Den statliga utredningen om framtidens hälso- och sjukvård har nu kommit med sitt huvudbetänkande. I det föreslås att patienten ska ha rätt till en individuell plan med rehabilitering och förebyggande insatser. Kommunernas ansvar tydliggörs också.

Utredningen vill se en mer personcentrerad vård. Foto: Colourbox

Utredningen God och nära vård – en reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem har under tre år arbetat med att ta fram förslag på vilka förändringar som behöver göras för att hälso- och sjukvården bättre ska kunna möta befolkningens behov. Vi lever längre, och vi lever länge med kroniska sjukdomar, och därför behöver hälso- och sjukvården flytta fokus från akut vård till mer förebyggande och rehabiliterande insatser. Omställningen beräknas ta tio år.
Utredningen vill se en mer personcentrerad vård. Här föreslås bland annat att varje patient som så önskar ska ha rätt till en individuell plan, och av denna ska det framgå vilka förebyggande och rehabiliterande insatser som behövs. Även kommunernas roll när det gäller ansvar för hälso- och sjukvård lyfts fram. Här föreslår utredningen till exempel att begreppet ”hemsjukvård” ersätts med ”hälso- och sjukvård i hemmet”. Syftet är att understryka att den sjukvård som utförs i hemmet inte är någon annan än den ordinarie hälso- och sjukvården, utan behöver samma resurser, har samma syn på kompetensförsörjning och lyder under samma kvalitetskrav.
Utredningen föreslår också att dagens system med nationella taxan ersätts med något annat. Två förslag har presenterats, med övergångsregler fram till 2028 för att ge gott om tid för företagare att avveckla eller ställa om.

Fysioterapeuternas ordförande Stefan Jutterdal är i stora drag nöjd med utredningens huvudbetänkande och säger att det ser ut ungefär som förväntat eftersom förbundet fått vara delaktigt i processen.
– Det är bra att kommunernas ansvar för hälso- och sjukvård så tydligt lyfts fram, säger han. Förslaget om individuell plan för patienterna är också bra. Att den ska innehålla förebyggande och rehabiliterande åtgärder är klockrent. Det personcentrerade förhållningssättet tycker vi också är bra.
Men det finns några saker i huvudbetänkandet som oroar, säger Stefan Jutterdal.
– När det gäller nationella taxan saknar vi en tillräcklig statlig reglering. Inget av de två lagda förslagen uppfyller de kriterier som vi önskar, nämligen förutsättningen för jämlikhet både hos medborgare och företagare. Vi tycker ju inte heller att nationella taxan är optimal, men vi vill hellre se att man pratar om en modernisering där det finns bra villkor för våra småföretagare och förutsättningar för en jämlik vård.

Utredaren Anna Nergårdh säger till tidningen Fysioterapi att frågan om hur nationella taxan ska integreras i det framtida hälso- och sjukvårdssystemet är svårlöst.
– Även om alla aktörer är överens om att det behövs en förändring så ser man förstås olika på det beroende på vilken roll man har i systemet, säger hon. Vi har valt att ha ett systemperspektiv på frågan och det är svårt att balansera det mot den enskildes perspektiv, det vill säga de som i dag är på taxan. Vi har gjort så gott vi har kunnat med den balansgången, och det är också därför vi föreslår att man får ordentligt med tid att ställa om – fram till 2028.

Räcker det?
– Man kan säkert tycka olika om det också. När betänkandet går ut på remiss har man ju möjlighet att uttala sig om de två förslag vi presenterar, både vad man tycker om dem och vad som saknas.

Stefan Jutterdal hade också velat se konkreta förslag på vilken roll som elevhälsan kan ha i det förebyggande arbetet. Han efterlyser även förslag på obligatorisk MAR (medicinskt ansvariga för rehabilitering) i varje kommun. Anna Nergårdh svarar att elevhälsan inte specifikt har ingått i utredningens direktiv, men att det finns anledning att återkomma till elevhälsans och fysioterapeuternas roll i det utredningsuppdrag om Lättare psykisk ohälsa som ska redovisas i januari 2021.
– När det gäller MAR har vi inte i uppdrag att ändra ansvarsnivåerna i hälso- och sjukvården, säger hon. Det är en organisatorisk fråga som vi lämnar till vårdens huvudmän, det vill säga kommuner och regioner. Men vi har i vårt andra betänkande, som handlar om primärvårdsreformen, sagt att vi tycker man bör inrätta MAR-funktionen i fler kommuner än i dag. Den bedömningen kvarstår. Men vi tycker inte att det är något som ska regleras i lag.

Påverkas tidsplanen för omställningen till framtidens hälso- och sjukvård av coronapandemin?
– Jag tror pandemin gör den här omställningen mer aktuell än någonsin. Den har tydliggjort hur viktigt det är att ha ett systemperspektiv på hälso- och sjukvårdsfrågor. Inte minst våra förslag vad gäller samverkan mellan kommuner och regioner. Vi betonar kommunernas hälso- och sjukvård, och vi betonar det interprofessionella perspektivet med alla yrkesgruppers viktiga roll i det arbetet, inte minst fysioterapeuternas. Titta bara på vilka insatser fysioterapeuter skulle kunna göra nu på många ställen i systemet där de inte finns i dag.