Han är chef för 30 medarbetare på Sats Fysioterapi i Stockholm och Göteborg. Dessutom handleder han specialiststudenter och är fysioterapeut för hockeylandslaget Tre Kronor. Möt Dennis Schirmer som vill leda med ordning och ödmjukhet.
Möjligheten att få handleda flera specialiststudenter på arbetstid är något av det bästa och roligaste med jobbet, säger Dennis Schirmer. Foto: Agneta Persson
– Jag är ganska ordningsam. Allt blir lättare om jag har koll på saker och ting, säger Dennis Schirmer, chef för Sats Fysioterapi, när han får uppdraget att beskriva sig själv.
I en tidigare nominering till Årets fysioterapeut står det att Dennis ordning även gäller hur noggrant Sats fysioterapeuter måste göra det trista jobbet med journalskrivning och avvikelserapporter. När han hör det skrattar han.
– Ja, det stämmer väldigt väl! Bara för att vi bedriver vård i en gymmiljö kan vi inte slarva. Vi jobbar efter samma lagar, regler, riktlinjer och föreskrifter som alla andra vårdgivare. Jag försöker vara väldigt noga.
Noggrannheten når ända in i språket kring fysioterapin. Dennis vill städa undan förminskande ord som hängt kvar i professionens kommunikation med patienten. Och han håller efter sin personal om han hör sådant.
– Vi ska inte säga ”nu ska jag göra lite undersökningar” eller ”nu ska vi göra lite övningar”. Vi ska tala om vårt jobb med stolthet och säga ”nu ska jag undersöka din axel” eller ”nu ska vi göra tre övningar med det här syftet”. Att sätta ordet ”lite” före fysioterapin är att förminska sig själv och sin kompetens, säger Dennis, och det är tydligt att yrkesstoltheten består fast det gått 15 år sedan han tog sin sjukgymnastexamen vid Karolinska institutet.
Det var i en tid då arbetsmarknaden var ”extremt svår”.
– Det var bara en handfull i klassen som hade fått jobb. Jag sökte allt som gick att söka och till slut fick jag napp i Värmland, på sjukhuset i Arvika.
Det blev ett par år på en ortopedavdelning där innan Dennis kunde flytta hem till Stockholm. Han fick tips om ett ledigt jobb på Sats Sjukgymnastik och fick det. Och eftersom idrottsmedicin är hans grej, var det med ett ”äntligen!” han tog sig an det.
– Det var som jag hoppades på många sätt, inte minst att få jobba med en modern utrustning på ett fullstort gym. Här finns det inga begränsningar för vilken träning man kan bedriva.
Han upplevde också att patienterna visade en högre följsamhet i rehabiliteringen.
– När jag kom med förslag till beteendeförändringar var de mer motiverade att jobba för att bli av med sina besvär. Patienter som betalar för sin vård själva vill kanske att investeringen i tid och pengar ska löna sig, reflekterar Dennis.
Det var också nytt för honom att få följa med hela vägen mot tuffare träningsmål.
– Ville de springa maraton, då kunde jag hjälpa dem dit. Ett sådant mål ska varken skattemedel eller ett försäkringsbolag stå för, men här kan den som vill bekosta det själv.
De första åren på Sats jobbade han kliniskt medan han vidareutbildade sig till specialist i fysisk aktivitet och idrottsmedicin.
Vad har det tillfört i ditt yrkesliv?
– En fin titel i mejlsignaturen, skrattar Dennis. Skämt åsido blev jag en mer kunnig kliniker. Jag är både tryggare i vad jag kan och i vad jag inte kan. För man ska inte tro att man kan allt bara för att man är specialist. Den ödmjukheten är viktig.
Den här eftermiddagen föreläser Dennis Schirmer på Sats Sofo på Södermalm i Stockholm. Huvudbudskapet till de personliga tränarna är: Säg inget som du inte har belägg för. Foto: Agneta Persson
Med tiden har han även fyllt på med en masterexamen, kurser i manuell behandling, löpning, skivstångsträning med mera. För sju år sedan fick han ta steget upp och bli chef för fysioterapin inom Sats. Sedan dess har antalet fysioterapeuter fördubblats från 14 till 30.
– Det är inte enbart min förtjänst, men visst har vi vuxit mycket, säger Dennis. Vi tar emot flera tusen patienter per år och avlastar därmed den skattefinansierade vården. Det är något bra, tänker jag.
