Varför köra från det ena diket till det andra?

Självklart ska vi sluta med pseudovetenskap. Lika självklart borde det vara att sluta förkasta beprövad erfarenhet. Ingen vill väl vara under evidensens tyranni. Det skriver Sveneric Roslin i sitt debattinlägg.

Sjukgymnastiken i Sverige har vid minst två tillfällen befunnit sig i kris. Första krisen var vid förra sekelskiftet som år 1937 slutligen efter lång tid kunde avslutas och som ledde fram till legitimation för sjukgymnaster. Nästa stora kris inträffade på 1980-talet då kåren drabbades av kollektiv brist på självkänsla. Man började ifrågasätta effekten av sjukgymnastik och den behandling man utförde, till exempel ifrågasattes massagebehandling, lungbehandling, och elektroterapi.

I det vakuum som uppstod passade andra professioner på att ta över sjukgymnastens tidigare dominerande ställning. Arbetsterapeuter specialiserade sig på händer, naprapater och kiropraktorer på nack- och ryggbehandlingar. Allt detta pågår ännu medan sjukgymnasterna försöker orientera sig mot mer vetenskapliga metoder.

Den första sjukgymnasten i Sverige disputerade 1981. Sedan dess har över 300 sjukgymnaster/fysioterapeuter disputerat, och i dag finns cirka 40 docenter och 15 professorer inom ämnet. Med så mycket kunskap borde man kunna hålla sig mitt på vägen och inte köra ner i motsatt dike och glömma definitionen av medicinsk vetenskap.

De aktuella begreppen evidensbaserade metoder och evidensbaserad praktik blandas ofta ihop. Evidensbaserade metoder handlar om metoder som har visat sig vara effektiva i kontrollerade studier. Evidensbaserad praktik är att man i sin praktik har ett kritiskt förhållningssätt, att man utgår från forskningsresultat samt inkluderar beprövad erfarenhet och personliga preferenser. Evidensbaserad praktik är alltså ett förhållningssätt snarare än en specifik metod.

Självklart är det hög tid att sluta med pseudovetenskap som Fredrik Nordin skriver i sin debattartikel. Lika självklart borde det vara att sluta förkasta beprövad erfarenhet. Ingen vill väl vara under evidensens tyranni, vilket inte heller våra patienter tjänar på. Fysioterapeuten måste hitta sätt att hantera den växande kunskapsmassan så att den blir kliniskt användbar. Evidensbaserad rehabilitering innebär en strävan efter säkrare vetenskaplig grund som är en logisk följd av rehabiliteringens ledstjärnor – vetenskap och beprövad erfarenhet.

För ökad trovärdighet behöver fysioterapeuter även börja ta i sina patienter igen, tycker Sveneric Roslin. Foto: Colourbox

Att hela skråets trovärdighet skulle stärkas om vi lade mer tid på att stärka våra färdigheter inom kommunikation, träningslära smärta, sjukdomslära och beteendeförändringar som Fredrik Nordin skriver om – det håller vi nog alla med om. Men till detta vill jag tillägga, att för ökad trovärdighet behövs även att fysioterapeuten vågar börjar ta i sina patienter igen.

Sveneric Roslin
Enhetschef
Närhälsan Rehab
Solhem Borås

Referenser
  • Ottosson A. Sjukgymnasten – vart tog han vägen? En undersökning av sjukgymnastyrkets maskulinisering och avmaskulinisering 1813-1934. Göteborg: Historiska Institutionen Göteborgs universitet; 2007
  • Sundell et al. Novel Programs, International Adoptions, or Contextual Adaptations? Meta-Analytical Results From German and Swedish Intervention Research. Center for Epidemiology and Community Medicine, Stockholm County Council Published online: 11 Apr 2015.

Sveneric Roslin är enhetschef vid Närhälsan Rehab i Solhem Borås. Foto: Stefan Svensson

2019-06-24|DEBATT|