Lois Steen, chefredaktör och ansvarig utgivare Foto: Gustav Gräll
Vi är priviligierade som lever i ett land som inte haft krig på hundratals år. Samtidigt finns det bland våra läsare de som har varit på flykt förut och de som har minnen av tidigare krigsupplevelser i sina familjer. En del fysioterapeuter arbetar även med patienter som flytt undan lidande och en säker död. De som lever med krigets fysiska och psykiska ärrvävnad.
Nu är en ny flyktingvåg på väg. Kvinnor och barn kommer med färjor, tåg och bussar. Många flyr från Ukraina med en väska, en leksak och kläderna de har på sig. En del ska färdas hit på bår. Drygt 200 000 personer beräknas nå Sverige innan juli. Vi vet inte hur många som hamnar på en behandlingsbrits hos dig. Det är överväldigade. Kanske finns en möjlig motståndskraft i att möta en människa i taget. Ge god vård till en i taget.
Ärligt talat är nog de flesta för trötta för att hantera ännu en kris. Det var ju nu vilan skulle komma, en vår när vi skulle fylla på med energi. Går det ändå att bry sig på ett balanserat sätt, där omsorgen om dig själv också finns med? Kanske går det att leva i sin vardag, utan missmod, och fortsätta bidra med sin del oavsett i vilken verksamhet en står. Kan ukrainska fysioterapeuten Viktoria Matvejeva fortsätta arbeta för sitt lands och för sina patienters bästa, trots att flyglarmen tjuter, då kan vi också göra det.
Det är inte ett alternativ varken för fackförbunden, fysioterapeuter eller journalister att vända bort blicken och låtsas som att inget hänt. I olika roller ska vi antingen hjälpa de som blivit drabbade, stå upp för mänskliga rättigheter eller skildra konsekvenserna av vad som sker. Det handlar alltid om att gå rakt in i det som är. Vara närvarande i smärtpunkterna och vändpunkterna, kanske få se hoppets bro byggas däremellan.
I Sverige kan vi uttrycka vår åsikt och säga vad vi ser utan att vara rädda för fängelse, batongslag eller böter. Utnyttja den möjligheten. I andra länder ger folk sina liv för att försvara den. Använd det fria ordet i demokratins och människans tjänst. Också genom att uppmuntra och guida de flyktingar som nu har en oerhört svår väg att gå. I ett tidevarv av hat behöver vi orden som lyfter och läker.
Lois Steen
lois.steen@fysioterapeuterna.se
