Dags för lönesamtal? Vi ringde upp Johanna Andersson i fackets lönegrupp i Norrbotten för att fråga vad facket gör, och om det verkligen spelar någon roll om man marknadsför sig hos chefen?
Fysioterapeuten Johanna Andersson är arbetsplatsombud i Kalix. Foto: Privat
Så här i slutet av första kvartalet är det tid för lönesamtal för kommunalt och regionalt anställda fysioterapeuter. Flera har haft sina samtal, andra står på tröskeln. Och många undrar: Är det verkligen någon idé att tala om hur bra man är? Det verkar ju ofta som att arbetsgivaren redan bestämt sig?
– Känner man så är man en bra kandidat för att gå med i en lönegrupp, säger Johanna Andersson. Det är just därför vi engagerar oss, för att inte bli bittra utan fortsätta trycka på för en ordentlig satsning på vår profession.
Fysioterapeuternas lönegrupp i Region Norrbotten består av fyra fysioterapeuter, som också är arbetsplatsombud. Bland annat följer de löneprocessen under året, deltar på överläggningar med HR och bevakar att avtalen följs. De granskar också medlemslistor för att följa upp Fysioterapeuternas yrkanden, och för att identifiera eventuella osakliga löneskillnader.
– Det var så vi upptäckte att ingångslönerna är låga, säger Johanna Andersson. Som arbetsplatsombud sitter jag därför med vid nyanställningar och ser till så att det inte blir några snedsitsare.
För blir första lönen låg behöver den justeras i lönerevisionen, påpekar hon, vilket riskerar att ske på bekostnad av andra. Man behöver alltså ta de möjligheter som ges att påverka.
– Vi försöker också se till att det satsas på dem som är 60 år och äldre, för de ligger betydligt lägre i lön än de i 50-årsåldern. Och det är ju en indikation på att löneutvecklingen avtar sent i arbetslivet.
Lönegruppen jämför också fysioterapeuternas löner på gruppnivå med mansdominerade yrken som värderas lika, som ingenjörer och systemutvecklare. Men de gör också jämförelser med andra legitimerade yrken i regionen.
– Här vi ser tydliga och osakliga löneskillnader, vilket också är något vi konsekvent påpekar för HR, säger Johanna Andersson.
Så vad kan man då som enskild fysioterapeut tänka på när det är dags för lönesamtalet? Gör det verkligen någon skillnad vad man säger? Jo, det gör det, säger Johanna Andersson som menar att fysioterapeuter behöver bli bättre på att sätta ord på sitt värde.
– Man ska beskriva vad man faktiskt bidrar med på arbetsplatsen, vilket ansvar man tar och vilken kompetens man har. Ge några konkreta exempel på när din kompetens har gjort skillnad. Kolla också i Saco Lönesök vad fysioterapeuter tjänar i andra regioner. Det ger en bättre bild av hur man själv ligger till.
Är det svårt för fysioterapeuter att prata lön?
– Ja, det finns nog en tystnadskultur kring det. Jag vet egentligen inte varför det är så. Men ska vi få till en förbättring måste vi fysioterapeuter våga prata lön och påverka i de kanaler vi kan.
Att i lönesamtalet jämföra sin lön med andra legitimerade yrken som tjänar mer, är det en bra idé? Eller riskerar man att framstå som en omöjlig bråkstake då?
– Nej, det är ju bara fakta man presenterar. Det är befogat att till exempel jämföra en fysioterapeut som gör självständiga bedömningar på specialistnivå med en sjuksköterska med tilläggsutbildning. Där har vi i dag en löneskillnad på 4 500 kronor i medellön. På samma enhet. Vi måste våga påpeka det här om det ska bli någon förändring.
Intresset för lönefrågor bland medlemmarna i Region Norrbotten är stort. När dåvarande regionalt förhandlingsansvarige initierade en utbildning om lön och lönesamtal i höstas deltog runt 60 fysioterapeuter.
– Det var jätteroligt att se, säger Johanna Andersson. De fick lära sig hur löneprocessen fungerar och vilket underlag man kan använda i dialogen med sin chef.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
