Kan vården bli varmare när vi säger ”jag vet inte”?
När vi inte vet vad vi ska göra, kan vi låta bli att lägga problemet hos patienten som hälsoångest eller hypokondri.
När vi inte vet vad vi ska göra, kan vi låta bli att lägga problemet hos patienten som hälsoångest eller hypokondri.
Den konstruktiva vreden fredar vårt värde, vår arbetsglädje och vår hälsa. Den är dessutom en urkraft som kan leda till viktiga förändringar.
Att ett räddat liv ska kunna levas med livskvalitet, det gäller både för personer som haft covid-19 och personer med andra typer av diagnoser och funktionsnedsättningar.
Tillgången till evidensbaserad rehabilitering för våra stora folksjukdomar är otillräcklig och ojämlik sedan decennier. Här behöver man skapa mer i stället för att skära ner.
Många av er har nu behövt göra tuffa omställningar. Och det är bara du som vet exakt vad det har kostat dig.
Situationen kräver att vi tränar upp vår inre styrka och lär oss att välja de tankar som stärker och lyfter oss. För vi slåss inte bara mot ett virus. Vi kämpar mot att rädsla och oro ska ta över världen.
Våra indiska kollegor påminner oss om att den styrka som behövs för att förändra ofta redan finns där. Det handlar om att börja agera utifrån den.
Låt inte kraften i att vilja göra skillnad rinna ut genom om att tvinga kompetenta supermotiverade medarbetare att jaga pinnar i tidssnäva ersättningssystem. Ta vara på den i stället.
Det är livsviktigt att hälso- och sjukvården har förmågan att ge tydlig, tillgänglig, inkluderande och begriplig hälsoinformation.
Det är värt att kriga för att ny kunskap ska nå in i varje patients unika livssituation. Så fortsätt att diskutera. Fortsätt att sträcka dig efter mer kunskap. Men gör det med en ödmjuk hållning.