Med en toppannons blir du synlig för fysioterapeuter

Försent för en quick fix på BUH i Gävle

Personal som slutar, chefer som ständigt byts ut, riktlinjer som är luddiga och en kö av patienter som bara växer. Skyddsombud och fackliga företrädare på Barn- och ungdomshabiliteringen i Gävle fick nog och anmälde arbetsgivaren till Arbetsmiljöverket.

I sin anmälan har skyddsombudet Anna Persson och kollegor lutat sig mot Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö. Foto: Agneta Persson

Skyddsombudet Anna Persson ser trött ut när hon säger att hon älskar sitt jobb som fysioterapeut på Barn- och ungdomshabiliteringen (BUH) i Gävle. Att få möta nya familjer och barn och vara en del av habiliteringsprocessen känns lika värdefullt nu som för 20 år sedan när hon började här.
– Jag brinner för den här verksamheten, men känslan av att vi inte räcker till är frätande, säger hon. Både på självkänslan och på energin hos oss alla.
Förhoppningsvis har hon varit med och åstadkommit en förändring till det bättre. För några dagar sedan var Arbetsmiljöverket här, tack vare hennes och kollegornas anmälan. De har pekat på vad det står om organisatorisk arbetsmiljö i verkets nya föreskrifter, och de har använt arbetsmiljölagens skrivning om psykisk belastning (se fakta).

Vid Arbetsmiljöverkets inspektion kom två inspektörer och hade ett långt möte med skyddsombud, huvudskyddsombud, fackliga ombud, verksamhetschef och vårdenhetschef. Från arbetsplatsen var alla överens om att en förändring måste till. Arbetsmiljöverket höll med om att det ser ut som om det behövs mer resurser här, men att det är något jurister och chefer på Arbetsmiljöverket slutgiltigt får ta ställning till. Under tiden fortsätter anställda på Barn- och ungdomshabiliteringen att arbeta under hög press. Personalomsättningen är extremt hög. På fem år har ett 40-tal personer slutat, och det på en arbetsplats med 35 anställda. De skulle dessutom behöva vara många fler eftersom antalet remisser bara växer. Mellan 2014 och 2016 ökade remitteringarna av barn med diagnoser inom autismspektrumtillstånd med 32 procent. För intellektuell funktionsnedsättning och syndrom var motsvarande siffra 18,5 procent, och för rörelsehinder 10 procent.

Trots detta är personaltätheten densamma, så när som på en nyrekryterad logoped. En psykologtjänst har också inrättats, men stolen står än så länge tom eftersom det är svårt att rekrytera.
– Andra arbetsgivare är mer konkurrensmässiga, förklarar Anna Persson. Specialpedagoger som går till statlig verksamhet kan få upp sina löner med 9 000 kronor. Fem stycken har försvunnit sedan 2011, och nu i februari försvinner en till. Sen har vi kuratorerna som får 4 000–5 000 kronor mer när de börjar på till exempel socialtjänsten.
Störst omsättning är det på psykologer, läkare och specialpedagoger. Det är ett ständigt pågående dränage på erfarenhet och kompetens i arbetsgrupperna, säger Anna. Fysioterapeuterna är den profession som varit mest stabil.
– Jag tror det beror på att vårt uppdrag som fysioterapeuter är lite tydligare än för andra grupper, säger Annas kollega fysioterapeuten Johanna Kullenberg. Vi kan ändå luta oss emot en del nationella vårdprogram.
Rutiner, arbetsbeskrivningar och uppdragsbeskrivningar är svårtillgängliga. Det saknas också uppdragsbeskrivningar på organisationsnivå för hela habiliteringen, men även yrkesspecifika beskrivningar för varje yrkesgrupp. Det här gör vi – och det här gör vi inte.
– Jag tror att många upplever att de nu jobbar lite på känn. Och vi har ingen tydlig prioriteringsordning att jobba efter, säger Johanna Kullenberg.

Även på chefsposterna snurrar det snabbt. Sedan 2011 har fem vårdenhetschefer slutat. Till detta kommer omorganisationer där tre vårdenhetschefer blivit till en enda för hela länet – för att nyligen ha delats upp på två. För varje chef kommer nya idéer om hur verksamheten ska bedrivas. Det gör det svårt att hålla ett vettigt utvecklingsarbete vid liv. Med nya chefer måste personalen – som också ständigt till stor del är nya på jobbet – vara rådgivande vid rekryteringar. Det är ett stort ansvar, konstaterar Johanna Kullenberg. Speciellt som en ordentlig introduktion är viktig för nyanställda. Men ofta prioriteras den bort.
När Johanna började på habiliteringen för två och ett halvt år sedan fick hon höra att man bör betraktas som ny på jobbet i två år. Så lång tid tar det att ordentligt komma in i arbetet. Men efter ett och ett halvt år hade så många kollegor slutat att hon var den i arbetslaget som varit här längst.
– Det har påverkat mig, helt klart, säger hon. När delar av laget bytts ut har jag fått besvara andra professioners frågor. Det tar tid och bromsar mitt jobb, eftersom jag först måste fråga andra. Så klart skapar det en stor osäkerhet i arbetslaget när vi är nya allihop.
– Och samtidigt vill vi få familjerna att känna sig sedda, påpekar Anna Persson. Kön till vissa insatser på Barn- och ungdomshabiliteringen kan vara så lång som två år. Många föräldrar är besvikna över att inte få hjälp snabbare.

