Sedan försommaren pågår en livlig diskussion om evidensbaserad fysioterapi i vår pappersutgåva men främst på tidningens webb. I septembernumret publiceras några repliker på det kritiska inlägg som startade debatten. Centrala frågor inne i debattstormens öga är hur professionen värderar den kunskap som kommer ur forskning i förhållande till den kunskap som kommer ur klinisk erfarenhet samt hur fysioterapeutiska insatser blir så personcentrerade som möjligt. Det är viktiga frågor att diskutera, inte bara här, utan också med kollegorna där du befinner dig.

Att våga ha en kritisk ståndpunkt och stå upp för den live, är inte alltid enkelt.  Det är inte heller enkelt att bli kritiserad och att svara på ett klokt sätt mitt i stunden. Oavsett vilken ståndpunkt man har krävs det mod för att stå kvar i stormens öga, att ta vara på det utmanande samtalet, även om man tycker helt olika. Nya forskningsfrågor kan komma ur detta spänningsfält och på sikt ge ny kunskap som blir livsavgörande för framtida patienter.

De behöver att du som fysioterapeut har bästa tillgängliga kunskap som kan ge rörelseförmågan tillbaka. Bästa tillgängliga kunskap som gör att ryggsmärtan viker undan, som hjälper någon upp ur sängen, till skolan eller jobbet. Bästa tillgängliga kunskap som förebygger livshotande sjukdomar eller den där knäskadan som skulle sabotera hela idrottskarriären.

Nyligen har jag fått veta att en person som står mig nära har fått tillbaka sin cancer. Förra hösten jublade vi över att den var borta, tack vare den nya immunterapin. I december skakade hen hand med Nobelpristagarna i medicin och tackade för deras livräddande forskning. Det var stort. Och det är det fortfarande. Att människor tack vare ny kunskap kan få mer tid att leva.

Det är värt att kriga för att ny kunskap ska nå in i varje patients unika livssituation. Så fortsätt att diskutera. Fortsätt att sträcka dig efter mer kunskap. Men gör det med en ödmjuk hållning, både till din egen och till andras kunskap. Varken du eller jag vet allt. Vi kan inte allt. Framför allt vet vi inte idag, vad vi kommer att veta i morgon.

Oavsett vilken ståndpunkt man har krävs det mod för att stå kvar i stormens öga, att ta vara på det utmanande samtalet