Drygt två dagar i veckan jobbar Dennis kliniskt på Sats Balance City i Stockholm. Han möter människor i alla åldrar och livsfaser. Allt från elitidrottare till motionärer. Bonden med överbelastningsbesvär. Den äldre damen med höftproteser.
– Varje besök är 40 minuter och det är en stor lyx. Jag kan lägga hela mitt fokus på en patient i taget vilket jag värderar högt i mitt kliniska arbete.
Han tar även emot många försäkringspatienter.
– Det är en myt att det bara är höginkomsttagare som har privata sjukvårdsförsäkringar. Förra året hade 760 000 en sådan försäkring, hälften är låg- och medelinkomsttagare, säger Dennis.
Den gamla bilden att Sats bara vänder sig till unga, friska och vältränade personer har man arbetat för att få bort, betonar han.
– Det ska inte finnas några trösklar, alla ska känna sig välkomna oavsett om man har tränat i tio år eller aldrig tränat tidigare.
Som chef ska Dennis se till att verksamheten flyter på alla de Sats-center i landet där fysioterapi erbjuds. Förutom ett 20-tal ställen i Stockholm finns det fyra i Göteborg och ett alldeles nyöppnat i Kungsbacka. När vi möts har han precis kommit tillbaka från ett besök där.
– Jag åker ner några gånger per år och ser till att allt funkar bra för fysioterapeuterna på våra gym. Ger dem support, visar min närvaro och ser till att allt flyger. I Kungsbacka fick jag lösa krångel med inpassering för försäkringspatienter, vilket har noll med fysioterapi att göra!
Mer fysioterapeutiskt blir det när han som chef håller i all vidareutbildning för kollegor, platschefer och de personliga tränarna.
– När det gäller fysioterapeuter vill jag att alla ska känna sig så trygga och vassa i sin yrkesroll att de kan anta utmaningen att det efter en nacke kan komma en höft och sedan en axel. Målet är att man ska ha tillräckligt med trygghet och bredd i sin kompetens så att man kan bedöma patienten och ge en ungefärlig prognos.
Han föreläser oftast själv men har också en rejäl budget för att köpa in extern kompetens.
– Det ger oss möjlighet att bjuda in internationella utbildare av hög klass. Nästa gång blir det en tvådagarsutbildning inom smärta med Greg Lehman från Kanada. Det är fantastiskt kul!
Den stora fördelen här är att kunna gå ut från behandlingsrummet och direkt vara i en väldigt frisk träningsmiljö, säger Dennis Schirmer. Foto: Agneta Persson
Föreläsningarna han håller för platschefer handlar mest om grundläggande saker som dopning och ätstörningar medan de för personliga tränare varierar utifrån aktuella frågor och trender. I dag föreläser han för personalen på Sats Sofo på Södermalm och går igenom myter och sanningar om höft, knä och fot. Huvudbudskapet är: ”Säg inte något du inte har belägg för.”
– Många träningsmyter sprids på sociala medier, säger Dennis. Ett exempel just nu handlar om ”kissing knees” – knän i valgus – att det skulle vara farligt. Men i dag finns det studier som talar emot det.
Forskning visar dessutom, förklarar Dennis, att övningar som sägs minska valgisering inte gör det.
– Symtomen kan visserligen minska hos personen, men träningen gör ingen skillnad för rörelsen man vill utföra i sin idrott.
Han tar också upp olika förhållningssätt till smärta och naturliga åldersförändringar i leder.
– Jättemånga har ont och det är inte konstigt. Slappna av och byt till mindre belastande övningar. Vi ska vara rörelsepositiva och göra träningen kul i stället för att folk ska vara rädda för allt!
En nyutbildad personlig tränare kommer fram efteråt och säger att vissa av myterna även florerar på PT-utbildningarna. Ett tecken på att Dennis föreläsningar verkligen behövs.
Ännu en viktig undervisningsroll Dennis har är att vara handledare för specialiststudenter. Ett uppdrag han tog på sig bara något år efter att han själv blev specialistfysioterapeut.
– Jag hade en fin specialistresa och jag vill ge något liknande till andra, i den mån jag kan.
För att lära sig mer om handledningens konst har Dennis gått en kort universitetskurs i medicinsk pedagogik och en kurs hos Fysioterapeuterna.
