Revideringen riskerar att stjälpa i stället för att hjälpa

På grund av brister i revideringen av specialistordningen överväger verksamma specialisthandledare inom mental hälsa att lämna sina uppdrag. Infrastrukturen kring genomförandet är också väldigt svag. Det är oroande, skriver Sektionen för mental hälsa i ett debattinlägg.

Sektionen för mental hälsa har med oro sett hur våra medlemmar fått det allt svårare att verka i sin profession och mer sällan finns med i vården av patienter med psykisk ohälsa. Fysioterapeuter med sin unika kompetens kring samspelet mellan kropp och psyke borde ha en självklar roll på det området. Varför är det inte så? En faktor är säkert en osäkerhet i övriga sjukvården om vad vi gör och kan bidra med. Utifrån denna situation lyfte vi vid förra årets kongress genom vår motion ”Vinna eller försvinna” frågan hur vi kan bryta denna trend. Kongressen biföll motionen och förbundsstyrelsen fick i uppdrag att under kommande mandatperiod arbeta för att stärka fysioterapeutens roll inom psykisk ohälsa. En ny och riktigt vass specialistordning skulle kunna bli en viktig pusselbit i detta arbete.

Under revideringen av specialistordningen har vi därför ansträngt oss till det yttersta för att skapa en studiehandledning som ger vägledning och stöd för studenter och handledare, men som också kan underlätta påverkansarbete och kommunikation med arbetsgivare och beslutsfattare. Dessvärre reflekterar inte det färdiga resultatet vår ansats och dessutom finns det många frågetecken med hela infrastrukturen kring specialistordningen. Det gäller specialisthandledarens uppdrag, samverkan med huvudmännen och sektionernas roll.

Vi kan tyvärr bara instämma med tidigare debattörer, OMT-sektionen och Sektionen för habilitering och pediatrik, när det gäller bristen på dialog och förankring hos sektionerna av de principbeslut som togs av förbundsstyrelsen, FS, i slutet av maj i år. Likt övriga debattörer ser vi problemen med att på tre år inklusive magisterexamen få tillräckligt med utrymme för den kliniska ämnesfördjupningen. Det är även problematiskt att direktiven som nu fått styra revideringsarbetet inte alls tillåter några skallkrav. Även målstyrd utbildning kan innehålla obligatoriska aktiviteter, det förekommer till exempel i läkarnas ST-utbildning, som vi tidigare jämförts med. Vi vill här nedanför ge ett exempel där vi upplevt en brist på förståelse från FS för vårt behov av definitioner och skallkrav.

∙ Skallkrav för metod- och processinriktad patienthandledning: Att kunna tillämpa ett processinriktat behandlingsarbete är grundläggande inom vårt specialistområde. Det är också ett av huvudmålen i studiehandledningen. Vi bedömer att denna kunskap endast kan tillägnas genom metod- och processinriktad patienthandledning och att den är en så central del av utbildningen att vi satt ett skallkrav och en definition av antal timmar.

Som en anpassning till principbesluten har FS krävt en justering, men vi anser att vi även fortsättningsvis måste få betona betydelsen av denna aktivitet för att kunna säkerställa att studenten får tillgång till kontinuerlig metod- och processinriktad handledning under studietiden.  Vi befarar att studenten annars riskerar att hamna i ett utsatt läge då hen utan något tydligt stöd i studiehandledningen själv förväntas förhandla om saken med sin arbetsgivare.

När vi lyft våra farhågor kring aktiviteter som arbetsgivaren inte vill stå för har FS svarat: ”I diskussion med handledaren får man då hitta andra aktiviteter som gör att man når lärandemålen”. Vilka aktiviteter undrar vi? Förväntas specialisthandledaren själv – och utan ersättning – bistå sin adept med den kunskap arbetsgivaren inte vill bekosta för att studenten ska kunna nå målen?

