Vid många diagnoser framhålls teamarbete som grunden för god vård av hög kvalitet. Men hur vet man om det är ett riktigt samarbete som sker, och inte bara att olika professioner finns i huset? Inom den brittiska hälso- och sjukvården, NHS, gjordes en enkät där 90 procent av de anställda svarade att de arbetade i team. Fast när man ställde följdfrågor (Har ditt team tydliga mål? Jobbar ni tätt tillsammans för att uppnå de målen? Möts ni regelbundet för att utvärdera era resultat?) såg bilden annorlunda ut. De som svarade nej på en eller flera frågor klassades som pseudoteam (50 %), medan de som svarade ja på alla frågorna klassades som riktiga team. Sedan utvärderades sjukhusvården utifrån vilken typ av team som varit på plats. Studien visade att ju fler som jobbade i riktiga team desto bättre blev patientsäkerheten och arbetsmiljön. Dessutom minskade dödligheten.
Jag tänker på NHS-studien när jag ser hur vårdutbudet vacklar för personer med Parkinson. Det är känt att multiprofessionella team är viktiga vid denna komplexa sjukdom, ändå möts få upp av ett sådant. På pappret kan det se ut att finnas ett teamarbete men om vi verkligen samarbetar runt patienten är en annan sak, säger forskaren Erika Franzén. Men det finns undantag. I Gävleborg arbetar neurorehabteam för att rätt kompetens ska kopplas in i rätt tid. Och det ger både mer träning och mer trygghet.
Även kring barn med smärta behövs teamsamarbete. Specialistfysioterapeuten Eva Gåve leder ett multiprofessionellt barnsmärtteam på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Bredden av kompetenser som verkligen jobbar interprofessionellt gör behandlingen mer effektiv och tillfredsställande, säger hon.
Ett tätt samarbete med andra professioner var avgörande för den unga fysioterapeuten Therese Windahl redan tidigt i karriären. När hon blev ignorerad av läkaren valde hon att byta avdelning. Våga stå kvar som den självklara personen i rummet, råder hon unga blivande kollegor. Nog är det ett råd för fler. Våga ta snacket om att du vill ha ett riktigt teamarbete där alla kompetenser och perspektiv tas emot. Det verkar dessutom vara mer lärorikt, roligt och patientsäkert än att vara med i ett pseudoteam.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se