Allt fler vårdverksamheter vill införa videomöten som komplement till fysiska patientbesök, och Västra Götalandsregionen driver ett pilotprojekt på området.
− Videomötet bli mer fokuserat och många patienter känner sig tryggare i sin vanliga miljö, tycker fysioterapeuten Josefine Rosenqvist, som testat det nya arbetssättet.
Josefine Rosenqvist placerar sin bärbara dator på bordet i ett av grupprummen på Sörhaga rehabmottagning i Alingsås. Hon trär på sig headset och loggar in i appen Närhälsan Online. På sin skärm ser Josefine ett meddelande om att patienten, Per Norlander 41 år, redan är inloggad och väntar på henne i det virtuella väntrummet. Josefine ringer upp honom via datorn och han får ett plingande ljud i sin mobiltelefon när videomötet kan starta.
− Hej Per! Hur har det gått för dig? hälsar Josefine.
Hon ser en rörlig bild av honom på sin datorskärm. På skärmen syns också hennes eget ansikte i en liten cirkel. Per vinkar till henne från arbetsrummet i sin bostad.
− Hej Josefine! Det är bättre än sist. Jag kan gå utan att halta nu, säger han.
Motocrosskörningen i somras slutade olyckligt för Per. Han körde omkull och fick flera frakturer i foten. Strax efter operationen besökte han Josefine på rehabmottagningen och fick frågan om han ville prova videomöten i stället för att komma till mottagningen. Eftersom Per inte kunde köra bil med sin skadade högerfot, tyckte han att det verkade vara ett smidigt sätt.
− Om det är okej, så skulle jag även vilja titta på foten. Kan du vinkla mobilkameran mot foten? säger Josefine.
På datorskärmen kan hon följa hur Per lägger upp sin fot på skrivbordet och zoomar in den med kameran.
− Jag ser att foten fortfarande ser svullen ut, säger hon.
− Det som bekymrar mig mest är att jag har en hård knöl här. Kan det vara så att det sitter en skruv där? undrar Per.
− Jag tror att det har blivit en benpålagring vid läkningen. Jag kan kika på dina röntgenbilder direkt för att se var skruvarna sitter.
Samtidigt som hon har fortsatt kontakt med Per söker hon i datasystemet och får snabbt upp hans röntgenbilder på sin bildskärm.
− Jag ser att det inte sitter någon skruv där. Det skulle också kunna vara en slemsäck fylld med vätska. Men jag tycker att vi kikar närmare på det vid ett besök här på mottagningen, föreslår Josefine.
Innan videomötet avslutas går de igenom de olika övningar som Per har gjort. De kommer överens om att Josefine ska mejla honom nya träningsuppgifter.
När Josefine ska logga ut från appen kommer det automatiskt upp några utvärderingsfrågor som handlar om hur hon har upplevt videomötet och vilken nytta hon haft av det. Närhälsan i Västra Götalandsregionen för också statistik över hur många och hur långa videomöten som hon genomfört via appen.
Josefine brukar ha videomöten med en till två patienter i veckan. Eftersom hon arbetar på en poliklinisk ortopedmottagning arbetar hon främst med patienter som har traumatiska skador eller som behöver behandling före och efter operationer.
− Jag kan föreslå videomöten till patienter som inte behöver undersökas fysiskt och som har långt att åka eller som har svårt att ta sig till mottagningen. Jag tycker att arbetssättet har många fördelar − det sparar tid, många känner sig tryggare i sin vanliga miljö än på mottagningen och jag upplever ofta att videomöten blir mer fokuserade än när man ses, säger Josefine.
Hennes eget arbete blir också mer tidseffektivt, berättar Josefine. Hon kan anteckna, söka på datorn, mejla till läkare samtidigt som videomötet pågår. Hon tycker att kan vara svårt att göra de sakerna när patienterna finns i rummet. Å andra sidan kräver ett videomöte att hon ger tydliga förklaringar och visar olika rörelser med sin egen kropp, allt för att budskapet säkert ska gå fram. Josefine poängterar även att ett videomöte inte kan ersätta det fysiska mötet vid de tillfällen när hon måste känna på och grundligt undersöka en skada.
Josefine är först ut bland fysioterapeuter inom rehab i VG-region med att använda videomöten som arbetssätt. Det har pågått ett utvecklingsarbete kring videomöten med läkare på vårdcentraler och personal på ungdomsmottagningar i regionen. När hennes chef berättade att det fanns möjlighet för fler att prova på, anmälde Josefine sitt intresse.
− Jag har kört på och testat mig fram på egen hand. I början kändes det lite nervöst eftersom jag inte är så teknisk. Men det var inte alls svårt. För mig handlar det om att utveckla ett framtida arbetssätt. Det är spännande!
Flera av de andra fysioterapeuterna i hennes team har precis börjat med videomöten. Den största svårigheten är att få in videomöten som en rutin i arbetet. Josefines erfarenhet är att det är lätt att glömma bort att föreslå det nya alternativet för patienter när man själv inte är så van vid arbetssättet.
Hon är själv förvånad över vilka patienter som är mest positiva till videomöten.
− Jag hade en föreställning om att det skulle vara de unga och teknikvana, men i stället är det personer över 50 år som vill ha det. De har oftast inga problem med att hantera den enkla appen och de ser vinster med att inte behöva ta sig till mottagningen.
Kristina Karlberg
frilansskribent