktigt blev en profession som förtjänar att ta ett större ansvar inom hälso- och sjukvården.

Fredrik Nordin
Leg. fysioterapeut på Uppsala Aktiv Rehab

Referenser

Andersson et al. Risk factors for overuse shoulder injuries in a mixed-sex cohort of 329 elite handball players: previous findings could not be confirmed Br J Sports Med.2018 Sep;52(18)
Brandt et al. An evidence-based review on the validity of the Kaltenborn rule as applied to the glenohumeral joint. Man Ther, 2007;12(1)
Chiradejnant et al. Efficacy of “therapist-selected” versus “randomly selected” mobilization techniques for the treatment f low back pain: a randomized controlled trial. Aust J Physiother, 2003;49(4)
Colquhoun et al. Acupuncture is theatrical placebo. Anesth Analg, 2013;116(6)
Damasceno et al. Text neck and neck pain in 18-21-year-old young adults. Eur Spine J, 2018;27(6)
Rubinstein et al. Spinal manipulative therapy for acute low-back pain. Cochrane Review, 2012.
Seffinger et al. Reliability of spinal palpation for diagnosis of back and neck pain: a systematic review of the literature. Spine (Phila PA 1976, 2004;29(19)