Flera år med dålig arbetsmiljö fick skyddsombud och fackliga företrädare på Barn- och ungdomshabiliteringen i Gävle att till sist anmäla arbetsgivaren till Arbetsmiljöverket. Nu går det äntligen åt rätt håll.
Både chefer och anställda tycker att anmälan till Arbetsmiljöverket har varit till stor hjälp. Foto: Agneta Persson
När Fysioterapi i slutet av 2016 besökte barn- och ungdomshabiliteringen i Gävle var stämningen pressad. Anställda hade sedan länge fått nog av arbetsvillkoren och gjort en anmälan till Arbetsmiljöverket. Dåvarande skyddsombudet och fysioterapeuten Anna Persson beskrev känslan av att aldrig räcka till som ”frätande”. I dag känner hon mycket större framtidstro.
– Det är stor skillnad i hur ledningen tar de här frågorna på allvar, säger hon. Nu jobbar man aktivt på flera plan med att förbättra.
I anmälan till Arbetsmiljöverket lutade sig Anna Persson tillsammans med andra fackliga företrädare mot både arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö. De pekade till exempel på otillräckliga personalresurser och hög personalomsättning, obefintliga eller otydliga dokument som rutiner, arbetsbeskrivningar och uppdragsbeskrivningar. De pekade på höga sjuktal och risken att fler skulle bli sjuka om ingenting gjordes. Arbetsmiljöverket svarade med krav på en rad åtgärder som måste till, annars måste regionen betala en halv miljon kronor i vite. Bland annat ska arbetsgivaren se till så att alla i verksamheten känner till vad som ingår i deras arbetsuppgifter, och hur dessa ska prioriteras när tiden inte räcker till. Dessutom måste arbetsgivaren se till så att anställda känner till vilket resultat som ska uppnås och vem man kan vända sig till för att få hjälp och stöd för att utföra sitt arbete. Resurserna måste också anpassas till kraven i arbetet.
De anställda på Barn- och ungdomshabiliteringen har i flera år påtalat problemen och försökt få till en förändring.
– Men vi nådde sällan längre än till vårdenhetschefen, säger Anna Persson. Att anmäla blev en möjlighet att nå längre upp i organisationen. Men det har aldrig känts som någon konflikt, utan snarare som en hjälp för alla.
Flera åtgärder har redan vidtagits. Till exempel har Anna Persson kopplats loss från tjänsten som fysioterapeut för att under ett år på heltid jobba med förändringsarbetet. Numera finns det också två skyddsombud i stället för ett. Fysioterapeuten Sara Nilsson är ett av dem.
– Arbetsgivaren jobbar aktivt gentemot skyddsombud på ett annat sätt nu, säger hon. Vi har regelbundna veckomöten med vårdenhetschefen. Vi har också tillsammans med företagshälsan tagit fram organisatoriska och sociala mål för verksamheten.
Grundläggande dokument och rutiner börjar också ta form. Men det är ett stort arbete som tar tid, och mycket väntar fortfarande på att implementeras. Flera tjänster står fortfarande tomma.
– Det kvarstår mycket, säger Anna Persson. De som inte sitter med i utvecklingsarbetet märker inte förändringarna, så det finns fortfarande en frustration på arbetsplatsen. Implementeringsarbetet påbörjas den 23 januari och kommer att pågå under hela 2018. Vi känner tro och framtidshopp.
I ett mejl till tidningen skriver verksamhetschef Kristina Lingman och vårdenhetschef Agneta Danielsen att anmälan varit till stor hjälp: ”För oss som chefer har det inneburit att arbetsmiljöfrågorna har varit i fokus det här året och inte drunknat bland alla andra frågor.” Samtidigt måste det ses som ett misslyckande att det behövde gå så långt som till en anmälan, skriver de. ”Det har inneburit mycket frustration, sorg, ilska och icke minst trötthet bland medarbetarna och detta har slitit på verksamheten. Det tar lång tid att bygga upp förtroende för ledningen igen. Förhoppningsvis börjar personalgruppen snart tro på att det kommer att bli bättre.”
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