Personalen ser behoven, men de räcker inte till. Korttidssjukskrivningarna hos personalen har dragit iväg. Långtidssjukskrivningarna har också ökat. Just nu är fem sjukskrivna en längre tid på grund av stressrelaterade besvär, och en har gått ner i arbetstid efter att ha varit sjuk länge. Våren 2016 beslutade vårdenhetschefen, lokala fackombud och skyddsombud att gemensamt förbättra arbetsmiljön. Chefen ansvarade för en riskanalys, och Anna som skyddsombud tillsammans med lokala fackliga ombud började fundera på att ta kontakt med Arbetsmiljöverket för att få stöd. För ett skyddsombud finns möjligheten att göra en så kallad 6:6A. Det är arbetsmiljölagens paragraf 6 i kapitel 6 som ger skyddsombudet rätt att vända sig till arbetsgivaren för att begära åtgärder för att arbetsmiljön ska fungera. Arbetsgivaren är då skyldig att svara. Chefen besvarade skrivelsen, men Anna och kollegerna ansåg inte att de föreslagna förbättringarna var tillräckliga. De lämnade över till Arbetsmiljöverket.
Anna Persson och Johanna Kullenberg hoppas att verket kommer att styrka deras krav.
– Huvudmålet är att få resurser som anpassas till kraven i arbetet, säger Johanna Kullenberg.
– Och inte tvärtom, tillägger Anna. Så man inte anpassar kraven efter resurserna. Vi arbetar med barn och ungdomar med stora särskilda behov. Att få utveckla sin kommunikation och vara delaktig är en rättighet som vi inte får tumma på.
– Vi behöver ingen quick fix, säger Johanna. Vi behöver långsiktiga åtgärder.

”Vi har inte gjort tillräckligt”

Verksamhetschefen Caroline Engberg håller med de anställda på Barn- och ungdomshabiliteringen i Gävle om att det finns brister i arbetsmiljön. Hon beklagar den orimliga belastningen och säger att det var bra att Arbetsmiljöverket kom.

Vi har inte gjort tillräckligt, säger Caroline Engberg. Arbetsmiljöverket har inte återkopplat än, men det bekräftade att det är klart att vi måste ha hjälp och stöd med rutiner och se till så det finns riktlinjer. Det var ett väldigt bra besök.

Hur skulle du beskriva arbetsmiljön?
– Patientvolymen har ökat och anställda upplever att de inte hinner med de insatser de skulle vilja ge. Det skapar förstås stress och oro och att man känner sig otillräcklig.

Hur länge har du känt till problemen?
– Jag började här 2016. Men problemen har nog funnits sedan 2011 ungefär.

Vad har ni gjort åt det?
– Våren 2015 tillsatte man ytterligare en chef på vårdenheten som täcker hela länet. Innan var där bara en chef som hade möjlighet att vara på plats en dag i veckan. Sedan har en psykologtjänst återskapats. Och man har förstärkt med en logoped och läkarresurser. Vi har också kunnat driva upp lönerna för psykologerna och specialpedagogerna för att de ska vilja stanna kvar. Men vi behöver även implementera de vårdprogram som finns runt de olika diagnosgrupperna. Från januari har vi en vikarie under ett år som kommer att hjälpa till med det.

Varför har förändringarna dröjt så länge?
– Det har varit en resursfråga. Sen är det väl så att man prioriterade andra saker. Det här har blivit en konsekvens av det. Med facit i hand skulle man ha lagt mer energi på det här mycket tidigare. Men nu får vi ta tag i det och göra något bättre.

  • ARBETSMILJÖVERKETS FÖRESKRIFTER: Den 31 mars 2016 trädde Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö i kraft (AFS 2015:4). Enligt dem är det arbetsgivarens skyldighet att se till så resurserna anpassas till kraven i arbetet så att personalen inte utsätts för en ohälsosam arbetsbelastning. Arbetsgivaren är också skyldig att bland annat se till så de anställda känner till vilka arbetsuppgifter de ska utföra, vilket resultat som ska uppnås och vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tiden inte räcker till.

  • ARBETSMILJÖLAGEN: I arbetsmiljölagens andra kapitel, paragraf 1, står det bland annat att arbetsmiljön ska vara ”tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.” Vidare står det att ”teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll ska utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall”.

  • BEGÄRAN OM ARBETSMILJÖÅTGÄRDER (6:6A): Ett skyddsombud kan göra en begäran hos arbetsgivaren om arbetsmiljöåtgärder. Man använder sig då av arbetsmiljölagens paragraf 6 i kapitel 6, en så kallad 6:6A.  En 6:6A kan göras både vid fysiska problem (som till exempel bristande ventilation) eller dålig psykosocial arbetsmiljö. Man bör först prata med arbetsgivaren om vad som är problemet. Blir det ingen förbättring kan en 6:6A göras. Arbetsgivaren är skyldig att besvara den ”utan dröjsmål” (rimlig svarstid är 14 dagar). Hjälper inte en 6:6A blir nästa steg att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket.
2017-01-26|REPORTAGE|