Acceptera forskningsfynd oavsett konsekvenserna

Varför ska vi försvara det gamla när kunskapsläget nu är ett annat än för pionjärerna? Det är en vetenskaplig grundprincip att acceptera forskningsfynd oavsett vad det får för konsekvenser för en själv eller kåren. Det skriver Linus Bohman.

Det är en intressant debatt som startats av Fredrik Nordin, där många konstruktiva förslag har kommit fram om hur vi bättre ska hantera den komplexitet som vi verkar inom. Men när jag läser debattinläggen verkar det som att kårens kollektiva inställning är att våra insatser fungerar och att det bara handlar om att hitta rätt sätt att undersöka dem så kommer vi att få bevis för det. Det verkar också som att vi sysslar med forskning i ett politiskt syfte för att stärka vår kår snarare än att försöka komma ett litet steg närmare någon slags sanning.

Redan här missar vi en av vetenskapens grundprinciper, nämligen att söka kunskap och att acceptera våra fynd oavsett vad det får för konsekvenser för mig som enskild fysioterapeut eller för professionen i stort. Vetenskapen som metod ger sällan absoluta svar men den fungerar ypperligt för att motbevisa dåligt understödda antaganden. Pionjärerna inom vårt yrke tog fram metoder genom resonemang och klinisk erfarenhet, men det var i en tid då kunskapsunderlaget var skralt. Nu när kunskapsläget är ett annat och vi har en mer objektiv grund att stå på, ska vi då verkligen försvara det gamla med näbbar och klor?

Den kognitiva dissonansen i kåren tycks stark när den verklighet som vi nu kan skönja via forskningen inte stämmer med den karta som tagits fram tidigare. En skarpare hjärna än min egen, Erik Meira, beskriver de intellektuella intressekonflikter som kan uppstå när man har ägnat mycket av sitt yrkesliv åt att tro på en idé (1). Han visar också hur evidensbaserad medicin borde ses som en tratt och inte som en stol på tre lika starka ben.

Att debatten är förutsägbar tas upp i inlägget av Lars Ludvigsson som presenterar goda argument för varför det inte är tillförlitligt att grunda sitt resonemang på beprövad erfarenhet. Jag vill fortsätta på hans linje och fråga: Vad vinner vi på att strunta i evidensen till förmån för den beprövade erfarenheten? Vilka misstag riskerar vi att göra då?
En annan debattör, Lars Eriksson, försöker skifta fokus i debatten genom att påstå att evidensen får så mycket plats att vår hantverksskicklighet riskerar att försvinna. Men det finns många fördelar med att röra våra patienter (2), något annat har aldrig påståtts.

Hittills har försvaret för de metoder som kritiserats mest handlat om att argumentera för komplexitetens problematik, att beprövad erfarenhet väger tyngst eller att värdet av evidensen också går att ifrågasätta. I väldigt liten utsträckning har replikerna presenterat data som stödjer de kritiserade metoderna.

I OMT-sektionens replik beskrivs hur en OMT-specialiserad fysioterapeut arbetar, men det som beskrivs här motsägs till största del inte av Fredriks Nordins inlägg. Det som han ifrågasätter är den påstådda förmågan att palpera segmentell rörlighet samt konvex/konkavregeln. Detta verkar för mig vara konkreta hypoteser som inte är särskilt svåra att testa. Det finns dessutom mer data som stödjer Nordins kritiska hållning. (3,4,5,6).

Var är de data som stödjer att professionen ska fortsätta med det ovanstående? Om vi kan nå samma goda resultat utan att lägga tid, resurser och energi på att lära oss dessa saker, vilka är argumenten för att fortsätta lära ut detta, särskilt i grundutbildningen?

Linus Bohman
leg. sjukgymnast, Särna VC, Region Dalarna

REFERENSER:

1. Meira E. Flush your stool down the funnel, 2017, June 20, https://thesciencept.com/flush-your-stool-down-the-funnel/

2. Mancini,a,b F, Nash T,c Iannetti GD,b and Haggard P. Pain relief by touch: A quantitative approach. Pain. 2014 Mar; 155(3): 635–642.

3. Hicks GE1, Fritz JM, Delitto A, Mishock J. Interrater reliability of clinical examination measures for identification of lumbar segmental instability. Arch Phys Med Rehabil. 2003 Dec;84(12):1858-64.

4. Landel R1, Kulig K, Fredericson M, Li B, Powers CM. Intertester reliability and validity of motion assessments during lumbar spine accessory motion testing. Phys Ther. 2008 Jan;88(1):43-9. Epub 2007 Nov 20.

5. Nyberg RE and Smith, Jr AR. The science of spinal motion palpation: a review and update with implications for assessment and intervention. J Man Manip Ther. 2013 Aug; 21(3): 160–167.

6. Neumann D A. The Convex-Concave Rules of Arthrokinematics: Flawed or Perhaps Just Misinterpreted?. Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy, 2012 Volume:42 Issue:2 Pages:53–55 DOI: 10.2519/jospt.2012.0103.

Linus Bohman, leg. sjukgymnast, Särna VC, Region Dalarna

2019-09-03|DEBATT|