Om du vill påverka din framtid som fysioterapeut ska du engagera dig fackligt, betonar avgående studentordföranden Andrea Lindblom. Fackligt arbete gör att man får syn på saker utanför sin egen studentbubbla, tycker hon.

Andrea Lindblom gör sista praktiken i Kenya. Foto: Privat

Hon har suttit i Fysioterapeuternas studentstyrelse i två år, det senaste som ordförande. I januari tar Andrea Lindblom examen i Lund och därmed lämnar hon också styrelsen. Vi tog ett snack med henne över telefon – i Kenya.

Vad gör du i Kenya?
– Jag är i Nairobi på praktik. Vi har en kurs under termin sex där vi kan få göra praktik utomlands i stället för i Sverige. Här är jag på lite olika ställen, både på sjukhus och kliniker. Jag ska ut och jobba i slummen också. Det är tre veckors praktik och två veckors rapportskrivande, så jag är hemma till jul.

Du slutar ju som ordförande för studenterna nu. Kommer du att fortsätta vara engagerad i förbundet?
– Ja, på något sätt! Jag har blivit nominerad att gå med i WCPT:s framtidsgrupp, så kanske blir det den vägen. Eller kanske som lokalt ombud på min arbetsplats? Jag vet inte. Men fackligt engagemang kommer jag definitivt att fortsätta med.

Vad fick dig att engagera dig från början?
– Bra fråga … jag har varit engagerad i studentfrågor ända sedan jag gick på gymnasiet. Då var jag med i en studentorganisation som hette Education USA, där vi hjälpte elever som ville söka sig till universitet i USA. Att hjälpa och stötta studenter är väl det jag i princip har gjort hela tiden. Och sen fanns det en chans att engagera sig i det även på universitetet!

Och facket?
– Det här är mitt första fackliga uppdrag. Jag har trivts jättebra med det och har fått så många möjligheter att nätverka och jobba med påverkansarbete. Jag tror verkligen vi kan göra mycket positivt redan på studentnivå som sen kan ha effekt när vi kommer ut och börjar jobba som fysioterapeuter.

På vilket sätt har du gjort nytta för fysioterapistudenter?
– Oj … jag har ju jobbat mycket med nätverkande. Jag har suttit med i en organisation som heter Sveriges hälso- och sjukvårdsstudenter där jag har varit väldigt aktiv. Den representerar de flesta studentorganisationer inom Sveriges hälso- och sjukvård och har utvecklats väldigt mycket det här året. Jag tror att den kommer att spela stor roll framöver för våra studenter. Jag har också varit mycket engagerad inför patientsäkerhetskonferensen som ägde rum i september i Stockholm, där jag var med och höll i två av seminarierna. Sen har jag försökt påverka genom debattartiklar och även jobbat mycket med att utveckla studentstyrelsen inom Fysioterapeuterna. Jag har jobbat på alla möjliga fronter skulle jag säga.

Fysioterapeuterna står ju på två ben, ett professionsben och ett fackligt ben. Vilket väger tyngst för dig?
– Jag lutar nog mest på professionsbenet skulle jag säga, och det är för att jag inte har så mycket erfarenhet och kunskap om den fackliga delen. Men det är definitivt nånting jag skulle vilja lära mig mer om. Men jag har suttit som adjungerad i förbundsstyrelsen och även varit med lite i distriktsstyrelsen och lyssnat, och då lär man sig en del. Det finns så många som gör det fackliga så otroligt bra, så jag tror jag har mer att bidra med på professionssidan. Det är de frågorna jag brinner för.

Finns det något du tycker Fysioterapeuterna som förbund skulle kunna göra annorlunda?
– Vi i Sveriges hälso- och sjukvårdsstudenter har jobbat mycket med interprofessionellt samarbete och interprofessionellt lärande. Det är ju också något som förbundet arbetar med, men kanske inte lika starkt som vi gör. Men jag tror det är rätt bra som det är, det känns balanserat. Fast man kan ju förstås alltid bli ännu bättre på att samarbeta.

Förbundsstyrelsen har ju en hyfsat hög medelålder?
– Ja, men det är nog inte åldern i sig utan mer engagemanget som är viktigt tror jag. Alla är så drivna och så duktiga på sina egna områden. Men jag tror det är jätteviktigt att vi har en representant från studentstyrelsen som sitter med för vi har mycket att bidra med i diskussionerna. Jag har verkligen försökt att gå på så många möten jag bara kunnat.

Varför tycker du man som student bör engagera sig fackligt?
– Det är ju så vi blir bättre! Är man hundra procent nöjd med allting på sin utbildning så kanske man inte behöver engagera sig, men det finns ju alltid saker att jobba på. De stora förändringarna tror jag sker när alla lärosäten jobbar tillsammans, inte varje lärosäte för sig. Att faktiskt kunna träffa andra studenter från andra studieorter och få prata med dem tror jag har ett stort värde. Det finns så många gemensamma frågor och så många bra idéer som andra kommer med. Och man får en bra inblick i hur det fungerar där ute. Man hamnar så lätt i sin lilla studentbubbla. Jag tror det är jätteviktigt att man får upp ögonen för hur det ser ut i den bransch man ändå ska bege sig in i väldigt snart.
– Sen har ju vi haft fantastiskt roligt i studentstyrelsen. Det är öppna människor som tycker om att umgås och är väldigt sociala. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera en helg än tillsammans med dem.

Fotnot: Den 11 december har studentstyrelsen årsmöte. Då utses en ny styrelse.