Det finns ett statistiskt signifikant samband mellan rörelserädsla och magmuskeldelningens vidd. Det visar en studie där 141 kvinnor med rektusdiastas deltagit.
Ju bredare glipa, desto högre skattar kvinnor sin rörelserädsla Foto: Colourbox
Många kvinnor med ökad magmuskeldelning, så kallad rektusdiastas, är oroliga att de kommer öka sin delning eller få besvär om de tränar på ett visst sätt. Därmed riskerar de också att utveckla en rörelserädsla. Det säger Martin Eriksson-Crommert, sjukgymnast och forskare vid Universitetssjukvårdens forskningscentrum i Region Örebro län. Han har varit med och genomfört en studie på 141 kvinnor med magmuskeldelning. Alla hade fött barn, och alla hade en delningsbredd på minst två fingerbredder.
– Vi hittade ett statistiskt signifikant samband mellan rörelserädsla och delningens vidd, säger han. Ju bredare glipa du har, desto högre skattar du din rörelserädsla. Men det betyder inte per automatik att det är kliniskt relevant.
Studien visade också på ett signifikant samband mellan rörelserädsla och smärta i ländrygg och bäckenbotten. Däremot fanns det inget samband mellan delningens vidd och smärta.
– Så vad betyder det här då? frågar sig Martin Eriksson-Crommert. Det finns mycket kring delade magmuskler som vi inte vet något om just nu, och vi har inte några recept i dagsläget på vad man ska göra. Men jag tror vi kommer ganska långt med att bemöta kvinnornas oro och ta den på allvar. För vi vet ju att rörelserädsla leder till inaktivitet.
Han ifrågasätter också mätning av muskeldelningens vidd vid vila och säger att det är ett mycket begränsat mått.
– Vi vet inte hur kvinnorna såg ut innan de blev gravida. Alla har vi en magmuskeldelning. Förändringen mellan före och efter graviditet kanske är mycket mer betydelsefull att känna till än hur bred delningen är efteråt. Vi skulle också kunna börja titta på hur delningens bredd förändras vid olika typer av övningar eftersom det kan indikera hur rygg- och magmuskler kontrolleras.
Agneta Persson
agneta.persson@fysioterapeuterna.se
