Lois Steen, chefredaktör och ansvarig utgivare.

Att skapa exakt det som behövs i en utmanande tid. Att arbeta på toppen av sin förmåga, att sträcka sig efter ny kunskap, att spänna sin båge – en gång till – för att göra det ännu lite bättre för patienterna. Ja, det händer och har hänt, varje dag under den här pandemin. Ofta sker det i tysthet som en del av det som bara måste göras. Men ibland får detta nyskapande i nödens närhet mer uppmärksamhet och offentliga lovord.
Det kan man säga om den digitala utbildningsserien i covid-19 som i februari fick förbundets kvalitetspris. Ett kunskapslyft som stärkte skånska fysioterapeuter och gav både trygghet i och viktiga verktyg för att hjälpa covidpatienter tillbaka till livet. En annan angelägen utbildningsinsats för att förbättra behandlingen vid långtidscovid pågår i Region Stockholm. Brist på kunskap kan innebära en ojämlikhet i vården och kan även påverka bemötandet, menar samordnaren Anna Rytter.

Att vägen tillbaka efter covid-19 kan vara oviss och mycket svår, det vittnar fysioterapeuten Annelie Olsson om. Sedan ett år är hennes vardag helt förändrad. Det är omöjligt att arbeta. Det är en kamp att gå några steg. Ändå har hon höjt sin röst, och tagit sin säng från Dals Rostock till riksdagskvarteren i Stockholm, för att uppmärksamma behovet av mer forskning om sjukdomen. Också för specialistsjukgymnasterna på Astrid Lindgrens barnsjukhus är vårdlandskapet okänt när de ska hjälpa barn med långtidscovid. Det som har varit svårast är att inte kunna erbjuda en lösning, säger sektionschefen Li Villard. Men hon beskriver också hur de lär sig av barnen och justerar behandlingen under tiden.

Att inte ha svaren på komplexa frågor och att ändå steg för steg sträcka sig efter dem, det är att låta nöden bli nyskapandets moder. Det är stort att få bevittna ett skede där så många fysioterapeuter lägger sin vilja och sin kraft på att vi ska ha svaren i framtiden. Det skickar hoppets pilar in i en tid då vi kommer att veta mer och förstå mer.

Läs aktuellt nummer här!

Det är stort att få bevittna ett skede där så många fysioterapeuter lägger sin vilja och sin kraft på att vi ska ha svaren i framtiden.