Barn med handledsfraktur behandlas på varierande sätt. En ny Cochrane-översikt undersöker vad som är bäst för olika typer av frakturer. Slutsatsen blir i de flesta fall att tillräcklig evidens saknas.
Trettio studier ingick i den systematiska översikten. Totalt omfattades 2 930 barn, oftast med en snittålder mellan 8 och 10 år. Vad forskarna känner sig helt säkra på är att barn med torusfrakturer (ofullständiga frakturer) i allmänhet blir helt återställda, oavsett behandlingsmetod. Trenden att man alltmer sällan gipsar dessa barn är därför rimlig. Flera studier i översikten jämförde underarmsgips med avtagbara stödskenor för torusfrakturer och såg ingen större skillnad. Stödskena var dock billigare för sjukvården. Andra studier jämförde underarmsgips med elastiskt bandage. Inte heller här räckte evidensen till några säkra slutsatser, mer än att barnen tyckte att det elastiska bandaget var mer bekvämt.
Flera andra frågor undersöktes i studien, bland annat om gipset ska tas bort på sjukhus eller om föräldrarna ska göra det hemma. Vad man väljer tycks inte göra någon skillnad för återhämtning eller smärtnivå. Möjligen blir föräldrarna mer nöjda med att ta bort gipset själva, och det blir också billigare för samhället. Man tittade även på frågan om gipset ska gå över armbågen eller sluta på underarmen vid instabila frakturer eller frakturer med felställning. Här tycks barn med underarmsgips vara mer självständiga och ha mindre ont, men evidensen är svag. Funktionsförmåga i handen och behovet av fysioterapi påverkades inte.
Slutligen undersöktes också två behandlingsmetoder vid frakturer med felställning: operation, fixering med stift plus gips över armbågen jämfördes med enbart gips över armbågen. Här visade det första alternativet en del fördelar: färre allvarliga komplikationer, färre frakturer som behövde justeras under läktiden och mindre behov av fysioterapi på grund av stelhet. Även här var dock evidensen låg.
Annika Olsson
frilansskribent
Foto: Colourbox
