Totalt 300 promenader. Det är vad ett gäng pensionerade sjukgymnaster i Göteborg kan räkna ihop till. I februari firar de tio år som promenärer.

I torsdags gick Promenärerna sin trehundrade promenad. Foto: Privat

De kallar sig ”Promenärerna”, nätverket med pensionerade sjukgymnaster som varje torsdag samlas för att promenera ett par timmar tillsammans i Göteborg med omnejd. Nyligen kunde de kryssa av promenad nummer 300. Catharina Broberg har varit med ända från start för tio år sedan.

Hur var den trehundrade turen?
– Det blåste storm och regnade ett tag! Men vi går även om det ösregnar. Fast vi brukar säga att vi har väldig tur med vädret på torsdagar och har aldrig behövt ställa in på grund av dåligt väder.

Hur kom Promenärerna till?
– Det var en kollega på Sahlgrenska som tog initiativet. Det är lite ensamt att vara pensionär. Man saknar de sociala diskussionerna, kafferasterna och småpratet kollegor emellan. Vi sjukgymnaster blir ofta väldigt nära vänner med varandra, inte bara kollegor. Det verkar vara lite speciellt för oss. Så det började som en kollegial grej, och sen spred det sig. I dag är vi omkring 25 i nätverket där den yngsta är 68 och den äldsta 86. Vi är professorer, forskare, lärare och kliniker. Vi har till och med sjukgymnaster som har jobbat som läkare i många år men som fortfarande identifierar sig som sjukgymnaster.

Berätta om promenaderna!
– Det ska vara vackra och lite lagom långa slingor. Vi försöker hålla oss till fyra, fem kilometer så att alla orkar följa med, och det ska finnas utrymme för fika och prat. Vi pratar om böcker, konst, musik och litteratur, men också om vad som händer i världen. Sen är det några av oss som inte kan låta bli att prata sjukgymnastik, som till exempel intressant forskning som pågår eller vilken roll fysioterapeuten har i det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet i världen.

Hur ska ni fira att ni fyller tio år i februari?
– Då ska vi promenera i Gunneboparken i Mölndal och sen äter vi lunch på slottet! Vi vill verkligen vara en inspiration till andra, inte bara fysioterapeuter utan alla. Det här är inte svårt att göra, och särskilt under pandemin har nätverket varit en bra möjlighet till social kontakt. Många äldre, inklusive vi själva, känner att man lätt kan isolera sig om man inte har någon anledning att gå ut och träffa folk.