I Solna finns det sedan årsskiftet ett unikt rehabiliteringsprogram för unga vuxna med stressrelaterad ohälsa. De behöver mer individuellt stöd då deras livssituation är annorlunda, säger fysioterapeuten som varit med och utvecklat programmet.
På Solnas specialistmottagning för personer med långvarig smärta eller utmattningssyndrom har patientgruppen mellan 18 och 30 år blivit allt större. Och deras livssituation och rehabiliteringsbehov skiljer sig från övriga vuxnas, säger fysioterapeuten Maria Glemme som jobbar på mottagningen.
– De har ofta inte kommit in på arbetsmarknaden än, säger hon. De kanske inte heller har ett ordnat boende. De är i en ålder där de förväntas vara pigga och starka och göra karriär. Det finns mycket skamkänslor kring det här.
Med pengar från landstinget kunde mottagningen i januari starta ett särskilt rehabiliteringsprogram för unga vuxna med utmattningssyndrom. Det här är unikt i Sverige, enligt Maria Glemme som varit med och utvecklat programmet.
– Behandlingen sker i grupp, säger hon. Att få möta andra unga i samma situation och känna igen sig i varandra har vi sett är väldigt viktigt för dem.
I rehabiliteringen läggs också mer krut på att skapa rutiner kring mat, studier, vila och återhämtning.
– Men även rutiner kring sociala medier, säger Maria Glemme. De behöver skapa en större medvetenhet kring hur man använder dessa, och varför.
Åsa Agenstam, som är behandlande fysioterapeut, arbetar med att hjälpa de unga vuxna att hitta kroppens resurser när huvudet inte riktigt hänger med.
– Vi jobbar mycket med närvaro och stabilitet, säger hon. Vi försöker också anpassa den fysiska aktivitetsnivån. Många tar ut sig för hårt, så vi drar ner det till en nivå som är läkande.
Unga vuxna behöver även särskild hjälp att bygga upp en stabilare grund för sitt liv och hitta vilka värden som är viktiga, säger hon.
– Som vuxen är man mer erfaren och har förmodligen haft perioder i livet som har fungerat bra. Men många yngre behöver hjälp att hitta en riktning eftersom de kanske aldrig har haft det innan. De behöver till exempel inse att de inte måste köra på och vara bäst, att de duger som de är.
Efter behandlingsperioden på fyra månader får de också till skillnad från övriga vuxna individuella uppföljningar med både läkare, psykolog, fysioterapeut och arbetsterapeut.
– Unga vuxna behöver mer individuellt stöd, säger Åsa Agenstam. Och vi behöver se att den fortsatta planeringen har hunnit ta vid innan vi släpper dem.
Rehabiliteringsprogrammet för unga vuxna med utmattningssyndrom håller på att utvärderas i en magisteruppsats.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se