Lois Steen, chefredaktör och ansvarig utgivare Foto: Gustav Gräll
När jag nu andas ut efter tidningens omgörningsarbete minns jag nationalpoeten Tranströmers dikt om att vi aldrig blir färdiga ”och det är som det skall”. Den påminner vackert om att ett starkt utvecklingsdriv behöver balanseras upp med en rejäl dos acceptans. Trots att vi jobbat häcken av oss står det ofta fler uppgifter på kö. Arbetet kan ju alltid göras ännu lite bättre och dessutom matas vi dagligen med budskap om hur vi ska maxa vår individuella och professionella potential. Ständig rörelse. Det är ett mantra för vår tid. Och för fysioterapeuter är det en del av yrkesidentiteten.
Men när ska professionen få stanna upp och njuta av utsikten efter en utmanande sträcka? Inom den fysiska träningen är återhämtningen självklar för att bygga upp sin styrka. Livsviktiga processer pågår också medan vi vilar och sover. Är det nu, två år in i en pandemi, som vi ska växla ner från en ständig till en stadig rörelse för att slippa inre stressfrakturer? Kanske blir kvalitetsutvecklingen sundare om den får samsas med reflektion, fördjupning och återbruk. Dessutom finns det saker som är tillräckligt bra som de är. Områden att vila i och vara nöjd med, framgångar att förvalta och förädla.
Nog borde det finnas rum för mer glädje över vad vi åstadkommit hittills? Även om vi strävar vidare. För inte vill vi att hela tillvaron, kroppen och jobbet, ska bli ett enda stort förbättringsprojekt som jagar oss till sista andetaget? Ett signum för en stadig utveckling och rörelse skulle kunna vara att vi hinner tänka, resonera och välja vilka saker vi ska lämna bakom oss och vilka som ska följa med till nästa fas. Då kan vi skapa något nytt utan att förlora vår särart. Eller oss själva.
Just det här har varit målet med moderniseringen av tidningen som har premiär i och med detta nummer. Det är ett roligt och hedrande uppdrag att få styra fysioterapins flaggskepp (som sjösattes redan 1943) in i framtiden. Vi har en stor tillit till ämnets och yrkets stadiga utveckling och det ger oss ett mycket kraftfullt roder. Ankaret är uppe. Nu lämnar vi kajen. Vi ska ut på en ny och spännande resa. Och den kan vi bara göra tillsammans med er.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