– Det var främst nyttigt att få diskutera olika saker med andra handledare. Vilka upplägg som funkat bra och vilka som funkat mindre bra.
All handledning på Sats sker på arbetstid, inbäddat i det kliniska arbetet. Det kan vara auskultationer med patienter närvarande eller teoretiska genomgångar med reflektionsfrågor.
– Det finns ju inga krav på det i förbundets specialistordning, men i min mening är min kliniska närvaro något av det viktigaste.
I år håller han fyra specialiststudenter under sina vingar. En av dem är Oscar Björsfält, fysioterapeut på Sats Sollentuna. Han är snart klar och tycker att handledningen varit ”akademiskt vass” i kombination med en strävan att all teori ska synas kliniskt.
– Det spelar ingen roll om man blir duktig teoretiskt och har en massa högskolepoäng men inte kan omsätta det kliniskt. Hela poängen med min specialisering är ju att bli en bättre kliniker, en bättre praktiker.
Marie Nilseng, (föräldraledig) fysioterapeut på Sats Nacka Strand, har kommit halvvägs i utbildningen och tycker att det varit en fördel att få ha sin chef som handledare.
– Dennis ser vilken nivå man är på: ”Här har du en kompetenslucka. Hur ska vi tillsammans få fram den kunskapen?” På det sättet visar han mig saker som jag behöver arbeta på. Det betyder inte att han serverar allt, men att han kan identifiera på vilka områden jag behöver utmanas. Det gör att jag känner att jag utvecklas.
Själv tycker han att handledningen är en av de roligaste sakerna med jobbet. Den skapar också ytterligare lärande i yrket.
– I den här rollen kan man inte ha hybris och tro att man har alla svaren bara för att jag är specialist. Men jag vet tillräckligt mycket för att ställa frågor som får studenten att reflektera. Det är inte alltid jag som har rätt och vi kommer inte alltid välja samma tester och rekommendationer. Det är nyttigt och ger mig nya inspel.
Dennis Schirmer är fysioterapeut för Tre Kronor som i maj spelar VM i Prag. Som före detta hockeyspelare trivs han i hetluften när det bara gäller att vinna. Foto: Svenska ishockeyförbundet
Ett annat uppdrag som får Dennis idrottsmedicinska hjärta att bulta finns inom hockeyn. Som barn drömde han om en proffskarriär och spelade bland annat i allsvenska Hammarby. Men när han inte nådde längre trappade han ner satsningen och pluggade till sjukgymnast i stället. Samtidigt skaffade han sig en ny dröm: att få jobba med hockeylandslaget.
– Det var ett personligt och yrkesmässigt mål i många år att vara fysioterapeut för Tre Kronor. För mig är det en stor glädje att nu få göra det!
Under några veckor i maj följer han med herrlandslaget i hockey till Tjeckien där de ska spela om VM-pokalen. Han har varit med på olika VM-läger sedan 2016. De första åren var uppdragen för ungdomar och juniorer, men 2022 öppnades dörren till seniorsidan, berättar Dennis. Han är en av fyra fysioterapeuter som fördelar landslagssamlingarna mellan sig. Ska man få vardagslivet med barn att funka kan man inte åka på allt, säger han. Men han njuter desto mer vid varje tillfälle.
– Att få vara i högsta eliten, där det bara handlar om att vinna, är kul för mig som före detta hockeyspelare. De akuta skadorna gör också att jag får använda andra delar av min kompetens än jag gör i kliniken.
Varje match kommer cirka 20 spelare vara ute på isen, och i en kontaktsport som denna gäller det att vara alert när en skada uppstår. Ortopedläkaren har det yttersta medicinska ansvaret medan Dennis som fysioterapeut är rådgivande.
– Det är snabba avgöranden i skarpa lägen: Kan den personen spela igen? Och kan den i så fall spela i nästa period, i morgon eller om tre dagar? Eller är det så allvarligt att spelaren ska flygas hem? Det är väldigt roligt att vara i hetluften!
Variationen jag har i mitt yrkesliv ger mig mycket arbetsglädje, säger Dennis. Och framtidsdrömmarna handlar inte om att göra något annat, någon annanstans.
– Jag gillar det jag gör i dag och hoppas kunna fortsätta visa att det här är en privat öppenvårdsverksamhet som fungerar och som kan växa. I dag är vi 30 kollegor som har ett fantastiskt kul jobb att gå till. Kan vi bli 40 är det ännu roligare!
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
