Personer med irritable bowel syndrome (IBS) kan lindra sina symtom genom att bli mer fysiskt aktiva, visar en avhandling från Sahlgrenska akademin. Detta gällde både symtom från mage och tarm och andra symtom, som ångest och fatigue.
Elisabeth Johannessons forskningsområde är ovanligt bland fysioterapeuter. Foto: Alexandra Hellnevi
IBS kännetecknas av magsmärtor, uppblåsthet och störda avföringsvanor. Tre varianter av sjukdomen finns: en med mest förstoppning, en med mest diarré och en som växlar mellan de två. Utöver dessa gastrointestinala symtom är det vanligt med fatigue, ångest, depression och muskuloskeletal smärta.
Elisabet Johannesson, nydisputerad fysioterapeut, undersökte vad som hände när IBS-patienter ökade sin fysiska aktivitet under tolv veckor. De fick individuell rådgivning, men hur och när träningen skedde var upp till var och en. Promenader, cykling och simning var vanliga aktiviteter.
– Jag hade förväntat mig att symtomen från övriga kroppen skulle minska, säger Elisabet Johannesson, men det som påverkades först var just magtarmkanalen.
Att fysisk aktivitet har effekt på till exempel depression och muskuloskeletal smärta är känt sedan tidigare, argumenterar hon. Och visst såg hon en förbättring av sådana symtom, men först vid den långsiktiga uppföljningen. Magsymtomen förbättrades däremot direkt efter träningsperioden; 43 procent av de fysiskt aktiva upplevde en kliniskt signifikant förbättring. Det kan jämföras med 26 procent i kontrollgruppen, som inte fick några instruktioner att öka sin aktivitetsnivå.
Elisabet Johannesson har inte sett några skillnader i hur patienter med de tre olika varianterna av IBS förbättrades, troligen på grund av att grupperna blev för små.
I avhandlingen ingår också kvalitativa studier av hur patienterna ser på sin fysiska aktivitet. En farhåga var att patienter med diarréproblematik skulle ha svårare att bli mer aktiva, eftersom fysisk aktivitet ökar tarmaktiviteten.
– Men det visade sig att flera hittade sätt att använda det till sin fördel, berättar Elisabet Johannesson. Några kunde till exempel ta en rask promenad på morgonen, sätta fart på magen och få toalettbestyren mer eller mindre överstökade. Sedan kunde de gå till jobbet och räkna med en ganska lugn dag. De kunde alltså använda fysisk aktivitet till att hantera sin sjukdom.
Det finns ett dos-responssamband där mer fysisk aktivitet leder till mer symtomlindring, men Elisabet Johannesson funderar på om det inte finns en punkt där ökad aktivitet i stället förvärrar symtomen. Intensiv träning kan ju orsaka både håll och diarré. Den brytpunkten har dock ingen hittat ännu – den fysioterapeutiska IBS-forskningen är långtifrån omfattande.
– Jag har varit lite av en katt bland hermelinerna – den där fysioterapeuten som håller på med IBS. Men det finns så mycket att forska på utanför de klassiska fysioterapiområdena, det behöver inte handla om korsband eller hjärtsjukdom.
Annika Olsson
frilansskribent
