Att tidig mobilisering efter en operation är bra för syresättningen, det är ju känt. Eller? Anna Svensson-Raskh upptäckte att det faktiskt inte fanns någon evidens för detta. Det har hennes avhandling ändrat på.
Anna Svensson-Raskh. Foto: Agneta Persson
– Sedan grundutbildningen har jag fått höra att vi ska mobilisera tidigt, säger hon. Vi säger till patienterna att det är bra för din andning om du kommer upp snabbt. Men har vi på fötterna när vi säger det?
När Anna Svensson-Raskh upptäckte bristen på studier om tidig mobilisering gjorde hon en själv. Patienterna hade genomgått elektiv bukkirurgi – gynekologisk, urologisk eller endokrinologisk – och varit nedsövda minst två timmar. De randomiserades till tre grupper: en som mobiliserades till sittande under de första två timmarna på postoperativ avdelning, en som mobiliserades på samma sätt och dessutom fick standardiserad andningsträning med PEP samt en kontrollgrupp som inte fick någon intervention de första sex timmarna efter ankomst till den postoperativa avdelningen. Resultatet visade att syremättnaden förbättrades betydligt i de två första grupperna jämfört med kontrollgruppen.
– Det är häftigt att vi har visat att mobilisering verkligen är bra för syresättningen. Patienterna beskrev dessutom att det var lättare att andas när de satt upp, säger Anna Svensson-Raskh.
I avhandlingen ingår nämligen också kvalitativa undersökningar av hur patienter och vårdpersonal upplevde tidig mobilisering. Och patienterna mådde även emotionellt bättre av att sitta upp.
– Det ger en friskhetskänsla, ökad autonomi, man vaknar till, kan titta ut genom fönstret. Det blir mer jämbördigt, både patienter och personal noterade att man kommer på samma nivå. Patienten blev en individ.
Hon undersökte också om det spelade roll hur fort patienten mobiliserades inom de två första timmarna. Men ingen skillnad märktes mellan de som kom upp under den första timmen efter ankomst, och de som kom upp under timme två. Hur länge patienten satt uppe verkade inte heller påverka – mindre än 30 minuter, 30 till 90 minuter, eller mer än 90 minuter. Inte heller syntes någon tydlig skillnad mellan de som enbart mobiliserades och de som både mobiliserades och fick andningsträning.
Behöver det då vara en aktiv mobilisering? Eller räcker det att komma upp i mer lodrät position, till exempel genom att sängens huvudända höjs?
– Det har gjorts en studie på det som visade att höjd huvudände inte räcker. Du glider ner, hamnar i en hopsjunken position som är likvärdig med att ligga ner, vad gäller syresättning. Och att aktivt sätta sig upp ger så mycket mer, det triggar vakenhet, balans och så vidare.
När vi nu vet hur viktigt det är att komma upp och sitta tidigt, hur implementerar vi det?
– Det första är att föra ut kunskapen. Sedan måste vi jobba organisatoriskt. Schemaläggning är en del, det måste finnas fysioterapeuter på plats när patienten kommer till post-op. Det räcker inte att arbeta kontorstider. Alltmer avancerad kirurgi kan utföras på allt sjukare patienter. Vi behöver finnas på plats för att optimera det postoperativa omhändertagandet.
Annika Olsson
frilansskribent
