Lois Steen, chefredaktör och ansvarig utgivare Foto: Gustav Gräll
I det här numret får du perspektiv på hur olika sjukdomar och besvär påverkar barn, ungdomar och unga vuxna. En artikel handlar om hur det är att vara ung med cancer, en annan om hur fysioterapin kan se ut inom barnortopedin, en tredje belyser smärtkänslighet hos ungdomar med hypermobila leder medan en fjärde granskar statistiken om unga kvinnors psykiska ohälsa.
En rapport från Ung Cancer visar att varannan bröstcancerpatient mellan 16 och 30 år inte har erbjudits fysisk rehabilitering fast de behöver stöd och tydlig information för att våga träna. Och det gäller även om man själv är fysioterapeut. Det visar Therese Windahls berättelse om hur det är att få bröstcancer som 29-åring. Jag jobbar ju på IVA, jag är inte utbildad på det senaste inom cancerträning, säger Therese, som tog hjälp av en patientorganisation för att få träningsstöd.
Vikten av att unga med sjukdomar och smärtbesvär erbjuds kunskap och stöd belyser även Elke Schubert Hjalmarsson i sin avhandling. I den kommer det fram att ungdomar med symtomatisk hypermobilitet har en ökad central sensitisering vilket minskar den smärtlindrande effekten av fysisk träning. Därför är det extra viktigt att informera patienten om smärtfysiologi innan man börjar behandla, att de kanske får obehag av vad vi gör, men att det inte är farligt, betonar hon.
Att förstå helheten kring vad ortopediska sjukdomar och skador innebär för barn och tonåringar är något som fysioterapeuter är särskilt rustade för. Det har visat sig på barnortopeden i Linköping där Emilia Bergendahl har en central roll. Barn är häftiga och inspirerande. Man får alltid tänka till och rannsaka sig själv eftersom de ställer så raka frågor, säger hon. Det har med tiden gjort henne bra på att hitta strategier för att få barnen med sig i behandlingen. Den måste byggas på något de vill kunna göra och vara lekfull. Annars tröttnar de blixtsnabbt. Kanske är det en gyllene strategi oavsett ålder. Medelålders och äldre vill inte heller ha tråkigt när de rehabtränar. Lekfullhet har ingen tagit skada av. Tvärtom.
På tal om lekfullhet pågår planeringen för min förestående tjänstledighet. Efter drygt 17 år som chefredaktör och ansvarig utgivare tar jag en längre kreativ paus (april till december) för att ägna mig åt eget skrivande, konst och studier. Min vikarie heter Susanna Lundell, mycket erfaren chefredaktör inom fackförbundspressen, och vi kommer att presentera henne mer på webben och i nästa nummer. Jag försvinner inte helt, utan finns kvar på redaktionen som redaktör på deltid.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