FS hållning blir även svårbegriplig, då man i sin replik till OMT-sektionen framhåller att ”En central del i specialistutbildningen är det strukturerade lärandet i den kliniska vardagen under handledning…”. Vilken handledning åsyftar FS här? Specialisthandledningen sker vid enstaka tillfällen och kan inte ersätta den processinriktade patienthandledningen. Inom vårt verksamhetsområde är det dessutom få förunnat att ha tillgång till handledning på arbetsplatsen.  Fysioterapeuter verksamma inom mental hälsa är ofta ensamma i sin profession eller saknar kollegor inom sitt område.

Specialisthandledaren, som enligt den nya ordningen får ett större ansvar, kan inte heller söka stöd i studiehandledningen för att ställa krav på aktiviteter som anses nödvändiga för att nå målen. De generellt oklara och vaga skrivningarna som nu föreligger i studiehandledningen riskerar att göra arbetet för specialisthandledaren onödigt svårt med risk för kompromisser och svåra överväganden. I studiehandledningen beskrivs kriterier för måluppfyllnad och förslag på redovisningsform, men det saknas i stora delar definitioner på hur måluppfyllelsen och kvaliteten på olika aktiviteter ska bedömas, något som krävs för att garantera studenterna en likvärdig utbildning. Här behövs tydligare riktlinjer.

På grund av dessa brister i revideringen har vi redan fått indikationer på att specialisthandledare som nu är verksamma överväger att lämna sina uppdrag och att specialister som funderat på att bli handledare tvekar. Vi behöver fler specialisthandledare, inte färre om vi ska stärka vår roll inom mental hälsa. Vi ser också med oro på att hela infrastrukturen kring den reviderade specialistordningen är väldigt svag. Våren 2018 presenterade förbundet ett förslag i åtta punkter om hur revideringen skulle gå till. Två av dessa punkter har vi valt att belysa närmare här:

∙ Sektionerna utser specialistansvarig: Sektionen för mental hälsa har under revideringsarbetet efterfrågat direktiv kring sektionernas roll i den kommande specialistordningen eftersom vi har sett ett framtida behov av ett forum för diskussion och stöd till specialisthandledarna. Därför har vi varit proaktiva och tagit initiativ till ett utbildningsutskott inom sektionen, men med bara några månader kvar tills reformen ska sjösättas vet vi fortfarande inte vilket ansvar vi ska ha och något uppdrag att utse specialistansvarig har vi heller inte fått.

∙ Ett specialistråd inrättas där förbundet, lärosäten och arbetsgivare samverkar: I den information och i de tillgängliga handlingar som finns på förbundets hemsida finns inte något som tyder på att ett sådant råd inrättats. Inte heller går det att utläsa hur förbundet har samverkat med till exempel Sveriges kommuner och regioner för att få på plats någon form av principöverenskommelse mellan parterna som kan utgöra grunden för en modell där specialisttjänster, ersättningsnivåer och utbildningstjänster regleras. I dagsläget är utbildningen reglerad och meriterande endast i begränsad omfattning i ett fåtal regioner. I övrigt är det upp till den enskilda fysioterapeuten att förhandla om villkoren både under utbildningen och efter, detta är inte hållbart i längden.

Efter påtryckningar har FS nu bjudit in till ett dialogmöte med de sektioner som önskar. Vi ser fram emot en konstruktiv diskussion som kan lösa de knutar som uppstått kring principbesluten.  Men för att vi tryggt ska kunna ställa oss bakom en lansering av specialistordningen behöver hela infrastrukturen vara bättre på plats. Vi behöver en specialistordning som ger både handledare och studenter rätt förutsättningar.  Men om FS håller fast vid att den reviderade specialistordningen ska ha sin nuvarande form, så ser Sektionen för mental hälsa att den snarare riskerar att stjälpa än hjälpa oss i vår strävan att stärka fysioterapeutens roll inom psykisk ohälsa.

Styrelsen för Sektionen för mental hälsa
genom ledamot Kerstin Sörberg